FSC om kritiken och utlovade förbättringar

Skogsbrukscertifieringen Forest Stewardship Council (FSC) får en hel del kritik av naturrörelsen efter dokumenterade regelbrott och otillräckliga kontroller. Lena Dahl, verksamhetschef på FSC, välkomnar granskningen, men tycker samtidigt att det är en orättvis bild av certifieringen som förmedlas av miljöorganisationer.

• Läs alla tidigare delar i serien.

Innan vi inleder intervjun vill Lena Dahl klargöra några saker om FSC. Hon menar att det cirkulerar en del felaktiga uppgifter om vad FSC är och hur det är uppbyggt. Exempelvis vill hon förtydliga att FSC är en hållbarhetsmärkning, inte en miljömärkning.

– Grundtanken är att sociala, miljömässiga och ekonomiska intressen ska balanseras som grund för regelverket. Det är viktigt att komma ihåg. Det är också ett processinriktat system vilket innebär att det görs uppdateringar och översyn av standarder undan för undan. Det är ett vanligt förfarande inom hållbarhetsmärkningar.

FSC Sverige består av ett kansli, men det är medlemmarna som bestämmer mycket av vilka regler som ska gälla. Medlemmarna är uppdelade i olika “kammare”.  I miljökammaren sitter WWF, Sveriges Entomologiska Förening och Birdlife Sverige och i social kammaren hittas exempelvis representanter för samerna och Svenskt friluftsliv. Den ekonomiska kammaren har fyra gånger fler medlemmar än de andra kamrarna tillsammans och här finns exempelvis Bergvik skog, Sveaskog, Bokhandlargruppen, Ikea, Kinnarps, Tetra pak och Essity.

Det är dessa medlemmar som förhandlar fram nya regler och standarder.
– Det är inte vi på FSC-kansliet som förhandlar. Alla kammare måste vara överens. Ingen part blir kanske 100 procent nöjd, men åtminstone hyfsat nöjda, förklarar Lena Dahl.

Ikea vill gärna se fler miljöorganisationer i FSC. Hur ser du på det?
– En av FSC Sveriges högsta prioriteter är att prata med de naturföreningar som står utanför och se om det finns möjlighet att få dem att ompröva sitt beslut att inte vara med. Miljökammaren inom FSC skulle ha bättre förankring med fler medlemmar. Jag skulle hellre ha kritiska röster inom FSC, men vissa organisationer kanske inte vill kompromissa och då kanske det är svårt att vara med. Greenpeace till exempel behöver nog vara utanför. Men vi skulle gärna ha med fler naturföreningar och ha fler dialoger med dem.

Ny standard på gång
Just nu jobbar FSC med ett nytt standarddokument. Det skulle ha varit klart för ett tag sedan men det har varit “svåra diskussioner” mellan medlemmarna. Lena Dahl berättar att för naturvårdssidan ska det läggas till krav på att fem procent av marker sköts med naturanpassad skötsel som ska öka naturvärdena. Detta är utöver de fem procent som ska avsättas i dagsläget.

När det gäller de sociala intressena så ska urfolk få mer att säga till om i den nya standarden.
– Det kommer ge urfolk rättighet att säga nej till skogsbruksåtgärder på deras mark. Det är ganska radikalt och vi är bland de första i världen med detta som bindande krav. Här i Sverige har vi tidigare haft samråd med samerna, men nu har de rätt att säga ja eller nej till en viss åtgärd, berättar Lena Dahl.

Standarden är färdigförhandlad och godkänd internationellt, det är bara vissa villkor som måste förtydligas och omformuleras, men tanken är att de ska börja gälla efter årsskiftet. 

Upplägget för certifieringarna är kanske inte heller allmänt kända. Det är inte FSC som kontrollerar eller certifierar skogsbolagen. Istället är systemet uppbyggt på certifieringsföretag som granskar skogsbolag som vill bli certifierade. Certifieringsföretagen betalas av skogsbolagen. För att undvika intressekonflikt finns kontroller av certifierarna via den internationella, oberoende kontrollinstansen, kallad ASI. Det finns även regler för hur länge en certifierare kan jobba med samma företag. 

Skogsstyrelsen är domare
Istället är det Skogsstyrelsen som i dagsläget är domare ifall skogsägare och miljöorganisationer är oense om ifall ett enskilt skogsområde är nyckelbiotop eller ej. De tar betalt av skogsbolagen för att göra den bedömningen och kan fälla ett avgörande, men framöver är det lite oklart hur det blir med deras verksamhet eftersom det från politiskt håll inte verkar klart att inventeringarna ska fortsätta.

Klagomål, till exempel om en nyckelbiotop avverkats, kan skickas in av privatpersoner eller föreningar och kan riktas mot antingen skogsbolag eller certifieringsföretag.
– Det är alltså inte FSC Sverige som är domare och det varken kan eller ska vi vara. Det här är ett ganska vanligt upplägg för hållbarhetsmärkningar, berättar Lena Dahl. 

