Både bred och nördig bok om Ölands natur

Pav Johnsson har nyligen släppt sin nya bok – ”Ölands natur – okända och ökända arter”. Natursidan följde med honom ut i naturen för att prata om arter, nörderi, vad han brinner för och om boken som säger en hel del om honom själv.

Vi möts på Pav Johnssons arbetsplats – Ölands folkhögskola söder om Färjestaden. Det är intensiva tider för honom. Knappt hade han hunnit bli klar med boken ”Ölands natur – okända och ökända arter” förrän han utsågs till ”Årets ölänning”. Innan kvällens föredrag om författarskap på folkhögskolan och nattens lys efter nattaktiva insekter med Station Linné hinner Pav med en utflykt till ett av sina favoritområden – Lenstads naturreservat i det stora lövskogsområdet Mittlandsskogen på Öland.

I slutet av juni hade Pav releasefest för sin nya bok. Han berättade då att han inte riktigt hunnit förstå att den är klar och att han lagt ner så mycket jobb på den att han på vissa sätt ångrar att han kom på idén och bestämde sig för att genomföra den. Det är lätt att förstå de tankegångarna när jag bläddrar i boken.

“Ölands natur – okända och ökända arter” är inte en av de där böckerna som slängs ihop lite snabbt och glöms lika fort eftersom allt från pärm till pärm andas snabb konsumtion. Nej ”Ölands natur” är en synnerligen ambitiös bok som grottar ned sig i öns unika och mångskiftande natur och många av de fascinerande arter som kan hittas på alvaren, strandängarna, lövskogarna, rikkärren och i de knotiga tallskogarna. Ett rikt bildmaterial från många olika naturfotografer ger en varierad, men lyxig känsla. Bara att hitta rätt bilder till varje sida måste ha tagit mängder av timmar. Bilderna ger också en extra dimension och en avlastning till Pavs texter som kan fokusera på att berätta spännande fakta istället för att ha med ingående artbeskrivningar. Det stora antalet arter presenteras i mer eller mindre korta stycken och vi får lära oss om exempelvis ölandssolvända, masklav, krissla, hästskoräka, svavelsippa och många andra öländska specialiteter. Det är en ren läsfest för artnördar och dig som gillar Öland, men det är också en utmärkt ledsagare för dig som vill bli mer uppmärksam på detaljerna eller sambanden i naturen. 

Dessa samband och detaljer är Pav skicklig på att uppfatta och berätta om. Det blir också tydligt under vår utflykt. Ni har kanske varit med om att vara ute i naturen med en fågelskådare som plötsligt avbryter sig själv mitt i en mening för att någon intressant fågel dyker upp. Tänk er nu att vara ute med någon som ständigt hittar inte bara fåglar utan även växter, fjärilar, skalbaggar, spindlar och mycket annat. Det blir en del avbrott i samtalen när man är ute med Pav. Varje svar bryts upp i exempelvis ett ”kolla här är en grönvit nattviol” följt av en berättelse om hur den skiljs från vanlig nattviol.

Du har valt ett lite annorlunda upplägg med boken där du går igenom året månad för månad, men också viss uppdelning geografiskt.
– Ja, jag ville göra det som kändes omöjligt, både nå ut till alla med ett intresse för Öland som plats, men ändå göra en bok som är lika nördig som jag. Samtidigt vill jag inte bara att det ska skrattas åt nördigheten. Vi ska vara stolta över Öland och den natur som finns här. Jag ville också servera innehållet på ett trevligt sätt med mycket bilder och då blev årstider ett lämpligt sätt att hålla ihop innehållet. Förutom årstiderna är det även viss uppdelning på områden, men det är ingen typisk guidebok med olika lokaler. Snarare en resa både geografiskt och i tid, där min magkänsla fått avgöra hur det hänger ihop.

