Idén om naturens rättigheter på djupet
Arci Pasanen och Naturens Rättigheters logga.
Naturens rättigheter är en relativt ny rörelse med idéer som sträcker sig flera hundra år bakåt i tiden. Men de senaste åren har deras synsätt spritt sig i världen och dessutom nått allt fler framgångar. Arci Pasanen förklarar rörelsens synsätt på djupet.
Tankarna om att naturen har rättigheter har egentligen funnits i hundratals år, men dagens rörelse växte fram i början på 2000-talet. Sedan dess har också flera naturområden fått rättigheter. Det började 2006 när Tamaqua Borough i USA blev den första platsen i världen att erkänna naturens rättigheter i lag. Därefter har det skrivits in i tio delstaters lagar och Ecuador blev 2008 första landet i världen att erkänna naturens rättigheter i sin grundlag. Rörelsen har också fått stöd för sina idéer från bland andra Internationella Naturvårdsunionen (IUCN), påven Franciscus och många gröna partier världen över. Hösten 2019 föreslogs även att naturens rättigheter skulle skrivas in i Sveriges grundlag.
En av de som försöker etablera synen på Naturens rättigheter är Arci Pasanen. Hon kom i kontakt med idéerna 2014. Då träffade hon Mumta Ito som försökte skapa ett ECI (European Citizen Initiative) och samla ihop en miljon underskrifter för att EU-kommissionen skulle anta naturens rättigheter.
– Det arbetet gjorde att jag lärde känna fler som arbetade med frågan i Sverige och nu jobbar jag med frågan främst ur ett svenskt perspektiv, berättar Arci.
Varför valde du att engagera dig i rörelsen?
– Jag har sedan barn inte förstått varför det finns en sådan skarp skiljelinje mellan människa och natur, när det så är så uppenbart att vi hör ihop. Att växa upp och se hur vi behandlade jorden var för mig obegripligt och jag sökte efter ett språk som kunde förklara inte bara problemet, men också lösningen. Naturens rättigheter gör just det, den berättar om att naturen inte bara är ett dött objekt för människor att exploatera, utan en multitud av levande varelser med sin egen rätt att finnas till. Och den stora frågan är hur vi ska leva tillsammans på den här planeten i strävan efter harmoni. Jag tycker att naturens rättigheter har den kraften till att vidga vår annars så människocentrerade syn på livet, till att se att hela världen är full av liv som vill leva, blomstra och finnas till.
Nätverket Naturens Rättigheter i Sverige har tre tydliga mål:
• Naturens rättigheter erkänns i regeringsformen
Staten ska även inrätta en ombudsman för naturen som värnar om naturens rättigheter.
• FN antar Deklarationen om Moder Jords rättigheter
Som komplement till Deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
• Ekocid blir ett internationellt brott
Allvarlig förlust, skada eller förstörelse av ekosystem, ekocid, blir ett internationellt brott och möjligt att åtala vid Internationella Brottsmålsdomstolen.
– Dessa mål handlar om att genom politiken ta beslut som skiftar vårt juridiska system till naturens fördel, vilket det inte är idag, förklarar Arci. De juridiska systemen reglerar människans användande av naturen och idag finns inget som erkänner att naturen har rätt att existera för sin egen skull i form av rättigheter. Rättigheter är det starkaste juridiska beskyddet man kan ha. Och det är inte så konstigt som man kanske kan tro, företag ses som juridiska subjekt och det är inga levande varelser.
<!– wp:hopp/image {"url":"https://media.arto.se/app/uploads/sites/6/2018/11/08125143/1200px-Taimikkoa_Etela%CC%88-Suomessa.jpg","id":38599,"alt":"","caption":"Tr\u00e4dplantage ist\u00e4llet f\u00f6r skog \u2013\u00a0\u00e4r det att se till naturens r\u00e4ttigheter? Foto: M. Porcius Cato – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, L\u00e4nk”} /–>Folkbildning och ändrat synsätt
Hon påpekar också att ett annat viktigt mål för rörelsen är att folkbilda och inspirera människor till att se på sin relation till naturen på ett nytt sätt.
– Idag lever vi väldigt långt ifrån naturen, vi köper mat i affären, vatten kommer ur kranen och skogarna är ersatta med plantage. Vi lever i en kultur som har glömt bort att vi är en del av en större levande helhet. Rörelsen för naturens rättigheter vill påminna om den relationen vi har till resten av världen som inte bara består av människor. Det är i grunden väldigt vackert när man minns att man är tillsammans med en mängd levande varelser som varje dag ger av sig till mig. Luften jag andas, maten jag äter, kläderna på min kropp. Vad kan jag då ge tillbaka? Det är en fråga som vi vill väcka.
Om vi tänker på nästa steg – hur skulle det fungera om Naturen får rättigheter? Är det enskilda naturområden som ska innefattas eller är det naturen som helhet som ska få större rättigheter?
– Det är en bra fråga. Jag tänker så här; en helhet kan aldrig styckas upp, det är inte så det fungerar. Var tar ett ekosystem slut och var börjar den? Naturens rättigheter handlar inte heller om att se på naturen som ett museum där vi inte får röra vid någonting, utan bara snällt titta på. Människor har sedan tidernas begynnelse varit en del av naturen, det går inte att skilja oss åt. Idag frågar vi oss inte om det är bara vissa människor/nationaliteter som har rättigheter – mänskliga rättigheter gäller alla. Dessa rättigheter hjälper oss att förstå vad varje människa är värd. Samma med naturens rättigheter. Det handlar om att se hur man kan leva i relation med naturen där vi ser till att våra behov tillgodoses på ett sätt som inte rubbar helheten.