Om till exempel Naturskyddsföreningen klagar på Sveaskog så görs det först till Sveaskog. Om inte Naturskyddsföreningen är nöjda med svaret så kan de gå vidare till certifieringsföretaget och även till ASI om det behövs. 

– Ingen av dem är skyldiga att meddela FSC Sverige om att det pågår. Vi skulle gärna få den informationen. 

Flera jag pratat med som har insyn i klagomålsarbetet intygar att det är ett väldigt komplicerat och tidsödande system med bristande transparens. Vad säger du om det?
– Vi håller med om att det är komplicerat. Sverige sticker ut lite internationellt så till vida att det skrivs väldigt mycket klagomål här. Vi tycker att systemet ska förenklas och FSC International har anställt en person som ska göra en översyn för att göra det tydligare och enklare. Det kommer nog ta några år innan det arbetet är i hamn. Målet är att det ska vara så transparent som möjligt. 

Hur ser du på att det kommer in så pass mycket klagomål som det gör från naturföreningar?
– Jag är väldigt positiv till att det sker en granskning. Det är enbart positivt att det kommer in klagomål. Det gör systemet starkt. 

Men är det inte märkligt att det finns så många fall med till synes tydliga regelbrott?
– Jag förstår att det kan upplevas så, men det är dessa fall det hörs mest om. Jag håller inte med om bilden att det sker många regelbrott. Det sker årliga kontroller och certifierare tar fram avvikelser som kräver åtgärder. Det är ganska mycket som pågår bakom kulisserna, som kanske inte får samma uppmärksamhet. 

Lena Dahl poängterar att det ibland inte är så svart och vitt i skogarna som det kan framstå. Det är en gråzon med bedömningar av skogar med höga naturvärden och ibland står ord mot ord. Skogsbolag kan vara av annan åsikt om en skog än vad naturföreningar är. 

Borde det inte gå att ha som krav att nyckelbiotoper inte ska avverkas och att det efterlevs helt? 
– Den svenska FSC-standarden innehåller ett sådant krav. Jag förstår utgångspunkten att det inte får ske misstag. Men jag tror inte att det är möjligt. Skogsbolagen i Sverige har identifierat 38 000 nyckelbiotoper och FSC bygger på frivillighet. FSC kräver inte perfektion, men det krävs att det inte görs systematiska misstag. 

Under alla de här åren är det bara ett enda företag som fått sitt certifikat suspenderat och det var en kort tid.
– Ja det var ett av Bergvik skogs distrikt som fick certifikatet suspenderat 2014. De utbildade personalen och anställde biologer som skulle jobba med planerare och fick tillbaka sitt certifikat. Men det finns även andra företag som fått större avvikelser och därmed haft kort tid på sig att åtgärda dessa. 

Den politiska aspekten är en viktig punkt kring FSC och det diskuteras just nu mycket om ersättning för skydd av skogar. Men Lena Dahl anser att det finns gränser för hur långt man kan komma med ett frivilligt system och att det ibland låter från politiker som att de förlitar sig på att FSC, ett frivilligt system, ser till att ett hållbart skogsbruk efterlevs.

Är ni inte oroliga för att bilden av FSC blir att det är en urholkad certifiering?
– Självklart är det så att FSC är väldigt beroende av att vara trovärdigt. Det kommer vi alltid behöva jobba med. Det är brett diskuterat i vår styrelse. Men jag är inte orolig faktiskt. Jag är säker på att FSC gör skillnad. Antalet certifieringar i skogen ökar, spårbarheten av virke ökar och varumärkeslicenser ökar. De skulle inte öka om det inte finns en efterfrågan. Självklart är det viktigt att jobba för hög trovärdighet, men jag tycker inte att den är ifrågasatt idag och ser ingen överhängande risk att så sker. 

Hur skulle systemet kunna förbättras för att minska risken för regelbrott?
– Även om man skulle öka kontrollerna i fält, vilket kanske är den enklaste metoden för att minska risken, så är jag inte övertygad att det skulle hjälpa. Bedömningarna av naturvärden innehåller svåra gränsdragningsfrågor, vilket innebär att misstag ändå kommer att kunna ske.

Men om det skulle göras en ordentlig inventering av Sveriges skogar och att nyckelbiotoper skulle markeras ut – då blir det väl inte längre någon glidande skala? Antingen är det en nyckelbiotop eller så är det inte det.
– I den här frågan kan jag uttala mig för medlemmarnas räkning: det finns ett starkt stöd för fortsatt nyckelbiotopsinventering bland våra medlemmar. Helst så att det kopplas till ersättning åt framför allt privata skogsägare med mycket skyddsvärda skogar. Det är inte rimligt att de ska “lida” ekonomiskt. Nu verkar inte ytterligare inventeringar vara något som är på väg att hända med tanke på januariavtalet, men vi och våra medlemmar tycker att det vore bra att ha tydlighet från staten.