Äpplen. Foto: Ulrika Samnegård
En ny studie i samarbete mellan Stockholms universitet och Lunds universitet har kommit fram till att bra pollination av äppelblommor gör äpplena fastare och därmed möjliga att lagras längre utan att ruttna. Dessutom förbättras skörden.
Oftast är det honungsbin, humlor och vildbin som pollinerar äppelodlingar. När äpplen pollineras rikligt minskar risken för att äpplena ska utveckla lagringssjukdomar. Dessutom blir äpplena fastare. Extra effektivt blir det
– Vår studie visade på att pollinationen i odlingarna kan förbättras. Därför hoppas jag att den ska sporra odlare till att jobba för att få fler vilda pollinatörer till odlingarna, eftersom de ofta är väldigt effektiva pollinatörer av egen kraft, men också för att deras närvaro troligen ökar effektiviteten av honungsbina, säger Ulrika Samnegård, forskare vid Lunds universitet.
Forskarna har också tagit fram några “tips och tricks” för att gynna humlor och vildbin och därmed underlätta för äpplen. Bin behöver till exempel mat hela säsongen, så det rekommenderas att odla växter som ger mat när det inte är säsong för just äpplen. Exempelvis sälg, slån, hagtorn och rönn för att hjälpa humledrottningar när de vaknar i början på året och blommande örter så som vilda ängsväxter och rödklöver senare på säsongen.
Bin behöver också boplatser och övervintringsmöjligheter. Det kan underlättas genom att lämna stenrösen och stenmurar, död ved och genom att sätta upp bihotell. Blottlagd sandmark är också lämpligt för att sandbin ska kunna bygga bon.
Slutligen rekommenderas att låta kanterna runt äppelodlingen stå orörda för att låta växter växa fritt.
Tidigare studier på jordgubbar har visat att om de pollineras av många och olika insektsarter så mognar de snabbare och väger mer. Det visar därmed på vikten av biologisk mångfald för insektspollinerande grödor.
Läs även:
• Ny rapport om pollinatörer i Sverige – många är hotade
• Insatser för fler växter i odlingslandskapet ska hjälpa insekter
• Riklig pollinering av olika insekter större betydelse än man hittills trott
Källa: Lunds universitet
