Från lastbilstester till biparadis

För 15 år sedan använde militären platsen för att övningsköra lastbilar. Idag är det ett uppskattat utflyktsmål i Växjö och ett paradis för bin, fjärilar och andra insekter.

Längst ned i artikeln finns tips på hur du skapar ditt eget biparadis.

Som en rest från militärverksamheten användes grusytan en bit in på 2000-talet fortfarande som övningsyta, men det var oklart vad som skulle ske med området framöver. Efter lite diskussioner och eftersom det hittats sällsynta fjärilar och vilda bin i närheten, inleddes ett arbete med att omvandla platsen från testområde för lastbilar till ett paradis för bin. 2010 invigdes det två hektar stora området under det slagkraftiga och oblyga namnet Biparadiset.

Men om de siktade högt med namnet så gav invånarna själva stöd för namnet. Bin och fjärilar flyttade snabbt in i området när sanddynorna byggts upp och försetts med fröer och plantor som utvecklats till ängsväxter och torrmarksarter. Redan de första åren gick hela området i rik blomning och när projektet firade 10 år 2020 kunde en rapport konstatera att det setts över 80 vilda biarter i området och att det därmed är en av de artrikaste platserna i landet. Dessutom trivs många hotade arter. Det gäller exempelvis väddgökbi och storfibblebi.

När Natursidan besöker platsen är det början av september och duggregnet gör att de flesta insekter håller sig gömda. Några enstaka humlor, blomflugor och bålgetingar trotsar vädret och flyger runt bland blommande blåklockor, ljung, renfana, ängsvädd och klöver. Det mesta har sloknat, gått över i brunt och förberett sig för vintern. Hade det varit en solig dag hade vi troligen kunnat hitta arter som blåklocksbi, småsovarbi, storsovarbi, ljungsandbi och fjärilar som påfågelöga, amiral och nässelfjäril. Hade det varit i mitten av sommaren som Biparadisets ovanligaste invånare kan hittas. Då flyger bland annat väddsandbi, ängsmetallvinge, violettkantad guldvinge, vickerglasvinge, storfibblebi och mindre bastardsvärmare. Med lite fantasi och ledtrådar i form av vissnade stjälkar och blommor är det lätt att föreställa sig vilken blomexplosion som måste visa sig i Biparadiset från vår till tidig höst.

Biparadiset ligger som i en stor glänta i den omgivande blandskogen med imponerande gamla bokar, tallar och ekar. I skogsbrynet står gott om sälgar som ger tidig föda åt vårvakna vildbin och precis innanför entrén ligger ett område som vill lyfta fram inspiration för trädgårdsägare med bärbuskar, fruktträd och mycket annat som kan hittas i folks trädgårdar. Flera skyltar förklarar varför de olika insatserna har för betydelse.

Janne Kolehmainen, kommunekolog i Växjö, berättar att de ofta får höra att den här delen av Biparadiset är väldigt fin, men en del kritik framförs också.
– Vi har fått höra att det ser lite ovårdat ut, men det är en del av syftet. Vi vill visa att det inte måste vara perfekta, fyrkantiga odlingar i din trädgård. Du kan ha det lite mer vildvuxet. En växt som bidrar till pollinering som kommer upp mitt i grusgången kanske kan få vara kvar där, föreslår Janne Kolehmainen.

Huvuddelen av Biparadiset, förbi trädgårdsdelen, består av mjuka kullar fyllda av växter som trivs i torra miljöer. Här och där ligger stora stockar åt vedlevande insekter. I den södra änden har det grävts en djup, stor grop som varje vinter och vår fylls med vatten och blir en damm med vattenväxter, mindre vattensalamander och vattenlevande småkryp. Hit har även den nära hotade strandlummern hittat.

Biparadiset är rejält. Två hektar stort. Det motsvarar ungefär fyra fotbollsplaner bredvid varandra. Det skiljer det från många andra områden som skapats åt pollinatörer som ofta bara består av några bihotell och ett par blommande rabatter. Janne Kolehmainen menar att det finns flera fördelar med att området är så pass stort.

– En fördel är att området kan locka besökare under en lång tid. Det finns så mycket att se och de kan gå runt här en bra stund. Rent biologiskt är det en fördel eftersom det kan ge livsmiljöer åt talrika populationer. Det blir inte bara artrikt utan även individrikt. Det höga antalet blommor gynnar mångfalden och det hade inte gett samma effekt med ett litet område. Men det är viktigt att välja plats med omsorg. Hade det inte funnits andra artrika områden i närheten skulle det inte kunna locka hit lika många arter.

Janne Kolehmainen besöker Biparadiset varje månad för att göra insatser och titta till det. Det krävs en del jobb för att det ska fortsätta vara en drömplats för bin. Skulle man låta det vara kommer snart platsen domineras av träd som skapar skugga och konkurrerar ut blommor som förser bina med mat. Slyröjning och att blottlägga sandiga ytor är ett återkommande arbete och på våren brukar ängarna brännas för att inte marken ska bli för näringsrik. En del slåtter görs också. Det här arbete är inte gratis, men Janne Kolehmainen berättar att politiker i kommunen ofta nämner Biparadiset som ett positivt exempel på naturvårdsatsningar och att allmänheten också verkar trivas i området. Det arrangeras guidningar, skolklasser kommer på besök och genom området går flera populära motionsslingor.

Är det en fördel att området ligger stadsnära?
– Ja. Det är enkelt att ta sig hit till fots eller på cykel och eftersom många vistas här och trivs här tipsar de i sin tur andra. Det innebär att fler lockas hit. Den positiva synen på Biparadiset smittar i sin tur av sig på politikerna som tycker att det är värt att behålla och lägga pengar på. Det kanske hade varit svårare att behålla det om det låg långt borta och lockade färre besökare.

Gör ni något för att få politiker att förstå vikten av platsen?
– Tidigare har vi haft en del politiker här på besök, men vi har inte haft några guidningar här sedan jag började för 2,5 år sedan så det är nog hög tid att ta kontakt med politiker nu efter valet. Oavsett hur det går.

Så skapar du ett eget biparadis:

• Välj en öppen yta som får mycket sol.
• Ju större område desto bättre, men ett litet är bättre än inget alls.
• En majoritet av landets bin bygger bon i marken – ha därför rikligt med sand och finkornig grus. Gärna minst 0,5 meter djupt.
• Använd framför allt inhemska växtarter – det är dessa som bina har anpassats till.
• Exempel på lämpliga växter: sälg, väddklint, röllika, backtimjan, renfana, klöversläktet, ljung, sommarfibbla, åkervädd, prästkrage och blåklockor.
• En äng som slås årligen blir snart full av lämpliga växter för bin.
• En del bin bygger bon i smala gångar i träd – borra bihotell med 2-10 mm breda hål, gärna 10 cm djupa. Gör gärna hål i många storlekar och de små hålen är oftast viktigast.