Recension: Brädspelet Sjön – en uppföljare till Skogen
Kan du skapa ett ekosystem i en sjö, fullt av biologisk mångfald och fascinerande arter? Det är uppgiften i brädspelet Sjön, en uppföljare till det hyllade Skogen som kom för några år sedan.
LÄS ÄVEN: • Natursidans recension av spelet Skogen.
Det ska påpekas på en gång – Sjön är riktigt snyggt, precis som föregångaren Skogen. Omslaget, spelpjäserna, bilderna på artbrickorna, reglerna – allt är skapat av personer som vet vad de gör, formgivaren Rickard Höök och illustratören Carim Nahaboo till exempel. Skogen vann “Svenska designpriset” 2018 och Sjön är lika tilltalande i sin design.
I korthet går Sjön ut på att du och dina medspelare ska placera ut arter i sjön och kamma hem poäng för varje art som du kan lägga. Kruxet är att de arter som ger mycket poäng är lite kräsna. De behöver speciella förutsättningar som i spelet representeras av olika elementbrickor som också kan placeras ut i sjön. Det kan till exempel vara grunt vatten, lövträd, lugnt vatten, barrträd, djupt vatten eller gamla träd.
Svärdsliljan behöver bara placeras ut vid grunt vatten och ger 1 poäng. Skräddare vill ha både lövträd och lugnt vatten och ger 3 poäng. Fiskgjusen kräver barrträd, gammalt träd och att det redan finns fisk i sjön. Rent speltekniskt innebär det att fiskgjusens bricka måste placeras intill elementbrickorna gammalt träd och barrträd. Dessutom måste det någonstans på spelbrädet finnas en artbricka med en fisk på. Det är ett enkelt system som i slutet av spelet kräver både taktik och lite tur när det börjar bli ont om plats på spelplanen.
Du som spelat Skogen kommer känna igen dig väldigt mycket. Det mesta är sig likt. En av få nyheter är att spelet inleds med att du singlar slant om sjön ni ska spela i är näringsrik eller näringsfattig. Det skapar lite variation men det begränsar också spelandet. Dels måste man börja varje spelomgång med att sortera bort 10-11 artbrickor eftersom vissa arter bara finns i näringsrikt eller näringsfattigt vatten. Dels är det lite ojämnt beroende av elementbrickorna. I en näringsrik sjö är det till exempel bara vattenfladdermusen som behöver elementbrickan bohål vilket gör både arten och elementet lite svårmotiverade.
En rolig finess med spelet Skogen var att det visades i spelet hur vissa arter omvandlar naturen. Hackspettar hackar till exempel hål i träd, vilket speltekniskt ledde till att spelaren fick elementbrickan bohål och därmed kunde skapa förutsättningar för andra arter. Det finns tyvärr bara ett enda sådant exempel i Sjön (bäver), vilket är i minsta laget och en missad pedagogisk vinkel.
En annan liten försämring är systemet med slumpmässiga förändringar i naturen. I Skogen representerades det av till exempel skogsbränder och stormar som gav spelarna elementbrickor. I Sjön kan du också ändra förutsättningarna i vattnet, men eftersom 5 av 6 utfall är negativa och eftersom det är väldigt enkelt att undvika dessa så tappar de för det mesta sin funktion i spelet.
Det som var bra i Skogen är också bra i Sjön. Till exempel hur oerhört pedagogiskt det är. Att spela Sjön ett antal gånger kommer ge dig bra koll på sjölevande arter, var de kan hittas och vad de är beroende av. Du kommer också lära dig vilka arter som är lite extra viktiga i en sjö. Vass är till exempel en förutsättning för många andra arter. Att på ett så enkelt och underhållande sätt lära ut om ekosystemen gör att spelet kan rekommenderas till varenda fritidsgård och skola i landet.
Sjön är ett både underhållande och smart brädspel. Det största problemet är egentligen att föregångaren Skogen är något bättre.
Instruktionsfilm om hur man spelar Sjön (reglerna finns att läsa här):
Transparens: Natursidan fick ett recensionsexemplar av Sjön från utvecklarna.