Vargen i Tierp. Foto: Annika Rastén
Under tisdagsförmiddagen rapporterade media om en varg i Tierp i Uppland. Vargen filmades när den åt på ett rådjur i en villaträdgård. Bara några timmar senare sköts vargen. Polisen bedömde att den utgjorde ett hot mot allmänheten, en uppfattning som kritiseras både av Rovdjursföreningen och ett par vittnen.
Under tisdagen sågs en varg attackera och äta på ett rådjur i Tierp i Uppsala län. De boende i området ringde polisen som kom dit tillsammans med länsstyrelsen och ett jaktlag. Vargen sågs då ströva omkring på bakgårdar i området och SVT Uppsala är också noga med att påpeka att vargen även rörde sig vid ”en lekplats”.
LÄS ÄVEN: • För tredje gången i år – trolig varg i Stockholm
Klockan 13:40 meddelade polisen att de tagit över ärendet från Länsstyrelsen i Uppsala län och vargen skjutits. Enligt polisen för att den inte verkade vara rädd för människor. En uppgift som Rovdjursföreningen ifrågasätter.
– Man kan inte säga att den är farlig för allmänheten, men det är polisens bedömning och de har den rätten att ta det beslutet. Om den har ett byte är den fixerad vid att komma undan med det. Man borde ha avvaktat och sett till att folk höll sig därifrån istället. Om de hade låtit vargen vara och fått äta rådjuret så hade den gått därifrån, säger Rovdjursföreningens ordförande Jan Bergstam till SVT Uppsala.
LÄS ÄVEN: • Vargen ökar i Tyskland och Alperna men minskar i Sverige
Polisens uppfattning delas inte heller av Annika Rastén som blev vittne både till vargen och hur den behandlades.
– Vi kom dit ca 13:10 och gick då fram till några personer som var där, ett par privatpersoner och en reporter från UNT. Efter ungefär en kvart upptäckte jag vargen, som smög mellan trädstammar i skogskanten på 180 m håll, uppmätt på Eniros kartsida. Den försvann men dök snart upp igen mellan stammarna och blev stående där någon minut, berättar hon.
Förhastat beslut att skjuta
När vargen försvunnit ur sikte igen gick Annika Rastén och de andra personerna bort till den plats där polisen och länsstyrelsen stod, precis i utkanten av villakvarteret. Polisen stoppade dem, så de fick stanna 20 meter bakom polisen och länsstyrelsen.
– Jag frågade polisen om läget men det verkade fortfarande oklart vad som skulle ske med vargen. Efter en stund, kl. 13:32 enligt min kamera, upptäckte jag vargen igen, den smög då fram mellan träden igen och ställde sig på en liten gångväg i skogskanten och tittade upp mot villorna och oss människor. Vargen befann sig då 80 meter från poliserna och personal från länsstyrelsen och 100 meter från oss andra. Efter en minut lommade den iväg igen. En jägare smög efter och några minuter senare hördes ett skott. Den sköts cirka kl. 13:36.
LÄS ÄVEN: • Ökande illegal jakt hotar svenska rovdjursstammar
Beslutet att skjuta vargen tyckte Annika Rastén var väldigt förhastat.
– Vargen hade inte visat minsta tecken på aggressivitet. Polisen berättade att den hade sprungit förbi precis intill dem när de kom och jag påpekade för polisen att ”ja, du ser, den gjorde det UTAN att attackera er”. Jag vet inte vad som hade gjorts innan vi kom, men under den halvtimme vi var där så gjordes i alla fall inga försök att skrämma bort vargen.
Bättre att ge vargen sitt byte
Annika Rastén tycker att det vettigaste hade varit att släpa ut rådjuret till skogsdungen och låta vargen få vara ifred med sitt byte där. Som det var nu så ville vargen tillbaka upp till villorna och sitt byte, men den vågade inte eftersom det var folk där. En annan möjlig åtgärd, enligt Annika Rastén, hade kunnat vara att söva vargen och frakta den till det stora naturreservatet Florarna som ligger bara någon mil från Tierp.
LÄS ÄVEN: • Förslag att skjuta mer än hälften av lodjuren i Uppsala län stoppat
– Vargen stod som sagt och tittade på oss i en minut och bestämde sig sen för att gå undan igen. Så jag skulle säga att den uppvisade ett ytterst normalt beteende. Den ville komma åt sin mat, men höll sig undan människorna.
Det har gått rykten om att vargen var skadad och haltade, men de små, äldre skador som Annika Rastén såg på sina bilder verkade inte påverka vargen alltför mycket och den haltade inte.
Annika Rasténs bild av händelserna styrks av ännu ett vittne på plats, Curt Johnsson, som även han uppfattade att vargen var “lugn och fin och höll sig på behörigt avstånd” och att en bättre lösning hade varit att “ta ut rådjuret från villaområdet och lägga det i skogen där vargen var, så hade den slutat stå och titta upp mot området där den visste att det fanns, samt försöka ta sig dit”.
