Stjärtmes.
Bli en fågelbeteendeskådare
Det fina med fågelskådning är att det kan göras på en mängd olika sätt. Vissa vill se så många arter som möjligt i Sverige. Andra skådar nästan bara från den egna tomten eller står och spanar av havshorisonten efter flyttfåglar. Ett annat sätt att njuta av fågelskådning är att försöka få syn på fåglarnas speciella beteenden.
Varje fågelart har anpassats till ett speciellt sätt att leva under miljontals år. Med tiden har de fått olika längd på näbb, ben, vingar och hals i takt med att de mest lämpade överlever. Men de har också förfinat sätt att röra sig, leta föda och uppvakta en partner. Många av dessa beteenden är väldigt sevärda. Har du väl väckt intresset för att fundera över varför en fågel uppför sig på ett visst sätt blir det aldrig tråkigt med fågelskådning.
Här under följer ett urval av sevärda beteenden som fåglar som häckar i Sverige ägnar sig åt. Det finns naturligtvis väldigt många fler exempel. Tipsa gärna om din favorit i en kommentar här eller i sociala medier.
Skäggdoppingar som ägnar sig åt sin parningsdans – bara ett av många fascinerande skådespel som fåglar kan bjuda på i naturen. Foto: Niclas Ahlberg
Enkelbeckasin “sjunger” med stjärten
På våren är det många fåglar som sjunger, men enkelbeckasinen använder sina stjärtfjädrar för att alstra ett gnäggande ljud som kan höras när den flyger i bågar över himlen.
Fiskgjusens störtdykning
Det sägs vara en av fågelvärldens skickligaste jägare – det är inte ofta man ser en fiskgjuse missa sitt byte. De brukar stå och ryttla över en sjö innan de fäller ihop vingarna, sträcker klorna nedåt och slår igenom vattenytan. I nästan alla försök kämpar de sig sedan upp i luften igen med en stor fisk i klorna.
Fågelflockar i böljande formationer
Det är kanske stararnas “murmation” eller “sort sol” som är det mest kända exemplet på när enorma flockar med fåglar flyger tillsammans och reagerar på varandras rörelser så att det bildas som vågor i flockarna. Men det kan även ses i flockar av kärrsnäppor, tamduvor eller kajor. Det är inte konstigt att det blir svårt för rovfåglar att förstå vilket byte de ska välja.
Grå flugsnapparens jakt
Den grå flugsnapparen gör inte mycket väsen av sig. Istället ser man den ofta sitta långt ut på grenar och plötsligt kasta sig ut i en lufträd efter någon insekt som flyger förbi. Sedan tillbaka till samma plats igen.
Gråhägerns hugg
Vissa fåglar sitter aldrig still. Andra tycks knappt göra annat. Men gråhägerns orörliga figur vid vatten brukar efter ett tag explodera i ett snabbt hugg ner för att fånga en fisk eller gnagare.
Grönfinkens spelflykt
Som Göran Andersson så träffande beskriver det i en kommentar till den här artikeln: “Grönfinkens märkliga, uppskruvade sångflykt. Som om någon skruvat upp och lyckas få en leksaksfågel att flyga.”
Gökunge som matas
Bland de mest bisarra skådespel som kan ses i svensk natur är väl kanske hur en gökunge, som kan vara många gånger större än sina styvföräldrar, blir matad av till exempel buskskvättor som om det var deras egen unge.
Hussvalans husbygge
Inga fåglar som bygger sina bon bör störas, men om du står på håll och tittar i kikare och fågeln inte verkar orolig så kan du följa hussvalornas imponerande bobygge. De flyger ned och hämtar lera på marken som de tillsammans med saliv formar till ett utmärkt byggmaterial. Efter ett tag har de konstruerat ett jämnt halvklot med en liten ingång – väl skyddat från fiender.
Knipornas lek
Knip-hannarna uppfattas på håll som kontrastrikt svartvita med en vit kindfläck. Det gör också deras lek enkel att uppfatta. De simmar runt honorna och knycker med halsen bakåt som om det är yogafärdigheter som avgör vem som ska få para sig.
