Mulmholkar kompenserar bristen på månghundraåriga träd

Det rådet brist på ihåliga gamla ihåliga lövträd – de där som först rötats av svampar, fått hål hackade av hackspettar och sedan sakta gnags inuti av en mängd olika småkryp. Naturen skapar sådana miljöer av sig själv, men det kan ta 250 år för att få fram en ihålig ek så det är ingen snabblösning precis.

För att hjälpa dessa vedlevande insekter med bostäder i väntan på att nästa träd ska uppnå lämplig ålder och hålighet kan man behöva skapa artificiella boplatser. Det har visat sig vara både enkelt och effektivt.

Forskaren och skalbaggsexperten Nicklas Jansson från Linköpings Universitet och har jobbat med mulmholkar i snart 20 år. Han har varit med i stort sett sedan det började experimenteras med denna form av naturvård.

Började i slottspark i England
Grundidén kommer från England och började egentligen mest av en slump vid slottet Windsor. I ihåliga bokar i slottsparken lever en skyddad art knäpparskalbagge. Några skogsförvaltare såg vid ett tillfälle att en av bokarna ramlat och att mulmen runnit ut. De ställde den ihåliga stammen upp, fäste den vid ett annat träd och fyllde på med sågspån, “duvskit” och en död katt(!) för att de tänkte att skalbaggarna skulle ha något att äta av. De återvände till det ihåliga trädet efter 6-7 år och upptäckte då att antalet skalbaggar ökat i antal. Mulmholken var född.

Nicklas åkte över och träffade windsorförvaltarna och sedan dess har konceptet utvecklats och tillsammans med sin kollega Thomas Ranius på SLU har de experimenterat med olika varianter, men i grunden är receptet likadant – det behövs en ihålig behållare som fylls med material som kan bli mulm. Det som dock ändrats från originalreceptet är att en död katt inte längre anses vara nödvändigt. Med åren har man också kunnat konstatera att mulmholkar är väldigt framgångsrika och lockar många av de arter som behöver gamla, ihåliga träd – något som är en stor bristvara i Sverige.

Problem i tid
Nicklas Jansson förklarar att problemet för de vedlevande insekterna som vill ha ihåliga gamla träd både handlar om tid och rum. För att förklara tidsaspekten måste vi gå tillbaka nästan 500 år i tiden. På 1500-talet beslöts nämligen att Sveriges ekar skulle tillhöra kungen för att kunna användas i skeppsbyggen. Bönder och markägare fick inte röra dem och när som helst kunde kungen komma och hugga ner dem. Ekar blev därför inte speciellt väl ansedda. Dessa regler gällde ungefär fram till år 1830.

– Men även efter 1830 var eken ett hatat träd. Det fanns en oro för att kungen kunde komma och hugga ner dem igen så det var inte många som ville ha ekar på sina marker. Det hade avverkats så många ekar vid den här tiden att bara 10 procent av beståndet återstod och många av de äldre ekarna stod nu bara kvar på större gods eller i slottsparker.

Det här innebär att det fortfarande idag finns ett stort åldersglapp hos Sveriges ekar. Vissa är riktigt gamla idag – 500-600 år. De har stått här sedan 1500-talet och blev aldrig utvalda för att bli skepp. Idag är de dock viktiga boplatser åt vedlevande insekter. Men eftersom det avverkades så mycket ekar under flera hundra år så finns det idag knappt några ekar som är 300-400 år gamla. Förutom gamlingarna är de flesta ekar i Sverige på sin höjd 200 år och de är ännu inte lämpliga boplatser.

Problem i rum
– Det andra problemet är glappet i rum, förklarar Nicklas Jansson. Det är ganska långt mellan de här träden. Många av arterna är begränsade flygare. Vissa kan ta sig en halvmil, men andra arter, som kan bo i generation efter generation i samma träd i 200 år, kan bara flyga några hundra meter. Det är oftast bara stora gods som har så tätt mellan de stora ekarna.

Därför sätts mulmholkar nu också på rad, i närheten av varandra, så att de kan bli lämpliga, artificiella bostäder mellan de verkliga livsmiljöerna.

Mulmholkar är komplement, inte substitut
Dessa tillverkade bostäder har visat sig fungera väldigt bra. Cirka 70 av de 100 skalbaggsarter som lever inuti ekar har även hittats i mulmholkar. Det innebär dock inte att gamla ekar kan ersättas med mulmholkar. Ekar rymmer så många fler livsmiljöer och arter (ca 550 skalbaggsarter) än de som lever i deras inre, men mulmlevande vedskalbaggar är en av de mest hotade djurgrupperna i Europa så holkarna anses viktiga.

Glädjande nog har mulmholkar visat sig väldigt framgångsrika och de ökar också kraftigt i antal som enkla naturvårdsinsatser. Men även som privatperson kan det vara bra att göra en mulmholk. Inte minst eftersom att det är så enkelt. Det måste till exempel inte vara ekspån och eklöv inuti. Även spån eller flis från andra lövträd eller till och med barrträd fungerar till viss del. Många arter kan leva både i en ihålig ek och en ihålig lind, lönn eller alm. Ungefär 70 procent av arterna kan hittas i flera olika lövträd.

