Vi befinner oss i den sjätte massutrotningen av arter och den här gången är det människan som står för den massiva förändringen av jordens ekosystem. Lördag den 29 februari kl. 10.45 är det premiär för “Borta för alltid” – en ny radioserie på P1 om de utrotade djuren.
De tio minuter långa avsnitten ger en snabb inblick i några av djurvärldens mest kända utrotade arter. På kort tid hinner programmen gå igenom vad alla borde känna till om dessa djur, men också väcka känslor och tankar om mänsklighetens dramatiska påverkan på naturen.
Vandringsduvan i avsnitt två är kanske det mest tydliga exemplet. När européerna kom till Amerika fanns det 3-5 miljarder av dessa duvor som flög runt till olika platser på kontinenten och kunde uppträda i sådana mängder att det förmörkade solen. De bör rimligtvis ha varit en väldigt tydlig, viktig del i ekosystemen. Men när människan började jaga vandringsduvor gick det fort. På bara några årtionden var de utrotade. Från flera miljarder till en enda på bara några årtionden. År 1900 sågs den sista vandringsduvan i det vilda . 1914 dog den sista vandringsduvan, ensam i en djurpark.
– På den tiden fanns en idé om att allt är av gud givet och att vi inte kan påverka naturen. Det var ingen som trodde att vi skulle kunna utrota en annan art. Jag tror fortfarande att den tanken finns kvar hos många – att allt funnits så länge att vi inte kan påverka Jag ville berätta om arterna som försvunnit och då måste man gå tillbaka i tiden och välja arter som säkert är borta. Utmaningen är att koppla dessa äldre fall till nutiden, men vi kommer kanske prata om girafferna om 50 år på ungefär samma sätt som vi pratar om pungvargen idag, berättar Gustav Asplund, producent för “Borta för alltid”, som tidigare arbetat med bland annat dokumentärprogrammet Verkligheten i P3.
Troligen har vi idag en större kunskap om att mänskligheten faktiskt orsakar ett sjätte massutrotning. FN har varnat för att en miljon arter kan komma att utrotas, det kommer ständiga larm om minskande populationer både på land och i haven och det brukar rapporteras i media när vissa arter, som är tillräckligt karismatiska, utrotas.
Mänskligheten kanske inte kommer utrota en art lika snabbt, brutalt och tydligt som vi gjorde med vandringsduvan, men samtidigt pågår utrotningen ständigt i världen.
– Idag är det abstrakta processer. Det går inte att säga att en schimpans dör när du köper en ny mobiltelefon, men det finns kopplingar. Jag hoppas att programmen om utrotade arter kan kopplas tydligare till det som faktiskt händer nu, säger Gustav Asplund.
Han berättar också att han hoppas att berättelserna om arterna kan väcka känslor på ett annat sätt än siffror som en miljon hotade arter. Sådana tal är så abstrakta. Men att tänka på hur världens sista pungvarg lever ensam sina sista dagar på ett zoo och dör på grund av en klantig miss av personalen kanske kan ge en bild av hur bräckligt vårt ekosystem är. Arterna som utrotats har alla haft en roll i ekosystemen och när de försvinner påverkas naturen för alltid.
– Det är via känslor vi tar in information, framför allt när vi har ont om tid på oss. Jag tror att man kan berätta om något större genom att vara personlig. Det blir som en blandning av det bästa med kvällstidningsjournalistiken och en minnesstund efter begravning för de här arterna.
En av personerna som återkommer i intervjuer i “Borta för alltid” är Torbjörn Ebenhart, expert på biologisk mångfald på SLU Centrum för biologisk mångfald.
– Utdöende är en naturlig process, men nu sker det så fort att evolutionen inte hinner med. Även de skogar vi lyckats bevara är idag i princip tomma. De som redan dött ut är facit på vad som pågår just nu, säger han.
Det är ett tungt ämne och avsnitten duckar inte för allvaret även om de samtidigt känns som hyllningar till arterna vi aldrig mer får uppleva.
– Jag tror inte på att vi inte ska vara så alarmistiska. Jag tror vi måste slå igenom och berätta historierna gång på gång. Att tänka att vi skrämmer bort folk är en större fara än att vara alarmistisk. Vi måste våga berätta om det hemska som hänt. Vissa historier bär trots allt på mycket efterklokhet. Förhoppningsvis kan det ge en förståelse i stort som inte bara handlar om hur korkade folk var på 1700-talet.
Du har valt ganska karismatiska arter att berätta om – samtidigt dör mängder av arter ut varje år som vi aldrig ens namngett eller vet något om. Hur tänker du kring det?
– På ett sätt spär man på fokuset på de kända arterna, men det finns inte så mycket att berätta om de okända djuren. De är okända av en anledning. Ett av avsnitten handlar dock lite grand om dem. Samtidigt är det inte fel att fokusera på djur vi tenderar att bry oss om. Torbjörn Ebenhart berättar att när pengar går till tigern så gynnas dess livsmiljöer och därmed också många andra djur som delar samma område.
Vad har du själv reagerat på under arbetets gång?
– Jag har fått en större förståelse för hur mycket saker och ting hänger ihop. Tidigare förstod jag att det är en viktig fråga och att det finns spännande historier att berätta, men jag har blivit känslomässigt sjukt drabbad av hur tillståndet är. Det har gått från en abstrakt tanke till att verkligen nå in i kroppen, avslutar Gustav Asplund.
“Borta för alltid” sänds på lördagar kl. 10.45 i P1 med start den 29 februari. Det kommer sändas tio avsnitt och de läggs även upp på Sveriges Radios webbplats och som en podcast.
Förutom vandringsduvan och pungvargen kommer programmen bland annat ta upp wakerallen, det andra världskrigets okända offer, klippsmygen som kan ha utrotats av en fyrvaktares katt, vad som egentligen hände med dronten och garfågeln som levde på Sveriges västkust. Dessutom blir det program om vilka arter som är näst på tur, samt hur det går med försöken att väcka utdöda djur till liv. Det görs seriösa försök att få tillbaka bland annat pungvarg, mammut och vandringsduva. Kanske är de inte borta för alltid?
Läs även:
• Svenska podcasts om naturen
• Podcast om miljön – tar upp flygande, köttätande och massutrotningen
• Podcast om naturfoto fyller 1 år
• Podcast om hur den svenska skogen mår
• Podcasten som vill locka folk att njuta av friluftsliv i lugnt tempo