Myskoxe. Foto: Vincent Munier
Hur skulle ett vildare Sverige kunna se ut och vad skulle det innebära för samhället och naturen? Staffan Widstrand, som bland annat jobbat länge med Rewilding Europe, delar med sig av tio tips.
Staffan Widstrand har en lång meritlista. Han är en mångfaldigt prisbelönt naturfotograf och han har skrivit inte mindre än 17 böcker. Nu senast “Ett vildare liv” (läs intervju här), som utsågs till Årets pandabok. Dessutom har han grundat naturskyddsinitiativ så som Ekoturismföreningen, Wild Wonders of Europe, Wild Wonders of China och Rewilding Europe.
De senaste åren har han jobbat mycket med hur man ska kunna få naturen att återhämta sig och förvildas, i flera europeiska länder. Målet är att låta Europa bli vildare, från storstäderna ända ut i vildmarkerna.
Staffan Widstrand, Svalbard. Foto: privat
Hur skulle då ett vildare Sverige kunna bli möjligt?
Här är Staffan Widstrands punktlista:
1. Skogsbruket måste göras om från grunden, från dagens ofta förekommande, monumentala skogsmissbruk, till att man istället brukar skogen i skogen, inte tar bort den för alltid. Det måste finnas bättre sätt: Kalhyggesfritt skogsbruk, kontinuitetsskogsbruk och där måste forskas noga på andra alternativ.
2. All urskog/gammelskog/kontinuitetsskog måste fridlysas, genast! Först av allt på statens egen mark. Vi har skrivit på konventioner om att skydda 17% av våra skogsbiotoper! Bara 1-2 % av Sveriges skogsyta är idag någon form av urskog. Strama åt reglerna betydligt för FSC-märkningen.
3. Återutsättningar av de ekologiskt viktigaste djurarter vi utrotat – visent, uroxe, vildhäst, myskoxe – på lämpliga ställen i landet.
4. Att privatpersoner och kommuner aktivt planterar/sår sådana växter som bin, humlor, fjärilar och andra insekter uppskattar och behöver för att leva. Till och med i storstädernas innerstäder kan mycket bli vildare. Vägrenar blir jätteviktiga. Vertikala trädgårdar fungerar också!
5. Bygg ut ekologiskt jordbruk, köp ekomärkta produkter.
6. Skapa vissa områden i Sverige där man inte jagar, särskilt på statens mark och särskilt inom skyddade områden. Även om jakuttaget många gånger är ekologiskt hållbart, så gör det att djur som jagas blir skygga och svåra att se, nattaktiva istället för dagaktiva, och dåliga som naturresurs att utveckla för naturturism. Alla andra länder kan hantera att både jaga och inte jaga, i olika områden, det måste vi kunna i Sverige också. Idag jagas det på i stort sett all mark i Sverige utanför stadsplanerat område, inklusive nationalparker och naturreservat. Det verkar totalt absurt för människor från andra länder!
7. Industrifisket måste anpassas till havets krav, inte tvärtom. Fler och mycket större marina naturreservat, utan något fiske alls. Förbjud helt bottentrålning.
8. Köp bara MSC-märkt fisk. Skippa helt att köpa ål, svärdfisk, tonfisk, marulk och havskatt.
9. Spräng bort flera av de äldsta, och mest fiskvandringshindrande och samtidigt minst lönsamma kraftverksdammarna, låt vattnen flöda fritt igen på så många ställen som möjligt. Kräv fiskvandringstrappor på 100% av kvarvarande dammar, annars får de stängas, de med. Låt vild lax, havsöring, ål och annan vandrande fisk komma tillbaka i våra vatten. Skär ner på kompensationsutsättningar av odlad fisk.
10. Låt de öppna markerna hållas öppna av vilda djur, som ersättning för att vi tagit bort så stor del av de betande tamdjuren från landskapet. Alernativet är massiv förlust av biologisk mångfald på grund av ytterligare igenväxning och förbuskning.
Vad är de största utmaningarna med att skapa ett vildare Europa?
– Att försöka tänka på nya sätt. Både för naturskyddare, areella näringar, privatpersoner och förvaltningsmyndigheter. För få förstår det oerhört stora framtidsvärdet hos det vilda – vilda marker, vild skog, vilda vatten, vilda djur och vilda fåglar. Inte bara för naturens egen skull, utan också för människans. För få inser på allvar den ekonomiska tyngden hos turismen, världens största näring. Skog är inte bara virke och massa, utan också något både av eget värde och en källa till nya jobb i avfolkningsbygder. Vi kan få tillbaka djurarter vi förlorat, berättar Staffan Widstrand.
