Rubinnäktergal, hanne, fotograferad vid annat tillfälle. Foto: JJ Harrison, CC BY-SA 3.0, Länk
När Sverige äntligen fick besök av den efterlängtade rubinnäktergalen blev det fart på landets fågelskådare. Det sovs i sovsäckar på gräsmattan, “varenda hår på kroppen reste sig”, mängder av skådare “gick runt och såg ut som byggare Bob” och många som inte såg rubinnäktergalen var överens om att det var deras roligaste dipp* någonsin.
Klockan 14:05 kom larmet på fågelföreningen Club300s larmsystem Bird Alarm. En rubinnäktergal hittades inne på Stora Ensos område i Skoghall i Värmland av Dan Norberg.
– Jag hade jobbat i två veckor i sträck och knappt sett dagsljus så jag hade fågelskådarabstinens och ville passa på att komma ut och skåda lite, berättar Dan Norberg som jobbar på Stora Enso.
Han tog en runda på området strax efter lunch och hittade först ingenting speciellt.
– Plötsligt såg jag en mörkbrun liten fågel flyga upp i en björk. När den sedan vände sig om och jag såg den röda haklappen och det vita ögonbrynsstrecket så var det ju klart med en gång.
Hur reagerade du när du insåg vilken art det var?
– Då blev det mycket hög puls kan jag säga. Jag satt i en bil och bara skrek “det är inte sant!”. Det var helt sanslöst. Varenda hår på kroppen reste sig.
LÄS ÄVEN: • Natursidans guide till fågelskådning
Dan Norberg ringde en kollega som gillar att fotografera, “mest örnar och sånt”, som kom direkt. Det togs en bild på rubinnäktergalen och strax efter att det första larmet skickades ut på Bird Alarm kom det ett nytt med ett bifogat foto. Nu var allt eventuellt tvivel bortblåst från landets fågelskådare. Sveriges första rubinnäktergal hade äntligen setts.
– Kollegan var inte riktigt nöjd med sin bild, men jag sa till honom att han är den enda som har ett foto på en rubinnäktergal i Sverige. En fotograf verkar aldrig bli nöjd, säger Dan Norberg.
Att det var ett efterlängtat fynd rådde det ingen tvekan om.
– Så kom den då äntligen – efter flera decennier av längtan, mytbyggande och strategiska sökinsatser så bröts idag förbannelsen – Sveriges första rubinnäktergal! Få arter, om ens någon, har varit lika väntade och eftertraktade av landets fågelskådare!, skrev BirdLife Sverige om fyndet.
– Rubinnäktergal är nog i topp av alla drömarter att få se i Sverige. Vid draget** var många medlemmar med, som inte dragit på många år. Vilket säger en del, säger Yvonne Blombäck, ordförande i Club300.
LÄS ÄVEN: • Så blir barn intresserade av fågelskådning
Årets drag möttes av staket
Problemet var bara att det var på ett avspärrat område. En och en halv timme efter larmet var det fortfarande bara Dan Norberg och några av hans kollegor på Stora Enso som sett fågeln. Men klockan 15:32 meddelades över Bird Alarm att en lösning uppnåtts med Stora Enso. Fram till skymningen släpps fågelskådare in i små grupper.
I grupp 1 var ungefär 15 personer med. Iklädda hjälmar och gula västar fick de ta sig in på området tillsammans med personal från Stora Enso. Det blev en stor framgång. Alla utom en i gruppen såg rubinnäktergalen.
Sämre gick det för efterföljande grupp 2, som även inkluderade den enda personen i grupp 1 som inte fick se fågeln. Ingen av dem lyckades få syn på den tunga rariteten. Inte heller grupp 3 eller 4 rönte någon framgång.
Fågelskådare på väg
Det avskräckte dock inte landets mest hugade fågelskådare att åka mot Vänerns norra strand. Fågelföreningen Club300 hade ordnat att tillsammans med Stora Enso släppa in grupper även under lördagen, tack vare att företagets personal ställde upp på att jobba frivilligt på sin lediga dag. Så när mörkret föll över staketen in till Stora Enso och första dagens grupper föstes ut från området så börjar andra fågelskådare anlända utanför.
