Fågelfotografen Jonas Classon har fått flera utmärkelser för sina bilder och har uppmärksammats en hel del i media. Senast för sin magiska bild på en lappuggla som snart visas på Natural History Museum i London i samband med utställningen Wildlife Photographer of the Year, där den också uppmärksammats. Nyligen släpptes även hans fotobok “Svart album”.
Boken har hållit fast vid en idé hela vägen – porträttliknande fågelfoton med svart bakgrund och väldigt lite text. Det är fåglar som framträder ur svärtan som fyller sidorna bortsett från några få kommentarer. Inga artnamn eller beskrivningar av enskilda bilder. Vi lämnas åt fåglarna och våra egna tolkningar och gissningar. Det är enkelt och vackert.
Det är svårt att inte tänka på Brutus Östlings porträtt som får fåglarna att kännas levande. Det är fascinerande hur vissa bilder på en fågel kan tyckas framkalla så mycket tankar och känslor medan en bild på samma individ två sekunder senare känns platt och ointressant. I “Svart album” har Jonas Classon lyckats fånga fåglarna i synnerligen uttrycksfulla stunder.
Störst textutrymme ges med all rätt åt den gripande bakgrundshistorien till Jonas Classons intresse för fågelfotografering. Det väcktes i en svår sjukdomstid när den engagerade läraren Nils “Nisse” Eriksson visade honom naturen. Det är varken första eller sista gången någon använder naturen för att återhämta sig, men den här berättelsen är en av de finaste i ämnet.
Boken är en hyllning till sjukhusläraren Nisse och det är bara att instämma. Alla borde få träffa en Nisse under sina liv.
• Se fler av Jonas Classons bilder på jonasclasson.se
Transparens: Natursidan fick ett exemplar av boken av författaren.