Därför läggs klimatmagasinet Effekt ned när frågan är som hetast

Efter tio års tid lägger klimatmagasinet Effekt ned. Den senaste chefredaktören Anders Hellberg berättar om miljöjournalistikens utveckling och vad som skiljer den från annan journalistik, bortglömda miljöinsatser och varför folk tänker fel när de säger “varför skrivs det så lite om miljöfrågorna?”. Effekt bjuder dessutom Natursidans läsare på hela det sista numret.

Han har jobbat som miljöjournalist i åtta år, men det är som fotograf han blivit överlägset mest publicerad. Det var nämligen Anders Hellberg som tog den ikoniska bilden av Greta Thunberg i sin gula regnkappa som sedan dess publicerats i mängder av tidningar och på bokomslag över hela världen. Det är också den unga miljöaktivisten som Anders nämner som en av höjdpunkterna från sina år med Effekt.
– Under de tre första veckorna, när hon satt utanför riksdagen varje skoldag, gjorde Effekt en artikel om dagen om Greta och strejken, hela tiden med nya foton till. Några av de bilderna har fått stor spridning och hamnat på både bok- och tidningsomslag runt om i världen, vilket så klart är jätteroligt.

Men långt innan Greta Thunberg och Fridays For Future-rörelsen gav miljöfrågan en välbehövlig nytändning var Anders Hellberg engagerad för miljön. Han jobbade för Greenpeace i nästan tio år och när han slutade där 2011 ville han ge sig in i journalistiken.
– Dels för att jag länge tyckt det var roligt att skriva, dels för att jag också tyckte att media ofta missade att rapportera om många av de miljöfrågor jag ansåg var viktiga, berättar han.

Han började frilansa för Miljöaktuellt (numera Aktuell Hållbarhet), skrev för Supermiljöbloggen och kunde 2014 även gå in som redaktör på klimatmagasinet Effekt. De senaste åren jobbade han enbart för Effekt.

Hur skulle du beskriva svensk miljöjournalistik när du började?
– Jag minns att under Greenpeace-åren så var det inte mycket mer än någon handfull journalister som hade i uppgift att följa de här frågorna på halv- eller heltid. De var fantastiskt duktiga, inget snack om saken, men de kunde förstås inte täcka allt. Så många viktiga frågor fick aldrig den bevakning de hade behövt. 

Inför klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 kom ett ordentligt uppsving när det gäller klimatbevakningen.
– Jag jobbade inte på Effekt då, men de som startade upp tidningen trodde faktiskt att Dagens Nyheter skulle hinna före med att börja ge ut en klimatbilaga. Det var känslan många hade vid den här tidpunkten, att nu kommer klimatbevakningen ta fart på riktigt. Men sen blev Köpenhamn något av ett fiasko, och både politikers, företags och inte minst medias intresse för de här frågorna sjönk därefter också betydligt.

Hur upplever du att svensk miljöjournalistik förändrats sedan dess?
– Fortfarande får jag frågan: ”varför skrivs det så lite om miljöfrågorna?”, men det är ganska lat kritik tycker jag. För börjar man punkta ner en lista på vad vi faktiskt har i dag vad gäller olika mediaaktörer som satsar på miljö- och klimatfrågorna och även de enskilda journalister som är oerhört insatta i de här ämnena, så är ju motfrågan snarare ”varför läser du så lite om miljöfrågorna?”.

– Jag tycker det där är ett givet svar som borde vara med i alla ”vad kan man som privatperson göra för miljön”-frågor. Svaret är ju: läs det som skrivs, dela de intressanta artiklarna i sociala medier, prenumerera på en tidning som rapporterar om de här ämnena, eller se till att på annat sätt betala för den journalistik du tycker är bra.

I förra veckan meddelade Camino att de lägger ner papperstidningen då de inte kan få ekonomin att gå ihop och även om inte ekonomin var anledningen till att Effekt lades ned så är det talande att två klimatmagasin läggs ned på kort tid. Eller som Anders uttrycker det:
– Jag bjuder på ganska få visdomsord, men hade man fått en krona varje gång nån klagade och sa: “varför skriver media aldrig om miljöfrågor?”, hade ju detta inte hänt.

Miljöjournalistik påverkar
När media skriver om miljöfrågor så skapas också förutsättningar för förändring. Dagens Nyheters artikelserie om det utbredda fusket i klimatkompensationsindustrin har fått företag att ändra sina policies och Ekots granskning av det ohållbara konsumtionssamhället i artikelserien “Prylarnas pris” har avslöjat missförhållanden som annars hade förblivit okända för allmänheten. Även Effekt har påverkat med sina avslöjanden.

– Jag är väldigt nöjd över de artiklar Effekt publicerade på webben under 2017 där vi granskade en massa felaktiga och vilseledande argument kring flygskatten, argument som lyftes fram av flygbolag och andra aktörer som inte ville se någon skatt alls. Som journalist tycker jag förstås det är helt rimligt att man kan landa i olika slutsatser om en sådan politisk åtgärd, men det blir problematiskt när man börjar använda sig av rena lögner för att få gehör för sin sak. Effekts artiklar bidrog till att de här felaktiga argumenten snabbt tappade i kraft, vilket ledde till en mer nykter och nyanserad debatt.