– Att se fågeln var väl en högoddsare, men man ville ju inte missa drag-spektaklet, berättar Moa Pettersson, som var en av de som anlände redan under fredagskvällen. Tillsammans med fyra andra sov hon på gräsmattan utanför staketet och var först i kö inför dag 2. Andra sov i sina bilar på en parkering i närheten.
Yvonne Blombäck, Club300, håller med om att det var hela händelsen som lockade:
– Det blev så kul för att det var väl organiserat. Alla fick kölappar och sedan varsin hjälm och väst. Det blev en happening! Folk kom indroppandes från midnatt och från halvsex var det en strid ström.
Övernattning utanför staketet intill det avspärrade området, för att vara först i kö dag 2. Foto: Didrik Vanhoenacker
Dag 2
På lördagsmorgonen dag två, mer än tolv timmar sedan fågeln senast setts och trots att ungefär 40 fågelskådare under fredagen finkammat området utan resultat, så samlas uppemot 200 personer utanför staketet när morgonen gryr. I första gruppen som släpptes in var bland annat Moa Pettersson med. När de klätt sig i den för dagen obligatoriska munderingen hjälm och färgglad väst släpptes de första 20 in klockan 07:15 och började, tillsammans med en guide från Stora Enso, att spana av varenda snår på området med kikarna. Efter ca en halvtimme fick nästa grupp om ca 20 personer komma in, tredje och sista grupp som fick möjlighet att hjälpa till med eftersök kom in vid halv tio på förmiddagen. Tiden gick, men ingen rubinnäktergal hittades.
Klockan 10:30 meddelades via Bird Alarm att 66 personer sökt igenom området utan resultat. Med fågelskådares vokabulär hade de alla dippat. Trots det deppiga meddelandet var dock stämningen god, berättar Moa Pettersson:
– Trots dipp så blev det applåder på slutet för ett väl utfört eftersök*** och för att hela situationen var så himla lustig. Alla gick ju runt och såg ut som byggare Bob liksom. Flera sa att det var den trevligaste dippen de varit med om och jag känner själv att det är ett minne för livet.
Byggare Bob letar rubinnäktergal. Foto: Didrik Vanhoenacker
Yvonne Blombäck håller med:
– Inne på området skrattade vi åt varandras utstyrslar. Så fort man lyfte blicken kom leenden. Och samlingen vid skylten “återsamling” på slutet med gruppbilden och applåder. Ja det finns många minnen som kommer att sitta i länge.
Även bland de över hundra skådare som inte kom in, utan stod kvar vid grindarna, var stämningen god hela morgonen. En hel del tack vare att Stora Enso bjöd på kaffe i vaktkuren, men också för att alla peppade varandra, berättar Yvonne Blombäck.
Rubinnäktergalen lever normalt i centrala och östra Sibirien och flyger om vintern till de sydöstra delarna av Asien. Men de flyger fel ibland och därför har arten till exempel hittats två gånger i Norge och Danmark, vid tre tillfällen i Finland, 13 gånger i Storbritannien och nu även vid ett tillfälle i Sverige, den 26 oktober 2018. Ett datum som många svenska fågelskådare kommer minnas länge.
Tisdagen den 30 oktober återvänder Dan Norberg till arbetet efter några dagars ledighet. Troligen kommer det bli en del samtal om fredagens och lördagens händelser.
Ordförklaringar:
*dipp = att misslyckas med att se en viss fågel under ett drag. Exempelvis “Många dippade rubinnäktergalen”.
**drag = åka för att försöka få syn på en (oftast sällsynt) fågel. Exempelvis: “Drog du på rubinnäktergalen?” eller “Det blev ett stort drag till Värmland”.
***eftersök = sökning efter en fågel som setts tidigare, men inte hittats på ett tag.