Korpars märkliga läte
Det vanligaste lätet från korpar är det som gett fågeln sitt namn. Men ibland kan ett annat läte höras – ett slags kontaktläte som påminner om klockor. Oerhört mysigt och speciellt läte.
Kärrsnäppor och andra orädda vadare
Det är ett klassiskt naturfotografknep – att bara lägga sig i strandkanten och vänta till fåglarna vant sig vid ens stilla närvaro. Har man tur kan en del vadare, exempelvis kärrsnäppor eller sandlöpare, visa sig så obrydda att de bokstavligen omringar dig.
Ljungpiparnas rop
Det är inte någon peppig melodi som ljungpiparna ropar från åkrarna och kalfjället. Det låter som att de är världens mest ensamma art – fågelvärldens största emo.
Mesarnas vintertåg
Om du går i skogen på hösten eller vintern och njuter av tystnaden kan du plötsligt omringad av rörliga småfåglar som ständigt piper och småvisslar. Då har du hamnat i ett meståg. Dessa kan bestå av många olika arter – till exempel talgoxar, blåmesar, nötväckor, tofsmesar och trädkrypare – som hjälps åt att hålla utkik efter fiender samtidigt som de har lite olika sätt att söka föda och därmed inte konkurrerar så mycket med varandra.
Morkullans punktliga runda
I skymningen tidig sommar kan morkullor ses. De flyger nästan alltid i samma höjd kring trädtopparna, ungefär samma runda och nästan exakt samma tid i solnedgången. Dessutom låter de alltid höra sitt märkliga läte “oårrt oårrt oårrt whissp”.
Måsfåglarnas stampande
Josef Chaib tipsar om att trutar och andra måsfåglar ibland går och letar efter mat på gräsmattor genom att stampa med fötterna. Det ser nästan ut som om marken plötsligt blivit väldigt varm att stå på, men verkar göra det lättare för dem att få tag på föda.
Nötväckans egna vägar
Ingen annan fågel i Sverige springer både upp och ned längs trädstammar. Nötväckan har därmed helt egna vägar som den får ha helt för sig själv. Skönt för den och skönt för fågelskådare som lätt känner igen arten på beteendet.
Orrar som spelar
Att vara ute på en myr innan gryningen på vårkanten och höra den bubblande symfoni som fyller luften runt orrarnas spel är en fantastisk upplevelse. Det närmaste fågelvärlden kommer att låta som en grodkonsert.
Pilgrimsfalkens jakt
Känd som världens snabbaste fågel kan pilgrimsfalken störtdyka mot sina byten i flera hundra kilometer i timmen. Att få se det är få förunnat, men även att studera det här kraftpaketet jaga efter duvor eller vadare i en mer horisontell flykt är mäktigt. Det gäller för övrigt alla falkar.
Ringduvors diande
Det är svårt att ens se duvornas ungar och att se dem bli matade är ännu svårare, men det är något väldigt unikt i fågelvärlden. Ringduvor och andra duvor matar nämligen sina ungar med en ”duvmjölk” eller ”krävmjölk”. Det är en vätska som bildas i föräldrarnas kräva och som är väldigt näringsrikt.
Roskarlars födosök
Alla fåglar har utvecklat lite olika sätt att hitta föda beroende på hur deras kroppar är formade. Roskarlen heter “turnstone” på engelska eftersom den ofta ses vända på stenar för att hitta mat. Lite som att döpa sitt barn till McDonald’s.
Rördrommens hoande
Ett av den svenska fågelvärldens märkligaste läten är den bruna hägerfågeln rördrommens hoande. Det hörs från vassbälten i grunda sjöar under vår och sommar och låter närmast som om man blåser i en flaska. Om du hör det på nära håll kan du dessutom höra hur rördromen liksom tar sats inför tutet.
Skäggdoppingars uppvaktning
Med sina långsträckta vita halsar, buskiga “polisonger” och fluffiga “öron” har skäggdoppingarna ett väldigt speciellt utseende. Under sitt spel för att imponera på en partner ägnar de sig också åt en kul lek där de ger varandra sjögräs och kastar med huvudet.
