Gök. Foto: Erik Hansson
Det verkar bli vanligare att europeiska gökar och taigagökar (en östlig släkting) tar sig över Berings hav till Nordamerika i ett allt varmare klimat. Detsamma gäller nordamerikanska brunhuvade kostarar som tar sig till Asien och lägger ägg i asiatiska fåglars bon. Båda arterna kan utgöra hot mot de inhemska arterna eftersom dessa inte har ett inarbetat skydd mot boparasiten.
I Europa och Asien, där göken är relativt vanlig, har många småfåglar utvecklat ett visst försvar mot gökens taktik att lägga sina ägg i deras bon. Flera europeiska arter känner igen gökens ägg och stöter ut dem ur boet. På samma sätt är nordamerikanska småfåglar mer anpassade till att försvara sig mot brunhuvad kostare som använder samma taktik. När dessa båda arter nu börjar byta livsmiljö ökar deras chans att hitta lämpliga bovärdar som inte upptäcker skillnaden på äggen. En utveckling som gynnar boparasiterna, men som kan utgöra ett hot mot bovärdarna, enligt en artikel i senaste numret av Journal of Field Ornithology.
Det senaste årtiondet har nämligen allt fler gökar rapporterats i Alaska.
– Med tanke på hur få som observerar och rapporterar fåglar i Alaska tyder de här fynden på att göken redan kan ha börjat häcka i Nordamerika via en ny migrationsrutt, skriver Vladimir Dinets i senaste numret av Journal of Field Ornithology.
Vladimir Dinets menar att om fler boparasiter hittar över Berings hav kan de utgöra ett hot mot de inhemska arterna eftersom dessa inte har någon försvarsmekanism mot gökar respektive kostarar.
Den nordamerikanska vandringstrasten till exempel, är van att skydda sina bon mot kostarar, men gökar imiterar äggen hos sina bovärdar och det kan troligen inte vandringstrasten se skillnad på. Vladimir Dinets tror att andra inhemska arter är lika dåliga på att skydda sig mot detta nya hot.
Källor: Birdwatching Daily och Journal of Field Ornithology