Krävs det närhet till gamla ihåliga lövträd eller kan även en mulmholk i en trädgård göra nytta?
– Var du än sätter upp en mulmholk så finns det nästan alltid arter som flyttar in, berättar Nicklas Jansson. De minst krävande kanske lika gärna kan bo i en kompost, men även dessa arter kan behöva lite hjälp. Dessutom finns det nästan alltid något ihåligt träd i närheten och i städer finns det förvånansvärt många fina hålträd.

Kombinera fågel- och skalbaggsholk
Nicklas Jansson tycker att mulmholkar borde vara lika naturligt för trädgårdsägare som bihotell och fågelholkar. Apropå de sistnämnda kan de enkelt kombineras med en ”skalbaggsholk”.
– Gör en fågelholk lite högre än du tänkt och fyll botten med löv och spån så har du skapat en bra plats för hålträdslevande insekter. Lämna kanske 20 cm åt fåglarna. Ju större desto bättre. Även en starholk kommer få arter, men ännu bättre är till exempel en kattuggleholk.

Fågelholkar och bihotell har den pedagogiska fördelen att det brukar vara enkelt att upptäcka om de blivit bebodda – det är väl lite svårare med en mulmholk även om det går att lyfta på locket och kolla?
– Ja de är lite mer kryptiska. Man vet inte alltid om man fått hyresgäster och många av dem är dessutom små eller nattlevande. Men det går till exempel att locka till sig brun guldbagge eller ädelguldbagge. De är 2 cm långa och enkla att upptäcka. Det går också att sätta plexiglas i ena väggen för att titta in i holken, men tänk på att det måste gå att täcka glaset med en lucka eller liknande. De vill inte ha in ljus i mulmen.

Är det värt att sätta upp mulmholkar i hela landet eller är det framför allt i södra Sverige med ek- och ädellövträdsskogar?
– Det finns vits att göra det även längre norrut, men artantalet minskar efter dalälven. Därefter är det nästan bara ihåliga aspar och inte så många andra gamla lövträd. Skogsbruket har ju kört rätt hårt fram och det mesta som är äldre än 80 år huggs ned.

Men Nicklas Jansson betonar att även om det kanske fungerar bäst med mulmholkar i södra Sverige, fyllda med ekspån och eklöv och med nära till gamla ihåliga träd så innebär inte det att andra sorters holkar på andra platser är meningslösa. Även en holk längre norrut med granflis och andra löv än ek kommer troligen locka en del hålträdslevande arter. Bristen på gamla ihåliga träd finns över hela landet.

Så gör du en egen mulmholk

• Du kan antingen använda dig av en ihålig trädstam eller själv snickra ihop en holk (använd obehandlat virke). Om du gör en holk ska den förutom sidor ha tak och golv. Taket ska kunna lyftas av så att du kan fylla holken med mer material. Du behöver också ha 2-3 cm stora hål i holken så att insekter kan komma in.
• Ju större holk desto bättre, men helst åtminstone lite större än en fågelholk om du har möjlighet. Har du plats kan du dessutom göra översta delen av holken till en riktig fågelholk. Kom bara ihåg att du ska kunna fylla på mulmholken med nytt innehåll (spån/flis och löv) ibland då och då.
• Det är bra om vatten kan bli stående på botten, så gör ett 5-10 mm stort hål i taket i ett hörn där vattnet kan rinna ner i holken. Placera en dammduk eller presenning som täcker botten så att vatten kan bli stående ett tag. Med hålet i taket kommer det bildas både fuktiga och torra partier i botten som gynnar olika arter.
• Lägg i små och stora spån från ek, ask, asp, lönn, lind eller andra lövträd, samt löv och lite vatten. Fyll gärna holken upp till ungefär 75 procent. Fyll på med nytt material när det börjat sjunka ihop. Beroende på vilka arter du får i holken bryts det ned olika snabbt.
• Placera helst holken en bit upp från marken så att den inte ruttnar så fort. Det finns dock arter som uppskattar håligheter högt upp i ett träd och andra som vill ha dem långt ned. På samma sätt är det med väderstreck och sol eller skugga – vedlevande arter är anpassade till olika förhållanden. Har du plats kan du göra flera holkar som sitter på olika höjd och i olika mycket sol. Holken måste inte sitta mot ett träd, utan kan lika gärna vara på en vägg, stolpe eller något annat. Det är lukten från mulmen som lockar de vedlevande insekterna, inte placeringen.

Vilka arter uppskattar mulmholkar?

• Ett 70-tal skalbaggar, däribland smalknäppare, mulmknäppare, guldbaggar och läderbagge.
• Klokrypare. Det finns 7-8 arter som liftar in i mulmholkar. Hålträdsklokryparen är skyddad och relativt vanlig i mulmholkar.
• Humlor
• Bålgetingar
• Harkrankar. 4-5 arter som är lite kraftigare och färggladare än de harkrankar som vi vanligen ser.
• Stora blomflugor som härmar humlor. 7-8 arter lever i ved.
• Fåglar
• Fladdermöss

Läs mer om Nicklas Janssons och andra forskares projekt kring mulmholkar på lifebridgingthegap.se