Tio års letande efter en av Sveriges kräsnaste fjärilar

Jag var ute i den öländska naturen med fjärilsexperten Mats Lindeborg i början av juli. Medan han rörde med sin håv vid en- och ekgrenar för att se vad som skulle flyga ut berättade han om flera av de hotade arter som han inventerar och skrivit åtgärdsprogram för. En av dem han inventerar och övervakar är fönstervingespinnaren som är något av ett unikum när det gäller att vara specialiserad.

LÄS ÄVEN: • Alla artiklar i serien Naturupplevelsen

Den upptäcktes på en plats på Öland 1928 och i dagsläget är den fortfarande bara känd från samma fyra hektar stora område, även om området krympt sedan dess. Enstaka fynd finns från andra ställen (exempelvis vid Gårdby på östra Öland 1992 och Oskarshamn 1975). Det är dock på det här lilla området, motsvarande 5-6 fotbollsplaner, som fönstervingespinnaren har sin sista hemvist i Sverige, Här bland enbuskar och ekar med lågt hängande grenar och en torräng med harklöver, gulmåra, axveronika, gråfibbla och backtimjan är den nästan vanlig, om man vet vad man ska leta efter och hur man ska leta.

Mats Lindeborg berättar om fjärilen, hur den inventerats och vilka insatser som görs för att inte dess livsmiljö ska minska ytterligare. Han har redan hittat flera individer när vi träffas och han visar mig en som sitter snällt på ett blad. Därefter rör vi oss strax bortom fjärilens huvudsakliga spridningsområde för att se om den kan hittas även där.

Plötsligt kommer det ut en person ur ett av husen i området och undrar om vi kanske kan fjärilar eftersom vi går runt med håvar. Känner vi möjligen till en fjäril som heter fönstervingespinnare som ska finnas i området?

Personen berättar att trots att hen bott i området i tio års tid, letat febrilt, läst åtgärdsprogrammet (som Mats bidragit med kunskap till) och om fjärilens beteende har hen aldrig lyckats se fönstervingespinnaren.

– Vi såg nyss 6-7 stycken där borta, berättar Mats och pekar med håven åt hållet vi kom ifrån.
– Är det sant?! Nu? Skulle ni kunna visa den för mig? Det skulle verkligen göra min dag, utbrister personen och skiner upp.
– Javisst, svarar Mats.

Personen ropar till sitt barn som också länge letat efter fjärilen och vi fyra börjar gå tillbaka längs stigen, ivrigt pratandes om det gemensamma intresset för fönstervingespinnaren.

Ungefär fem minuter senare är personens tioåriga dröm uppfylld när Mats Lindeborg hittar en fönstervingespinnare under en ek med låga grenar. Det blev en väldigt glädjefylld scen som är lätt att känna igen sig i om man någon gång länge letat efter en art som plötsligt bara befinner sig framför en.

Fönstervingespinnaren är, trots sin begränsade utbredning, inte så enkel att hitta. Den brunaktiga lilla fjärilen är bara drygt två centimeter lång och lever ett undanskymt liv med en relativt kort flygtid varma dagar i juli. När den väl setts en gång är det dock mycket lättare att se den igen och jag fick under dagen se sammanlagt 5-6 stycken, alla i det begränsade område som fjärilen trivts i åtminstone de senaste 90 åren. Något säger mig att det inte heller var den sista gången personen i stugan och hens barn kommer se fönstervingespinnaren.