Under tiden som Pav gett svaret här ovan har han också hunnit med att hitta och berätta om några arter. Orkidén praktsporre, som “blommar senare än brudsporre och snart är en egen art eftersom DNA-analyser visat att den är betydligt närmre släkt med luktsporren, som i Sverige bara finns på Gotland, än med brudsporre”. En trolig bivråk flög förbi och jag fick lära mig att den ofta sätter in kvistar med löv i sitt bo, troligen för att göra det ännu mer kamouflerat. I ett hav av växten krissla hittar Pav krisslekorgmal som är en av drygt 10 arter knutna till krissla.

Även om boken i mångt och mycket är en hyllning till Ölands natur så finns här också viss kritik mot hur landskapet har skötts. Exempelvis i stycket om svarttärna, ”kanske ett av de mest slående exemplen på vad utdikningarna ställt till med på Öland”.

– Jag försöker smyga in kunskap om att Öland tidigare varit ett våtmarkernas landskap. Så är det inte längre. Öland har på mindre än 200 år förvandlats från Sveriges kanske blötaste landskap, till ett av de torraste. Öland skulle behöva mer våtmarker och vattenbristen är ofta påtaglig här.

Medan vi vandrar vidare och tittar på storviol, svartbent sköldbagge (ännu en krissleart), pudrad smaragdflickslända, salepsrot, ängsruta, kärrknipprot och ormtunga (“förmodligen den svenska organism med flest antal kromosomer”) berättar Pav att han ville bjuda in folk att hjälpa till med boken. Han har tagit hjälp av den stora kunskap som finns i hans kontaktnät och bland de många naturintresserade personer som bor på eller ofta besöker Öland. Själv flyttade han hit för 20 år sedan och lägger nu en ganska stor del av sin tid åt att få andra att upptäcka storheten med ön. 

– Det finns en sådan sanslös mångfald på Öland. Både i arter och miljöer. En promenad på en kilometer kan ta dig från alvar till kalkrik våtmark, genom lövskog och ut på en sandstäpp.

Jag frågar honom vad han brinner för och han blir fundersam. Efter ett tag kommer han fram till att det är att vara vägledare åt andra. 

– Jag har kommit fram till att jag inte är expert på något, men jag vet ändå ganska mycket mer än många om mycket. Jag kan bli provocerad över att folk är mer intresserade av att ha åsikter än att skaffa sig kunskap. Vi människor har ju kommit så här långt just för att vi nördat ner oss på detaljer. Kunskap har alltid ett värde oavsett vad det handlar om.

Vi står på en äng i Lenstads naturreservat. Det blåser hårt. Regnet hänger i luften. Enligt länsstyrelsen ska platsen vara en av landets artrikaste när det gäller fjärilar, men idag är det magert. Några gräsfjärilar och en sliten silverblåvinge trotsar blåsten i de vindskyddade skogsbrynen. Pav tycker det är oroväckande. Det är torrt i marken på det som ska vara en fuktäng, och även om vissa arter gynnats av fjolårets torka och värme, så har andra drabbats hårt. Hur arterna påverkas av förändrade förutsättningar är ett exempel på kunskap som behövs för att förstå vilka åtgärder som krävs. Den sortens kunskap om sambanden arter emellan är en av de saker som Pav gärna tar upp och belyser. När 15 arter är beroende av krissla skapar det kedjeeffekter om det plötsligt skulle börja gå dåligt för växten.

På releasefesten för ”Ölands natur – okända och ökända arter” minglade bekanta, kollegor och folk som bidragit med bilder eller fakta till boken. Någon menade att ”ingen annan än Pav skulle kunna göra den här boken”, vilket antagligen stämmer. Få, om någon annan, har samma breda kunskap och engagemang. Boken lyckas få fram den fascination för alla arter och miljöer på Öland som är så uppenbart hos Pav själv. 

På väg tillbaka till folkhögskolan ursäktar Pav att det kanske inte blev så mycket av en intervju, men det blev precis som jag hade hoppats. Eller som naturfotografen John Hallmén, som också medverkat med flera foton i boken, beskrev den:
– Att läsa ”Ölands natur” är som att vara ute i naturen med Pav.