Ålgräs. Foto: Louise Eriander
Havets ängar av undervattenväxter är viktiga för havens ekosystem och de lagrar dessutom stora mängder kol och kväve. Längs Sveriges kuster minskar de dock i utbredning. Framför allt på grund av överfiske och övergödning, men också eftersom det byggs så många bryggor och marinor. Det berättade forskare under “Konferens om kustförvaltning” på Stockholms universitet.
Kusterna är viktiga för oss människor. Här i Sverige bor hälften av befolkningen inom 10 km från kusten och vi är ett folk som trivs vid och i vattnet. Var tredje svensk åker fritidsbåt under ett år och 1,5 miljoner svenskar fritidsfiskar.
Men kusten fungerar också som näringsfilter som tar hand om det som läcker ut från land, mestadels läcker det från jord- och skogsbrukets gödselanvändning. Både växter och djur som lever längs kusten tar upp och omsätter näringen som annars skulle bidra till ytterligare övergödning av haven.
Det gäller inte minst ålgräsängar och djungler av de vattenlevande nateväxterna. Dessa “ängar” under vattenytan bildas i grunda kustområden och har en lång rad funktioner för havens ekosystem. Forskare har i Skagerrak exempelvis hittat över 40 fiskarter, 125 arter av fastsittande djur och 72 arter av fastsittande makroalger i ålgräsängarna.
Dessutom förbättrar ålgräset vattenkvaliteten, skyddar stränder mot erosion och motverkar övergödningen. Man räknar med att ålgräsängarnas minskade utbredning frigjort 6000 ton kväve som tidigare var lagrat i dem vilket i sin tur leder till mer övergödning. Det är tre gånger så mycket kväve som årligen tillförs Skagerrak från vattendrag.
LÄS ÄVEN: • ”Havets barnkammare” har minskat med upp till 80 procent på Västkusten
Ålgräsängarna är så viktiga att över 100 internationella forskare nyligen gick ut med en uppmaning om att världens sjögräs måste skyddas för att inte riskera försörjningsmöjligheterna för hundratals miljoner människor.
Ålgräs/bandtång, Foto: Greenpeace i Polen
Undervattenväxternas utbredning har minskat längs svenska kuster
I Sverige finner man framförallt rena ålgräsängar på västkusten, i Östersjön växter ålgräset nästan alltid tillsammans med olika vattenväxter av sötvattensursprung.
På “Konferens om kustförvaltning” i slutet av mars 2017 berättade marinekologen Sofia Wikström vid Stockholms universitet hur ålgräsängarna längs de svenska kusterna minskat i utbredning. I Bohuslän har ålgräsängarna reducerats med 60 procent sedan 80-talet och längs Östersjöns kustområden har växtligheten både förändrats och minskat. Kransalger och småväxta natearter har drabbats medan det på sina håll går bättre för storväxta arter. I vissa områden har växtligheten försvunnit helt.
– Rotade växter, så som nate och sjögräs fångar upp sediment i näringsämnen och gör vattnet klarare, förklarar Sofia Wikström. Vattnet är mer grumligt utan rotade växter. Det har visats tydligt i sjöar och kustområden och gäller även för sjögräsängar i andra delar av världen. När ålgräs försvunnit från ett område tar det tid innan det återvänder.
Enligt Sofia Wikström kan det bero på att ålgräs behöver ljus ner på botten. När vattnet är grumligt, på grund av avsaknad av vattenväxter, är det också svårt för dem att återigen få fäste.
Inte bara reningsverk och skydd mot erosion – även barnkammare
För havets fauna fungerar ålgräsängarna också som “barnkammare”. Enligt en rapport från Havs- och vattenmyndigheten har de minskande ålgräsängarna orsakat att det produceras 8000 ton mindre torsk sedan 1990 i de värst drabbade områdena i Bohuslän. Det är lika mycket torsk som det svenska yrkesfisket tog upp sammanlagt under 2013.
Sofia Wikström visade under konferensen datamaterial från 200 vikar i Sverige där det finns ett tydligt samband mellan mängden gäddyngel i vikarna och täckningsgraden av vegetation. Gäddans yngel behöver växtlighet, så att de kan hålla sig undan och gömma sig för rovfiskar tills de växt till sig så pass mycket att de inte behöver oroa sig så mycket för andra fiskar.
Påverkas av marinor och bryggor
Enligt Joakim Hansen, marin miljöanalytiker på Stockholms universitet, finns det även ett samband mellan växtlighet och bebyggelse i havsvikar. Marinor och bryggor minskar andelen växtlighet och effekterna är tydligast på stora marinor. Det gäller även i områden med mycket båttrafik. Undersökta farleder hade i snitt 70 procent mindre växtlighet än referensområden utan så mycket båttrafik.
