Visste du att svampar kan beskrivas som en platt organisation där utopisk anarki råder? Det är bara en av många finurliga beskrivningar i den här fascinerande boken.
Det släpps flera böcker om svampar i höst och då är det inte svamprecept eller guider till hur du känner igen ätliga arter som är i fokus. Istället handlar åtminstone två av dem framför allt om allt som börjar under ytan, bortom fruktkropparna. Där Merlin Sheldrakes “Ett sammanvävt liv” (recension här) djupdyker i ämnet och även glider in på filosofiska frågor så är “Svamparnas förunderliga liv” en pedagogisk genomgång som håller sig mer fokuserat till ämnet. Jag skulle personligen inte välja bort någon av dem, men det passar bäst att börja med Anders Dahlbergs och Anna Frosters bok. När du efter en genomläsning troligen är helt uppslukad av svamparnas liv så kan du gå över till Merlin Sheldrakes bok.
“Svamparnas förunderliga liv” känns som en svampkurs med en synnerligen inspirerande lärare som valt ut ämnen som det är svårt att inte bli intresserad av. Svamparnas roll som föda i den svenska historien fram till dagens svampplocksfolkrörelse och kulinariska exklusivitet behandlas, liksom hur snabbt klimatförändringarna påverkat svamparnas säsong (mer än en fördubbling sedan 1950-talet). Även deras roll som indikatorer på höga naturvärden lyfts fram och hur hårt de drabbas av det moderna skogsbrukets framfart. Det finns också stycken som kan vara svårt att ens ta in. Hur till exempel en enda individ av en honungsskivling i Nordamerika sträcker sig över en yta på tio kvadratkilometer och därmed är världens största levande organism.
Boken är skriven med ett väldigt lättillgängligt språk som sätter svampar i andra sammanhang och ofta använder sig av förtydligande liknelser. Här ett exempel om deras uppbyggnad:
Omslaget till “Svamparnas förunderliga liv” av Anders Dahlberg och Anna Froster
“Man kan säga att svampar består av många anarkistiska små enheter, där varje cell jobbar självständigt. Inte i ”total anarki”, utan mer som i en anarkistisk utopi där alla hjälps åt. Svampcellerna kommunicerar med varandra om vad som händer i omgivningen och koordinerar vad de ska ta sig för. De kan till exempel bygga ut åt det håll där det finns gott om mat eller reparera delar som blivit angripna av insekter. Det här skiljer svamparna från djuren. Vi djur är mer uppbyggda som ett gammalt kungarike, där all makt utgår från kungen. Fast istället för en kung är det hjärnan eller ett centralt nervsystem som styr. Medan ett djur är hierarkiskt uppbyggt så har svampen en mer platt organisation där varje cell har lika mycket makt att bestämma.”
Den här sortens beskrivningar är boken full av och det är ett både målande och klarsynt språk som gör de förunderliga svamparna lättare att ta till sig. Att dela upp svamparna i “den onde, den gode och den fule” är kanske att dra viljan att förenkla lite långt (vilket författarna själva påpekar), men det fungerar utmärkt som minnesregel. Dessutom blir det nästan omöjligt att prata om svampar utan att förenkla lite. Det finns trots allt troligen flera miljoner arter i världen och vi har bara upptäckt några få procent av dem.
Det är till exempel ganska talande att brittiska forskare i ett paket torkad porcini (karljohansvamp) inköpt i Storbritannien kunde hitta tre nya arter för vetenskapen när svamparna DNA-analyserades.
Vi vet fortfarande så otroligt lite om svamparnas värld, trots att de utgör en väldigt viktig del av världens ekosystem och vår vardag på många fler sätt än du troligen känner till. Att inte fler människor forskar om och intresserar sig för svampar är förunderligt i sig. “Svamparnas förunderliga liv” har alla möjligheter att ge “funga” sin välförtjänta plats i strålkastarljuset bredvid floran och faunan.
Transparens: Natursidan fick ett exemplar av boken från förlaget.
