Ett av svensk botaniks viktigaste verk är tillbaka i en ny, uppdaterad version. “Nordens Flora” är en djupdykning i växterna som kan hittas i Norden, men trots 3 500 arter är den långt ifrån heltäckande.
Det går inte att skriva om “Nordens flora” utan att kort berätta om historiken. När Bo Mossbergs och Lennart Stenbergs första flora, “Den nordiska floran” släpptes 1992 var den banbrytande. Det blev ett standardverk för växtintresserade nordbor med sina vackra illustrationer som blev ett tilltalande alternativ till systemet med krångliga nycklar för att artbestämma växter. Boken gjorde botaniken tillgängligt på ett helt nytt sätt och har på grund av det gjort en stor insats för det svenska naturintresset. Än idag är serien, som nu är framme vid sin tredje nyversion, i det närmaste ett givet verk för alla som gillar växter.
LÄS ÄVEN: • Intervju med Bo Mossberg – en av landets viktigaste naturillustratörer
“Nordens flora” av Bo Mossberg och Lennart Stenberg. Observera att titeln använts förr, så se upp så att du inte råkar köpa fel bok.
I sin tredje version har Stenberg och Mossberg utökat innehållet rejält, bland annat med viden, fibblor, irisar, fjällarter och så kallade parkrymlingar. Många arter som spridit sig från trädgårdar eller parker och nu klarar sig på egen hand i den svenska naturen är med i boken. På omslaget syns till exempel rosenskära, en art som framför allt hittas på andra sidan Atlanten och i trädgårdsbutiker, men som också kan hittas vild i Sverige. Förlagets val av omslag var säkerligen mest estetiskt, men det sänder trots det en viss signal. Både om vad “Nordens flora” innehåller och hur svårt det är att dra gränser för vad som ska räknas till den nordiska floran.
Hur många arter är rimligt?
Det är en svår gränsdragning i en flora att avgöra hur många arter som ska vara med. Det är omöjligt att ha med alla över 6000 kärlväxter i Sverige. Det skulle också bli oerhört svårt att överblicka och förvirrande för en nybörjare när vanliga arter syns bredvid arter som bara växer i enstaka små områden i landet. Samtidigt kan det vara otillräckligt med en bärbar fältflora med drygt 1000 arter. Ibland hittas arter som inte är med i boken och det framgår inte alltid att det finns andra, liknande alternativ.
Nya “Nordens flora” har satsat på bredd och antal. Över 3500 arter i samma volym har blivit en rejäl pjäs på nästan 1000 sidor och ungefär 3 kg. Det är lätt att tänka sig att allt som växer i Norden är med, men det är alltså bara ungefär hälften av Sveriges växtarter som fått plats. Det är smått svindlande att tänka på.
43 sidor om fibblor och maskrosor
Svindelkänslan kan också uppstå i avsnittet med fibblor som spänner över hela 19 sidor. Mitt första intryck är att det blir för mycket. Det är som att hjärnan stänger ner fibbleavdelningen av oro för överhettning, men precis som med så mycket annat i naturen så börjar snart detaljer urskiljas vid studier. För varje minut som spenderas med Bo Mossbergs vackra illustrationer och Lennart Stenbergs beskrivningar så börjar generaliserandet av “19 sidor fibblor” mer och mer övergå till förståelse för arter med små skillnader. Som vanligt handlar det om att veta vad som bör studeras för att veta vilken art som du har framför dig.
På detta område skulle dock “Norden flora” kunna vara mer pedagogisk. Jag hade uppskattat tydligare information om vad som skiljer en viss art från mängden och hur det är enklast att se skillnad på den och en liknande art. För även om skillnaden oftast syns tydligt i floran är det inte säkert att exemplaret du har framför dig i naturen är lika tydligt. Andra artbestämningsböcker har löst detta med pilar i bilderna och extra fokus på viktiga skillnader. Det saknar jag i “Nordens flora”.
Apropå fibblor har Lennart Stenberg och Bo Mossberg nu verkligen gått på djupet med flera knepiga områden. Videhybrider får till exempel två hela uppslag och för dig som inte nöjer dig med att konstatera “maskros” finns det nu 24 sidor som grottar ned sig i detta stora släkte.
Originalbild som är med i “Nordens flora”. Foto: Erik Hansson
Tydligt, exakt och kärnfullt
Både texterna och illustrationerna i “Nordens flora” är inriktade på artbestämning. Imponerande tydligt, exakt och kärnfullt. Bo Mossberg har som vanligt även med illustrationer av växtmiljöer som skapar en viktig närvarokänsla. Hans något bleka och återhållsamma färger är ett skönt alternativ till dagens så kontrastälskande bildestetik och det är verkligen en njutning att sakta bläddra igenom nästan 1000 sidor med smakfulla illustrationer. Han har en ojämförlig fingertoppskänsla för att skildra växter.
Jag tycker att en bok med så generöst antal sidor och text hade kunnat ha med en del vanliga synonymer till växterna. Den som letar efter rallarros, mjölkört eller svärdsyssla i registret får inga träffar. Det är enbart mjölke och vit skogslilja som finns med. Lite snålt och exkluderande.
Men samtidigt är det ganska bortskämt att gnälla. Det tål att stannas upp och tänka på att vi alltså nu har ett enormt verk med detaljerade och välgjorda beskrivningar av 3 500 arter i den nordiska floran. Det mesta du över huvud taget kan hitta som växer i den svenska naturen kan du artbestämma tillsammans med “Nordens flora”. Finns det någon annan svensk bok som är mer förtjänt av begreppet praktverk?
“Nordens flora” är inte en bok för dig som nöjer dig med att konstatera “fibbla”, “vide”, “fingerört” eller “maskros”. Då är en mindre fältflora lämpligare, men för oss som vill komma längre än till släktet är “Nordens flora” det nya givna verket att ta fram ur bokhyllan. Se bara upp så du inte tappar det på tårna.
Betyg: 4 av 5
Transparens: Vi fick ett recensionsexemplar av boken från förlaget.
