Cassandra Halman. Foto: Thomas Hallman
Cassandra Hallman har i många år jobbat med att samla in och sprida lokala fröer i USA och förvånas över hur lite det talas om det i Sverige.
Cassandra Hallman är född i Sverige, uppvuxen i USA och flyttade tillbaka till födelselandet 2017. Under hela uppväxten var farmors och farfars hus utanför Enköping en “mittpunkt i livet” för henne. Här väcktes och förstärktes det starka intresset för den svenska naturen.
– Jag visste tidigt att jag ville jobba med naturen, berättar hon.
Efter utbildning i USA och en hel del praktiskt arbete med bland annat att ta bort invasiva arter, naturvårdsbränningar och att återskapa naturområden fortsatte hon sin utbildning i Sverige på Lunds universitets naturvårdsprogram. Hennes masteruppsats handlade om floraförändringar i Skåne de senaste 200 åren.
Med erfarenheten från USA kunde Cassandra jämföra våra länder och såg en hel del skillnader i naturvårdsarbete. I Sverige har man till exempel kommit längre med att kartlägga sina växters utbredning, medan man i USA har nått större framsteg med att erbjuda allmänheten fröer och plantor från lokala växter. Där odlas det upp och säljs inhemska arter i botaniska trädgårdar i USA. Även staten är inblandad i projektet. Däremot är intresset från allmänheten svalt.
– I Sverige är det tvärtom. Här finns ett stort intresse, men inget genomtänkt arbete med att samla in och sprida lokala fröer. Jag har pratat om detta i flera år och många är intresserade, men det är ingen som tar tag i det. Förr eller senare kommer det hamna hos rätt människa som sätter igång, säger Cassandra hoppfullt..
Varför har du intresserat dig så mycket för fröinsamling?
– Det finns inarbetade riktlinjer i USA för att samla in fröer lokalt till genbanker. Man samlar in fröer inom ungefär 30-40 km från den betänkta utsåddslokalen och behåller på så sätt det biologiska kulturarvet. Man fångar upp den genetiska mångfalden och använder inte bara samma fröer som skickas runt i trädgårdar över hela landet. Dessa fröbanker kan behållas hur länge som helst och det är väldigt viktigt, inte bara för grödor i jordbruket utan också för att våra pollinatörer ska överleva.
Cassandra berättar att metodiken utgår från vetenskap och att det inte är några konstigheter. “Vilken botaniker som helst skulle vara överens om metoden”. Men det är inte alla länder som jobbar på det här sättet. Här i Sverige är intresset stort för att till exempel så en äng, men fröna hämtas inte från närmiljön utan beställs från butiker.
Vad blir det för skillnad om jag hämtar frön i närmiljön eller beställer en färdig ängsfröblandning?
– Om man köper en färdig blandning så kan man till exempel få en gulmåra från Skåne och en liten blåklocka från Uppland. De kommer från olika klimat och har anpassat sig efter lokala skillnader. Om dessa frön sås på till exempel Öland så är de inte lika bra anpassade till platsen. Dessutom tappas det genetiskt kulturarvet om fröer från andra delar av landet sprids på nya platser. Det är inte jätteroligt ur en biologisk synpunkt. Man har ingen aning om de genetiska egenskaperna hos de växter som odlas. Kanske kommer de korsas med en vild population. Det är faktiskt skrämmande att tänka på vad konsekvenserna kan bli. Sedan är det ett problem att man som människa bestämt vad som ska befinna sig på en plats utan att ta hänsyn till genetisk och naturhistorisk integritet. Men det är inget som någon med en mindre trädgård ska behöva vara orolig för.
Vad finns det för fördelar med att ha vilda, lokala växter även i trädgårdar?
