Ny studie visar hur vattenväxter bidrar till bättre vattenkvalitet

Tång i Östersjön. Foto: Kriemer via Pixabay 

Undervattensväxter så som tång och nate bidrar till ett klarare, mer badvänligare vatten med bättre sikt och skyddar även mot övergödning. De kan därmed förbättra sin egen livsmiljö. Det visar en ny stiudie från Stockholms Universitet.

Att undervattensväxter är viktiga för att binda kol och kväve och för fiskar och artrikedomen är känt sedan tidigare. Det är också klarlagt att grumligare vikar har färre undervattensväxter eftersom de får för lite ljus. Den nya studien visar att även det omvända gäller – undervattensväxterna kan själva påverka vattenkvaliteten positivt och därmed förbättra sin egen livsmiljö. De tar bland annat upp näring (motverkar övergödning) och konkurrerar ut växtplankton som gör att sikten förbättras.

LÄS ÄVEN: • De viktiga undervattensväxterna och hur de skadas av bryggor och båtar

– Täta växtsamhällen såsom tång och nate saktar också ned vattenrörelsen vilket gör att sedimentpartiklar sjunker till bottnen, även detta gör att vattnet klarnar, säger doktoranden Åsa Nilsson Austin.

Studien tycks också visa att när växter försvinner så kan vattenkvaliteten bli dålig under lång tid. Utan vattenväxter blir vattnet grumligare, vilket i sin tur gör det svårare för nya växter att etablera sig och det “leder till en negativ spiral med grumligt badvatten”.

LÄS ÄVEN: • Ännu en studie visar vikten av rovfiskar för friska ekosystem

– Eftersom grumligt vatten ofta är en indikation på övergödning, kan man säga att växterna fungerar som en buffert emot det, säger doktoranden Åsa Nilsson Austin.

Extra känsligt är ekosystemen i grunda vikar. Här samlas mycket näringsämnen från land som ökar risken för övergödning och det kan ta lång tid innan vattnet i viken byts ut. Om det finns gott om undervattensväxter är vikarna också viktiga för rovfiskar som abborre och gädda. De leker i det varmare vattnet och lägger sin rom på undervattensväxterna.

Dessvärre minskar havets ängar av undervattenväxter i utbredning i svenska vatten. På sina håll med så mycket som 60 procent sedan 1980-talet. Det beror framför allt på grund av överfiske och övergödning, men också eftersom det byggs så många bryggor och marinor. Ofta i grunda vikar, som också är viktiga lekområden för rovfiskar.

Källa: Stockholms Universitet