Ny rapport om svämskogar – hotad naturtyp med hög biologisk mångfald

Naturskyddsföreningen i Orsa och Dalarna har genomfört en omfattande inventeringen av Unnån och fann att svämskogarna längs den oreglerade ån innehöll en stor biologisk mångfald och flera rödlistade arter. Nu föreslår föreningen att Unnån blir ett naturreservat och att ökad hänsyn tas kring Sveriges svämskogar.

Unnån är en fyra mil lång, oreglerad å som slingrar sig genom landskapet nära Orsa. Den höga fallhöjden gör att det bildas isproppar som orsakar stora översvämningar skogen runt omkring ån. Dessa svämskogar hade aldrig inventerats. Det ville fiskeexperten Anders Bruks och den fiskeintresserade Peter Turander ändra på. De lyckades få Orsa kommun att söka LONA-bidrag tillsammans med Naturskyddsföreningen i Orsa och Dalarna.

Kjell Hedmark vid en sidofåra till Unnån, normalt med rinnande vatten, men 2018 helt uttorkad. Foto: Bengt Oldhammer

– Jag och Kjell Hedmark, som är skogsinventerare, hakade på och deltog under ett intensivt arbete sommaren 2018, då det var som varmast, berättar Bengt Oldhammer. Vi jobbade tidiga morgnar och förmiddagar. En ”fördel” med rekordvärmen sommaren 2018 var att många biflöden var uttorkade och gick att gå i.

Fisklivet tog däremot skada av den långvariga värmen och torkan.

Peter Turanders, Bengt Oldhammers och Kjell Hedmarks arbete resulterade i den stora rapporten ”Svämskogar vid Unnån i Orsa”. Inventeringen avslöjade en hel del intressant, berättar Bengt Oldhammer:
– Det är anmärkningsvärt att det finns så många sidogrenar av ån och att tusentals träd skadats av is, vissa vid uppemot tio olika tillfällen. Dessa skadade träd finns även vid små sidogrenar och ibland mitt ute i skogen så långt som 60 meter från åns huvudfåra. Sen är mängden död ved anmärkningsvärt stor. Fynden av ringlav, skogsfru och en okänd art av gallmygga måste förstås också nämnas.

Myggan hittades av entomologerna Mathias och Catrin Jaschhof från Station Linné och rapporten tydliggör att många arter trivs i svämskogar.

Mängden död ved i området gör att många ovanliga arter trivs. Foto: Bengt Oldhammer

– Artrikedomen är mycket stor som en följd av gränszonerna mellan vatten, strand och skog. Det är torrt och blött, solbelyst och skuggigt. Naturskogsprägeln är påtaglig och mest typisk är lövrikedomen med hägg, brakved, tibast, gråal, björk, viden, kanelros, sälg, rönn och asp, berättar Bengt Oldhammer.

Numera är välutvecklade svämskogar “definitivt hotade” i Sverige enligt honom,
– I norra Sverige är de flesta större åar och älvar reglerade och då utvecklas inte svämskogar på det här sättet. idag hotas de främst av skogsbruk.

Unnån beskrivs i rapporten som “en lång oas i ett hårt skogsbrukat landskap” och rapportförfattarna föreslår 100 meters kantzon intill ån där ingen avverkning sker.

Är det något som borde praktiseras även vid andra svämskogar?
– Absolut. Vi menar att det behövs en spridningskorridor på 100 meter på varje sida av ån där det ingår en kantzon på 50 meter. Ska vi kunna bevara mångfalden i Sverige och bygga upp en grön infrastruktur är det inte minst vid vattendrag man ska satsa.

• Läs hela rapporten ”Svämskogar vid Unnån i Orsa” här