Döda ålar. Foto: Ingemar Alenäs
Ålen är akut hotad i hela världen. Trots det dödas det lagligt hundratals ton per år i Sverige.
Internationella naturvårdsunionen (IUCN) listar ålen som akut hotad och den minskar i antal. I Sverige ser det också mörkt ut. Jämfört med på 1950-talet har antalet minskat med hela 99 procent enligt Fisknyckeln (Sportfiskarna och SLU ArtDatabanken).
Internationella Havsforskningsrådets (ICES) rekommenderade härom året i en rapport att fiske och vattenkraft som hotar ålens överlevnad och reproduktion ska hållas så nära noll som möjligt. Miljöorganisationer runt Östersjön har också gått ut med krav på att allt yrkes- och fritidsfiske på ål förbjuds tills arten har återhämtat sig. Men fisket fortsätter och enligt WWF är Sveriges ålfiske bland de största i EU.
De senaste åren har dock ålfisket minskat enligt officiell statistik från Havs- och vattenmyndigheten. Från 244 ton år 2017 (141 ton i havet och 103 ton i sötvatten) till ungefär 160-170 ton de senaste två åren. En vuxen ål väger ungefär tre kilogram så det handlar om tiotusentals ålar som fiskas varje år och det görs av enbart 184 personer i hela landet. Fler har inte tillstånd att fiska ål, enligt Tobias Jeppsson, fiskerikontrollant på Havs- och vattenmyndigheten. Bara ungefär 60 procent av dem har ålfisket som en stor del av intäkterna och fler än hälften av dem är över 65 år gamla.
De aktuella siffrorna kan jämföras med att man på 80- och 90-talet fångade över 1 000 ton sammanlagt per år.
Hundratals illegala fiskeredskap beslagtas årligen
Förutom det tillåtna fisket dödas också mängder av ålar i det omfattande illegala fisket. Hur många ålar som slutar sina dagar i dessa fällor är inte kartlagt, men de senaste fem år har över 900 olagliga ålfiskeredskap plockats upp längs Blekinges och Skånes kust. Den senaste tidens insatser har dock lett till ett minskat tjuvfiske enligt Tobias Jeppsson, fiskerikontrollant på Havs- och vattenmyndigheten.
– Vi ser en tydlig minskning av illegalt ålfiske i de områden som vi har varit i regelbundet, säger han till SVT Blekinge.
Vattenkraftverk och vandringshinder
Förutom fisket finns det också ett annat stort hot mot ålen – väldigt många dödas av vattenkraftverk.
– Ålen har gigantiska problem med vandringshinder, inte bara i Sverige, utan i hela Europa. Ål kommer inte upp till sina uppväxtområden, berättar Christer Borg, generalsekreterare för Älvräddarna.
Tidigare, i Äldre vattenlagen från 1918 villkorades ofta nya vattenkraftverk med ålyngelledare – enkla anordningar som gjorde att ålynglen kunde ta sig förbi dammarna. Dessa villkor var till för att skydda fisket, inte fisken. Men sedan dess har ålyngelledarna minskat i antal och det slår hårt mot ålarna. En studie från 2017 visade att hela 118 ton ålar dog i vattenkraftverkens turbiner.
Christer Borg berättar att det finns enkla, fungerande lösningar för att kraftigt minska dödligheten hos ålar i strömmande vatten med vattenkraftverk, men ointresset från branschen är stort.
– Istället ägnar sig de stora bolagen åt att delta i projekt där man sitter och pratar, “Krafttag ål” är ett sådant exempel. Där har man i tio år suttit och pratat istället för att göra något i verkligheten. Detta beror på vår sjuka lagstiftning, som ger eviga tillstånd till vattenkraft. Eftersom det inte står som krav i deras tillstånd att de ska skydda ålen, så gör de inte det. Det är aktiebolag, vars enda och främsta uppgift är att förmera pengar till sina ägare, inget annat.
Kompenserar med utplantering av ålyngel
En kompensationsåtgärd från vattenkraftbolagen är utsättning av ålyngel. Det är något som pågått under lång tid.
– I många av landets vattendomar finns krav att verksamhetsutövare ska sätta ut ålyngel för att kompensera för vandringshinder och möjligheten för ålen att vandra uppströms på naturlig väg, berättar Sofia Brockmark, utredare vid Havs- och vattenmyndigheten, för Baltic Eye. Många av dessa villkor är äldre och kom till stånd där tillgången av ål var betydligt högre och förekom naturligt i större delen av landet. Sex större kraftbolag bekostar även utsättningar av ålyngel på västkusten inom ramen för programmet Krafttag ål.
Christer Borg anser att det i stort sett inte görs några åtgärder alls för att göra vattenkraftverken säkrare för ålar.
– Det finns inga legala krav på kraftverken som objekt. I teorin påstås att vi når målen i EU:s Ålförordning, som gäller som lag i Sverige och faktiskt står över både grundlag och regeringsform rent legalt. Detta sker till exempel genom att yrkesfiskare fångar ål i exempelvis Vänern, transporterar dem och sätter ut dem på västkusten. Detta betalar Vattenfall, som har mångmiljardomsättning, kanske 50 000 kronor per år för att få gjort, med minimimal kontroll, till exempel hur ålen mår. De blir av med problemet, myndigheter påstår med diverse kreativ matematik att målen uppnås och Vattenfall slipper miljoninvesteringar i sina kraftverk i Göta Älv. Alla blir glada, utom ålen och Älvräddarna. I princip alla projekt sker på liten skala, och även om de ger bra resultat skalas de aldrig någonsin upp, av de tidigare nämnda skälen och eviga tillstånd.
Är det många av Sveriges vattenkraftverk som är anpassade till ålar?
– Tvärtom. Mig veterligen finns bara några få kraftverk som är anpassade för att ål ska kunna ta sig förbi, upp- och nedströms. Hertings kraftverk i Ätran är ett bra exempel, där fiskvägens effektivitet är över 95 procent i båda upp- och nedströms riktning för arterna ål, havsöring och lax.
Samtidigt som vattenkraftsbolagen verkar ointresserade av att bygga enkla lösningar för att rädda mängder av ålar (och andra fiskar) från döden så fortsätter fisket av den akut hotade arten. Politiker har inte förbjudit ålfiske och det finns fortfarande en efterfrågan från svenska konsumenter att äta utrotningshotad fisk. 2019 sålde mer än varannan fiskbutik och var tredje sushibar fortfarande ål enligt WWF:s rundringning.
Källor: Baltic Eye, Havs- och vattenmyndigheten, “Assessment of the eel stock in Sweden, spring 2018” och “ICES SCIENTIFIC REPORTS 2:85“