Smalnäbbad simsnäppas matvanor
Den lilla färgglada simsnäppan hittas ofta i sjöar i fjällen och ses där simmar runt runt för att virvla upp byten som den kan plocka från ytan. Inte sällan är den så upptagen med sin karusell att de inte bryr sig om fågelskådare.
Sothönornas fight
Sothönor kan vara väldigt aggressiva både mot varandra och andra arter inför häckningen. De verkar helst vilja ha varenda sjö helt för sig själva. För att avgöra vem som är herren på täppan lutar sig hannarna bakåt och sparkar med sina stora fötter mot varandra.
Starens mästersång
Det finns flera fåglar som härmar andra fåglar, exempelvis härmsångare och kärrsångare, men även staren är expert på att lägga in andra ljud som den hört. Bli inte förvånad om du plötsligt hör hur göken gal eller en röd glada ropa från en improviserande stare. I fångenskap har starar även visat sig kunna härma mänskligt tal.
Storskarv och måsars glupskhet
Pelikaner är kända för att kunna fylla sina enorma näbbar med fisk som de sedan sväljer, men även svenska arter kan vara minst sagt glupska. Både trutar, fiskmåsar och storskarvar kan svälja enorma fiskar. Här är det inte tal om att njuta av varje tugga.
Strömstarens dyk
En klassisk aktivitet för fågelskådare om vintern är att bege sig till strömmande vatten och där leta efter den lilla strömstaren. Den brukar hittas på stenar i vattnet där den står och knycker med kroppen innan den dyker ned under vattnet och simmar med vingarna för att fånga olika vattenkryp.
Större hackspett-smedja
Under den svenska vintern är det inte helt enkelt att hitta mat för fåglar. Det är därför de flesta flyttar söderut. Men större hackspett har det relativt enkelt. Den äter frön från grankottar och sådana finns det i överflöd. Har du tur kan du få se den flyga med en kotte i näbben, sätta fast kotten i en stolpe eller ett träd och sedan hacka fram fröna. Det brukar kallas att hackspetten gör en “smedja” där den kan underlätta fröjakten.
Tjäderspel
Dessa skogens bjässar har ett mäktigt spel när de släpper ifrån sig harklande och hostande läten och visar upp sig för honorna. Men för att få se det krävs oftast att du håller dig stilla i ett gömsle från kväll till förmiddag på precis rätt plats.
Tornfalk ryttlar
Tornfalken är förvisso inte den enda fågeln som kan stå still i luften som en större och långsammare kolibri, men det är en fascinerande syn att se dem stå och ryttla över jordbruksmarken. Plötsligt får de ett läge och dyker mot marken för att få tag på en sork eller mus.
Tranornas dans
Det är många fåglar som har märkliga spel för att imponera på sin tilltänkta partner. Tranornas välkända “dans” är kanske snarare ett ivrigt flaxande och hoppande utan mycket till taktkänsla, men det är likväl en imponerande syn. Inte minst när de samlas i stora mängder på våren, som vid Hornborgasjön eller Pulken.
Trastar som lyssnar
Man kan ofta se trastar lägga huvudet på sned när de hoppar runt på gräsmattor. Det ser ut som att de lyssnar efter något innan de snabbt hugger ned näbben i marken och drar upp en fet daggmask. Det anses att de har så bra hörsel att de kan höra maskarna röra sig under marken. Eller så känner de försiktiga vibrationerna som det orsakar. Effektiva maskjägare är de hur som helst.
Varfågelns och törnskatans skafferi
Varfåglar och törnskator kanske inte ser ut som rovfåglar, men de kan fånga både möss och fåglar. De har dock en lite egen metod för att lagra maten de inte äter på en gång – de spetsar ibland sina byten på taggiga växter för att kunna äta dem lite senare. Lite bisarrt, väldigt smart.
Tipsa gärna om ditt favoritfågelbeteende i en kommentar här eller i sociala medier.
