En svensk fjällko. Foto: Maths Nilsson
Att skjuta rovdjur som tar boskap är ett vanligt sätt att skydda lantbrukare från framtida förluster. Det används i hela världen mot bland annat vargar, prärievargar och björnar, men enligt en ny studie, som publiceras i Frontiers in Ecology and the Environment, finns det ingen forskning som stöder den teorin. Däremot har andra metoder visat sig fungera.
I den nya studien har Adrian Treves och hans medhjälpare vid universitetet i Wisconsin gått igenom över 100 studier om rovdjur och boskap. Han lyckades inte hitta en enda tillräckligt bra studie som gav stöd till teorin att skyddsjakt på rovdjur som tar boskap skulle leda till färre angrepp.
LÄS ÄVEN: • Stora mastiff-hundar skyddar får mot varg i Sverige.
– Dödlig kontroll av rovdjur måste hålla samma forskningsstandard som allt annat, säger Adrian Treves som menar att metoden med skyddsjakt bör upphöra tills det finns omfattande bevisning för att metoden fungerar.
Den nya studien, som levererar hård kritik mot mängder av rapporter, har inte undgått kritik. Forskare vars slutsatser förkastas i den nya studien har försvarat sina resultat och menar att Treves egen rapport inte håller den nivå han själv vill att andra studier ska hålla.
LÄS ÄVEN: • Ny studie: Att skjuta vargar hjälper inte boskap
Andra forskare menar att det är omöjligt att uppnå den forskningsstandard i det vilda som Adam Treves efterfrågar. Sådan noggrannhet kan bara uppnås i labbmiljö, menar de.
Två av studierna som Adam Treves team gick igenom höll måttet. Det ena visar att hagar som vaktas av pyrenéerhundar ger effektivt skydd mot vargar och prärievargar medan rep med fladdrande röda flaggor längs hagarna ger bra skydd mot vargar, men inte mot prärievargar.
LÄS ÄVEN: • Så kan får och jakthundar skyddas från varg
Forskarna som gjorde studien med pyrenéerhundar berättar för Science att många boskapsägare var skeptiska till herdehundar innan försöken, men att de nu själva skaffat pyrenéerhundar.
– Ingen ifrågasätter vakthundarnas arbete i Michigan längre, säger biologen Tom Gehring, vid Central Michigan University, som gjort studien.
Källa: Science