– Varför marinor har så tydlig effekt beror troligen på att där finns allt – båtar som grumlar upp vattnet, gifter från exempelvis båtfärger och skuggor från bryggor och båtar. Uppgrumlingen är den mekanism som är mest påtaglig, berättar Joakim Hansen.
Flytbrygga. Foto: Louise Eriander
Bryggor ger stor sammanlagd påverkan
Louise Eriander, forskare vid Göteborgs universitet, har tittat närmare på skuggning från småskalig kustexploatering, hur ålgräsängar påverkas och hur rättsläget ser ut. Överfiske och övergödning är de största anledningarna till den stora förlusten av ålgräs längs med västkusten. Men forskning har även visat att det byggs mycket bryggor och marinor på ålgräsbottnar.
– I teorin bör lagstiftningen som är relevant vid byggandet av en brygga ge ett starkt skydd, berättar Louise Eriander. Man måste söka dispens för att bygga bryggor och det ska generellt inte ges dispens i ålgräs eller skyddade områden, inom vilka cirka 50 procent av ålgräset i Västra Götalands län växer.
Louise Eriander berättar att de begärt ut alla byggärenden mellan 2011 och 2015 från åtta kommuner i Västra Götaland. De granskade 142 ärenden och gjorde även en djupanalys på 10 godkända ärenden och 9 som fick avslag. Resultaten visar att 75 procent av alla byggansökningar godkändes och att ålgräs endast nämndes i 12 procent av ärendena som låg i ålgräs. Även när ålgräs nämndes fick 75 procent godkänt och dessutom godkändes en majoritet av alla byggärenden i skyddade områden. Ålgräsförekomst tycks helt enkelt inte ha någon större inverkan på besluten i bryggärenden, trots undervattensskogarnas viktiga funktioner.
Vad beror då detta på?
– Det starka skyddet är framför allt teoretiskt, berättar Louise Eriander. Men ärenden bedöms individuellt och varje brygga ses bara som ett litet intrång i miljön, men den sammanlagda effekten av många bryggor blir inte försumbar.
Dessutom är tidigare exploatering en viktig faktor för tjänstemän när fortsatt utbyggnad i samma område godkänns. Det innebär att exploateringen sprids.
En annan faktor som kan öka ålgräsängarnas tillbakagång är att det blir allt vanligare med så kallade flytbryggor istället för pålade bryggor. Flytbryggor ligger på vattenytan och är enklare att ta upp på vintern och anses överlag smidigare. Men flytbryggor skuggar botten mer och har därmed en större negativ påverkan på växtligheten jämfört med pålade bryggor, med en minskad ålgrästäckning upp till 6-8 meter från bryggan.
Enligt Louise Erianders forskning påverkas 480 hektar ålgräsbotten i dagsläget negativt i Västra Götalands län av bryggor och marinor. Det motsvarar över 7 procent av den nuvarande ålgräsutbredningen i området och därmed en betydande faktor för havens barnkammare.
Anser du att nuvarande lagstiftning följs och om den i sådana fall skulle behöva skärpas för att skydda ålgräsängarna?
– I studien så konkluderar vi att problemet inte är så mycket lagstiftningen utan snarare dess tillämpning, där varje enskilt ärende bedöms separat. Detta är problematiskt då studien visar att den sammanlagda effekten av bryggors påverkan är betydande, vilket inte överensstämmer med de icke-försämringskrav för marina miljöer som EU satt upp. Man borde istället titta på dessa små intrång i ålgräsmiljöer utifrån ett större perspektiv när man bedömer ärenden, där skadan exempelvis sätts i relation till tidigare exploatering samt den lokala förekomsten av ålgräs i området. Det verkar dessutom finnas ett behov av att se över målen med många skyddade områden och bevarandeplaner knutna till Natura-2000 områden så att skyddet dessa erbjuder ålgräset stärks.
För att stoppa försvinnandet av ålgräsängar, och alla goda konsekvenser de bidrar med, är ett starkt skydd viktigt. Men det finns också möjligheter att restaurera ålgräsängar, och på så sätt få tillbaka miljöer som tidigare förstörts. Havs- och vattenmyndigheten anser att det är en viktig del av arbetet trots att det “tar tid, är dyrt och förenat med osäkerhet”. För att underlätta och för att det ska göras på rätt sätt har myndigheten dessutom gjort flera filmer för att visa hur restaureringen ska genomföras. Kanske kan detta hjälpa det betydelsefulla ålgräset att åter få agera barnkammare och kollagrare längs den svenska kusten.
[youtube_sc url=”https://www.youtube.com/watch?v=rN-tVrfNB5g”]
Natursidan.se har beviljats stöd av Forskningsrådet Formas genom Erik Hanssons, Johan Linds och Marie Mattssons projekt ”Forskning om natur för alla”. Det här är en artikel inom detta projekt. Läs alla våra artiklar i serien via den här länken.