– Det allra viktigaste är för att bygga upp en relation mellan natur och människor. Det finns inget bättre eller enklare sätt än att vara nära naturen. Genom att ta in vilda växter i närnaturen istället för medelhavsväxter eller engelska rosor lär man känna växter på ett annat sätt. Man ser deras frön, ser dem gro, deras hjärtblad och kan följa dem under alla årstider. det öppnar upp en hel värld och kanske kan den delas genom att skänka bort frön till grannar och vänner?
Det finns också biologiska fördelar. Våra inhemska insekter har utvecklats tillsammans med våra inhemska växter. När de sistnämnda ges plats i trädgården kommer det även locka inhemska insekter som är vana vid att hitta näring och livsmiljöer på dessa växter.
I dagsläget är det svårt att få tag på lokala plantor eller frön och de flesta har nog växter i sin trädgård som kommer från stora delar av världen. Vilka krav eller önskemål tycker du det är rimligt att ha på trädgårdsägare i den här frågan?
– Det är inte meningen att de som har trädgård ska undvika att köpa svenska växter för att så in ängar eller i rabatter. Man kan se det som en hierarki där lokalt material, som man i dagsläget behöver ordna själv, är det bästa för lokala insekter och andra pollinatörer. Annars är det bra att välja fröer och växter som är av svensk ursprung och med en utbredning som stämmer med där du planterar ut dem.
Cassandra Hallmans förslag på prioritering i trädgården
1. Lokala vilda växter
2. Svenska växter
3. Utländska växter
Anledningen till att man ska vara försiktig med utländska växter är enligt Cassandra att man inte vet vilka växter från utlandet som kan bli invasiva och försämra vår natur då Sverige fortsätter att bli varmare.
– Buddleja/”fjärilsbuske” till exempel är mycket invasiv i England och på andra håll i Europa och tar över ängsmarker. Det är inte orimligt att den kan bli mycket invasiv även i Sverige.
Samla fröer tills du är redo
För att lyckas att odla från frön av vilda växter gäller det att tänka på samma saker som med alla fröer och alla växter. Vad vill de ha för jord, vill de ha det soligt eller skuggigt? Behöver de mycket vatten eller vill de ha på gränsen till torka?
Det är inte heller tillåtet att plocka vilka fröer som helst i naturen. Du får till exempel inte ta från fridlysta växter. Det gäller alla våra 43 arter orkidéeroch 232 andra växtarter. Övriga växter får du ta fröer från, men ta inte för många. En bra tumregel enligt Cassandra är att inte ta mer än 5 procent av frömängden i ett bestånd. På så sätt klarar de även att sprida sig i närområdet.
Pärlemorfjäril i en blommande vägkant. Foto: Erik Hansson
– Ett bra knep är att plocka vid vägkanter – helst små och otrafikerade vägar, av både floristiska skäl och för säkerhetens skull. Där finns många inhemska arter och ingen bör bli arg av att det samlas in därifrån. Var uppmärksam när växterna blommar vilka du skulle vilja ha och återvänd återvänd till hösten för att se om fröna mognat. Låt de sedan torka noga. Sedan kan du antingen stoppa ner dem i jorden direkt eller behålla dem svalt och mörkt tills du är redo att plantera dem.
Cassandras tips på vilda växter för rabatten
• Fackelblomster – Lythrum salicaria
• Hampflockel – Eupatorium cannibinum
• Blåeld – Echium vulgare
• Gulmåra – Galium verum
• Vanlig backruta / Ängsruta – Thalictrum simplex och T. flavum
• Rödklint – Centaurea jacea
Tips på vilda buskar för trädgården
• Olvon – Viburnum opulus
• Vild hagtorn – Crataegus sp.
• Brakved – Frangula alnus
• Getapel – Rhamnus cathartica
Tips på småträd
• Oxel – Sorbus intermedia
• Rönn – Sorbus aucuparia
Läs även:
• Vanliga trädgårdsväxters hot mot naturen
• Reglerna som gäller för att samla fröer och växter
• Guide till insatser för biologisk mångfald
• Guide till att odla vilda växter