Apropå att rubba helheten – om vi tänker oss en skog i Sverige som exempel, vad avgör om den ska ha rättigheter? Är det hur skyddsvärd den är?
– Grejen med naturens rättigheter är inget som egentligen är för oss människor att avgöra, det finns redan där. Det är en naturlag och för att förklara den här lagen och göra den lättare att förstå så pratar vi om den som naturens rättigheter. När vi rubbar balansen i ekosystemen så medför det konsekvenser som är förödande för oss, särskilt i stor skala som idag. Begreppet skyddsvärd har förskjutit diskussionen att det skulle finnas skog som inte är skyddsvärd, som inte har rätt att finnas. Vi menar att den levande helheten har rätt att finnas och finns inte bara för människors skull.
Men det är väl ändå vi människor som måste sätta upp ett system med någon sorts inneboende skala? Även om allt liv har rätt att finnas så anser ni att vi har rätt att bruka till exempel skog så någonstans måste det göras en bedömning om vilka områden eller träd som så att säga förtjänar att finnas?
– När jag säger att naturens rättigheter inte är för oss att avgöra så menar jag att det är en inneboende egenskap hos allt levande, inget som vi bestämmer att nu har det rätt att finnas. Men självklart så behöver detta översättas i en lagstiftning som innebär att skapa ett juridiskt system som bygger på att naturen ses som ett rättighetsbärare. Det är den stora skillnaden från dagens lagstiftning, då rättigheter är den starkaste formen av juridiskt beskydd. Det innebär ju då att vi får en helt annan grund att utgå ifrån och anpassa sig till.
Vätterns rättigheter
Som exempel nämner Arci Pasanen artikel två av Vätterns rättighetsdeklaration. Den är utarbetad av Swedish Earth Right Lawyers och vill att Vättern ska ha rätt
• att naturligt existera, blomstra, regenerera och utvecklas;
• till restaurering, återhämtning och bevarande; och
• att utföra sina naturliga funktioner.
– Om vi erkänner att Vättern har dessa rättigheter, behöver vi anpassa våra aktiviteter så att dessa rättigheter inte kränks. Det betyder inte att man inte kan bruka de naturliga resurserna som finns i och runt om Vättern, men man måste se till att tillmötesgå alla tre punkter i deklarationen. Naturens rättigheter är inte ett lapptäcke, där vissa delar är beskyddade och andra inte, det är ett helhetstänk som ber oss om att förnya vårt sätt att förhålla oss till naturen. Den frågar oss hur vi kan leva på och med jorden utan att utarma den och förgöra våra och andras livsvillkor.
Om vi återgår till skogen som exempel – vad skulle det innebära för en planerad avverkning om skogen innefattas av naturens rättigheter?
– Med naturens rättigheter så innebär det att skogen får rätt att finnas, för sig själv och av sig själv. Det behöver inte betyda att vi som människor inte får använda skogens resurser. Det har vi gjort i alla tider. Den stora skillnaden är HUR vi gör det. Ett kalhygge är förödande och man ska inte missta granplantage för skog. Kalhygge är ett tydligt exempel på att skogen inte har rätt att finnas, att en skog kan bara mejas ner som det vore något rationellt och självklart. Istället finns det andra sätt att använda resurser från skogen som inte rubbar dess naturliga tillstånd, till exempel hyggesfritt skogsbruk.
Hur ska man resonera kring enskilda arter när helheten ska bedömas. Har en utrotningshotad ortolansparv större rättigheter än en livskraftig koltrast?
– Det är en spännande fråga och det är just sådana frågor som vi behöver bemöta i olika grader. Om vi återigen tittar på artikel 2 av Vätterns rättighetsdeklaration så ser man att det ges utrymme för en utrotningshotad art “till restaurering, återhämtning och bevarande”. Ortolansparven har rätt till detta och då är det kanske mer akut att kunna ge de utrotningshotade arterna utrymme för att kunna återhämtas. Det handlar inte så mycket om större och mindre rättigheter, utan om mer eller mindre akuta situationer.
Om naturen ska ha rättigheter så måste väl dessa rättigheter kunna avgöras i domstol? Då måste det väl finnas ett regelverk för domstolarna att förhålla sig till som avgör om det till exempel var lämpligt att avverka en viss skog, skjuta ett visst djur eller fiska en viss mängd fiskar? Hur ska detta regelverk upprättas?
– Ja, det krävs regelverk för att detta ska vara möjligt, som med mänskliga rättigheter eller för den delen företagsrättigheter, som definierar vad dessa rättigheter är och innebär. Det handlar också om hur det juridiska systemet ser ut i det land som det gäller, i Ecuador finns det skrivet i grundlagen, USA jobbar man med lokala förordningar och i Bolivia med en nationell lag. Vi i nätverket för NR i Sverige vill att naturens rättigheter erkänns i regeringsformen och att det inrättas en eller flera ombudsmän med uppgift att se till att det efterlevs. Detta är förståeligt nog en lång process som kräver mycket tid och framförallt utbildning i frågan.
Resultat börjar märkas i Ecuador
I Ecuador där naturens rättigheter funnits i landets konstitution sedan 2008 är det först på senare år som man börjar se effekterna och vad frågan faktiskt innebär juridiskt.
– Det är viktigt att minnas att juridiken speglar kulturen och att naturens rättigheter i lagen är en översättning om hur den kulturella förståelsen för vår relation till naturen ser ut. I Ecuador var det just urfolks arbete som såg till att det blev skrivet i konstitutionen. Därför är det så otroligt viktigt att jobba med frågan på kulturell nivå, så att den allmänna förståelsen för frågan förstärks, avslutar Arci Pasanen.
Läs mer om rörelsen på naturensrattigheter.se, deras Facebooksida eller Instagram.
