Från medborgarförslag till park för biologisk mångfald

Idag är Nytorps gärde ett stort grönområde i södra Stockholm som sträcker sig ut från naturreservatet Nackareservatet. Det finns dock planer på att smalna av gärdet med bland annat 600 bostäder. Några av dem kommer bo granne med en nyanlagd park för pollinatörer.

För ett otränat öga ser det kanske inte så lovande ut. Ett staket som hägnar in ett område mitt i ett populärt promenadstråk. Innanför stängslet har en grävmaskin grävt ett stort hål och jorden ligger blottad på stora ytor. Det går att missta för ännu en exploatering och förtätning av Stockholm. Det misstaget har också folk gjort.

– Grävmaskinisterna som jobbat här har varit väldigt glada för arbetet. De berättade att de är vana vid att bli utskällda eller mötas av irriterande blickar när de genomför exploateringar i Stockholm, men när de förklarar vad de gör här har de bemötts av leenden och uppskattning, berättar Mikaela Sundin.

Hon är, tillsammans med Jon Pelling, initiativtagare till medborgarförslaget som kallas “Nypan surrar”. Idén var att göra en liten del av gräsytorna på Nytorps gärde i södra Stockholm till en park för humlor och andra pollinatörer. Stadsdelsförvaltningen nappade på idén och redan ett halvår senare hade projektet fått finansiering och kommit en bra bit på vägen.

I det ungefär 5 000 kvadratmeter stora området har det grävts en damm och tre olika ängsområden har påbörjats. I det ena har en “ängsmatta” rullats ut med färdiga plantor av bland annat käringtand, rödklöver, blåklint och prästkragar. Här är redan humlor och blåvingar i full gång och flyger från blomma till blomma. En annan äng är påbörjad genom att gräset grävts upp och bland annat klint och svartkämpar planterats. På den tredje ytan ska det odlas bland annat potatis för att dra ur näring ur jorden. Därefter ska även där bli en äng.

Förutom ängarna och dammen har också delar fått växa fritt. Bestånd av röllika, renfana och ullkardborre är fortfarande i blom och Mikaela Sundin berättar att det framöver också kommer att anläggas en stor sandbädd för marklevande bin och andra insekter, snickras ihop bihotell, placeras ut sittplatser och cykelställ och att det långsiktiga målet är att det ska bli en träffpunkt där folk i grannskapet kan träffas, arbeta tillsammans och lära sig mer om hur man skapar biologisk mångfald. Tanken är nämligen att det är frivilliga som ska sköta området.

– Vi har startat ett nätverk för att hjälpa förvaltningen med skötseln och utvecklingen av området och det är ganska självorganiserat. Det bygger på att det tas egna initiativ och det finns ingen som bestämmer, men nu i början försöker jag och Jon organisera det lite. Senare hoppas vi att folk ska ta egna initiativ och hjälpa till med att till exempel rensa i dammen, bygga bihotell och rensa bort oönskade växter, berättar Mikaela.

Det enda de gjort hittills för att locka folk till nätverket är att sätta upp lappar med kontaktuppgifter på det staket som fortfarande omgärdar platsen. Redan har 80 personer hört av sig och visat intresse för att hjälpa till och det är allt från folk som knappt ägnat sig åt trädgårdsarbete tidigare till de som har väldigt mycket erfarenhet. Även åldersmässigt varierar det kraftigt.

– Tanken är att vi ska lära oss tillsammans. Varken jag eller Jon är några experter. Nätverket bygger på frivilliga insatser och det är en del av att leva i ett samhälle att man inte äger det själv utan det är allas. Det är också lite av tjusningen med den här parken – att det kan se annorlunda ut en dag för att någon annan tänkt annorlunda än vad du tänkt. Det är ju inte heller en vanlig trädgårdspark. Den är främst till för pollinatörer. Människor kommer i andra hand.

Har du några tips till de som vill göra något liknande i andra städer?
– Kolla vad det finns för möjligheter att skriva medborgarförslag, det brukar finnas i de flesta kommuner. Samarbeta med lokala politiker och andra invånare som vill samma sak. Kom gärna med något konkret förslag på en specifik åtgärd på en viss plats, det brukar hjälpa. Prata också gärna med till exempel din fastighetsägare om vilka möjligheter det finns att hjälpa till i din närnatur.

Mikaela berättar att det inte alltid är folk förstår varför vissa insatser görs och att det kan upplevas som stökigt att till exempel låta gräset växa upp och att lämna död ved.
– Vi är så vana vid kort gräs, men det är ju ungefär likställt med asfalt när det gäller biologisk mångfald. Det handlar om att vänja sig vid något annat och förstå att ängar och döda träd som får ligga kvar både är fint och fantastiskt för biologisk mångfald.

Hur kommer det sig att du valt att engagera dig för biologisk mångfald?
– I takt med att man lär sig mer är det jättesvårt att inte vilja göra något. Kunskap ger verkligen kraft och motivation. Det är också väldigt lätt att engagera andra i den här frågan. Många vill jobba för biologisk mångfald.

Om du får drömma om hur här ser ut om fem år – vad ser du framför dig då?
– Då hoppas jag att ängarna har integrerats med områdets vanliga växtlighet och att de lever och frodas och att det är fullt med bin och fjärilar och andra pollinatörer, en vacker damm, kanske några träd och att det finns en skulpturpark med insektshotell. Och att det är mycket aktivitet här, båda av människor och småkryp.

Att det kommer bli mer aktivitet runt Nytorps gärde framöver framgår också tydligt av stadens planer på att kraftigt förtäta Nytorps gärde med bland annat 600 bostäder, tre förskolor och en idrottshall. Ett av de tio planerade kvarteren med bostadsrätter kommer ligga precis intill humleparken. Stora delar av gärdet försvinner, men en yta på ungefär 5 000 kvadratmeter blir en satsning på pollinatörer. Tack vare ett medborgarförslag och engagerade eldsjälar.