Ibland kan jag personligen känna att vi miljöjournalister skriver om samma saker som vi skrivit om år efter år, men eftersom inte situationen förbättras utan snarare försämras så fortsätter samma ämnen vara aktuella, men bli allt mer uttjatade. Är det något du känner igen?
– Ja, den där känslan drabbar en då och då. Samtidigt är jag ändå oerhört imponerad av sådana aktörer som Natursidan, som liksom maler på dag efter dag. För det behövs verkligen, inte minst som en ständig påminnelse om att de här problemen finns kvar och i många fall som du säger också försämras. 

Anders Hellberg berättar att Johan Rockström för några år sedan sa att klimatfrågan då funkade lite som ett fotbolls-VM. För när det var de stora förhandlingarna i Köpenhamn så åkte all media dit, rapporterade massor i två veckor om ”hotet mot planeten” och om ”vår tids stora utmaning”, men sedan åkte de hem igen för att rapportera om annat och då var det som om det inte fanns något hot eller någon utmaning längre. 

– Nu, 2019, tycker jag ändå vi har en mycket mer intressant debatt, där forskare, politiker, miljöorganisationer, företag och inte minst då också ledarskribenter och krönikörer har en ständigt pågående klimatdiskussion i media. Samma sak finns inte riktigt då det gäller andra miljöfrågor, och det är just därför jag menar att det behövs aktörer som hela tiden uppmärksammar också de frågorna. Exempelvis är det nog bara en tidsfråga innan biologisk mångfald får liknande uppmärksamhet som klimatförändringarna har fått, med tanke på vad som står på spel. Och då är ju Natursidans bevakning utan tvekan ett ledande exempel för många inom media att ta efter. 

Vad skiljer miljöjournalistik från annan journalistik?
– Bra fråga. För några år sedan intervjuade jag Anders Turesson för Supermiljöbloggens räkning. Han var länge Sveriges chefsförhandlare i de internationella klimatförhandlingarna, men jobbade vid den här tidpunkten som huvudsekreterare för Miljöforskningsberedningen, som dåvarande miljöminister Lena Ek (C) hade bildat. I intervjun sa Anders Turesson så här, vilket jag tycker är intressant:

– Jag tror att samma sak gäller för miljöjournalistiken. För även vi måste hela tiden in i andra i områden. Visst, vi kan nöja oss med att rapportera om hur miljön och klimatet påverkas. Men för att förstå varför, och hur förändring kan ske, så måste vi in i naturvetenskapen, politiken, juridiken, ekonomin och kulturen, ja helt enkelt in i en massa olika områden. Och just den bredden menar jag gör att miljöjournalistiken skiljer sig från annan journalistik. 

Det kan ändå tyckas lite märkligt att när klimatrörelsen känns starkare än någonsin och miljön äntligen får ta plats i media, så väljer ni att lägga ned tidningen? Hur resonerade ni?
– Effekt fyller tio år nu i höst, och alla vi som varit redaktörer sedan starten satte oss ner i våras för att diskutera framtiden för tidningen. Vi landade till slut i att det nu faktiskt var ett bra tillfälle att lägga ner tidningen snyggt och värdigt och avsluta med något av ett framåtblickande specialnummer. Alla var överens om beslutet, så det har inte varit några sura miner. Det kändes helt enkelt som att vi alla ville ta oss an de här frågorna på nya sätt och att Effekt varit en fantastisk plattform under tio år, men att vi nu behövde låta tidningen dö för att något annat skulle kunna leva – något som jag för övrigt tycker att vår illustratör, Emelie Gårdeler, fint lyckades gestalta på tidningens fram- och baksida.

Vad är det som kommer få leva för din del nu när du inte längre ska göra Effekt?
– Jag har tre rätt så vaga planer. Dels har jag och illustratören Emelie Gårdeler pratat om att göra en barnbok ihop. Med miljötema förstås. Sen har jag en idé om att ge ut en ny tidning, precis som Effekt med fokus på miljö och klimat, men med ett annat upplägg. Tredje projektet är faktiskt en deckare, inte minst för att nå ut med de här frågorna till lite nya grupper. Jag läser själv rätt många deckare och tänker att det borde finnas potential för en helt ny genre här: crimate, det vill säga crime men där också klimatfrågan ska ha en given plats. Hehe, på svenska skulle väl det bli något i stil med: krimatdeckare. 

Som en sista fin gest till miljörörelsen från både Effekt och deras läsare erbjuder klimatmagasinet sina prenumeranter att antingen få sina återstående pengar återbetalda eller efterskänka dem till Fridays for Future.
– Av svaren vi hittills fått in så är det runt 90 procent som vill ge pengarna till Fridays for Future. Det blir visserligen inga jättesummor, men vi tycker det är kul att Effekt och våra läsare kan vara med och bidra i alla fall lite till den här ungdomsrörelsen som blir väldigt spännande att följa framöver, avslutar Anders Hellberg.