Mångfald på Vildmarksmässan 2013
Den 7-10 mars 2013 pågår Vildmarksmässan i Stockholmsmässans lokaler. Det är en salig blandning av utställare i den stora lokalen och det sammanlagda intrycket är att vildmarksupplevelser är något väldigt varierat år 2013.
Lena Bergman är projektledare för Vildmarksmässan och hon berättar att den började som en renodlad jakt- och fiskemässa 1983. Sedan dess har den ändrat karaktär och idag känns fiskeavdelningen undanträngd längst in i hallen och Svenska Jägareförbundet hade en ganska liten monter där man kunde prova att skjuta älgar på en skärm.
– För ungefär tio år sedan började naturturismen ta plats på golvet, berättar Lena Bergman. De sista åren har den ökat ordentligt och nu är mässan mest inriktad på ett modernt friluftsliv och multisport. Det är en enorm skillnad i intresse från upplevelseturismen.
Att upplevelser är stort på mässan råder det ingen tvekan om. Här finns mängder av företag som specialiserar sig på resor där kunderna betalar för betydligt mer än en flygstol. En modern naturturist verkar vilja ha en skräddarsydd resa för sitt intresse där det mesta ingår när man väl betalat sina tiotusenlappar. Det kan handla om en kulturvandring i Sydamerika, tigersafari i Indien eller en ridtur i norra Värmland.
Här finns så många resebyråer representerade att flera av deras montrar gapar tomma på folk. Trots tävlingar där man kan vinna resor eller böcker om man bara gillar företaget på Facebook eller delar med sig av sina kontaktuppgifter. Få saker är så plågsamma som att se eventpersonal försöka se oberörda ut av mässbesökares ointresse. Men andra delar av mässan hade hårt tryck från publiken och över lag verkade mässhallen välbesökt.
En av de största områdena hade Nedre Dalälvens intresseförening som var på plats tillsammans med sina entreprenörer för att marknadsföra regionens turism- och inflyttningsmöjligheter. På andra håll fanns utbildningsföretag som lockar med broschyrer om hur man blir naturguide och svenska armén som letade lämpliga rekryter. I ett välbesökt bås sålde några äldre herrar lyxiga hemgjorda knivar och i ett hörn erbjöds fotoflygturer över Stockholm med en paramotor (minimal flygfarkost).
Vildmarksmässan är kanske framför allt en uppvisning i vilken enorm bredd vildmarksupplevelser har 2013. Här finns äventyrsresor för de allra största våghalsarna och fotoresor där fem personer sitter tysta i ett gömsle i en hel dag med förhoppningen om att få se ett rovdjur. Här finns turism med stort fokus på miljöhänsyn, men också stora ytor på mässgolvet med de senaste Jeep- och fyrhjulsmodellerna. Här finns frystorkad mat och “hygieniska kisspåsar” tillsammans med lyxiga resor och champagneweekends. I en monter berättar Svenska Rovdjursföreningen varför våra rovdjur inte utgör ett hot och varför de behövs. 20 meter bort sitter Svenska Jägareförbundet och söker nya medlemmar.
Lika stor bredd är det också bland besökarna. Kanske en viss överrepresentation av manliga pensionärer, men det sprang också runt barngrupper som ville testa klätterväggen. Många av besökarna hade friluftsfrämjandet-aura, men det syntes också utseendemedvetna extremsportare, välkammade businessmän och Leif GW-wannabes med whiskey i kåsan.
Förutom resebolagen är det antagligen utrustningsföretag som tar upp mest plats bland de 152 utställarna. Tält, sittanordningar, muggar, underställ, skor, läderkläder, hattar, kajaker, fiskeredskap, kikare, inplastade kartor, fästingplockare och en liten plastränna för att kvinnor ska kunna stå och kissa. Säljaren av den sistnämnda berättar att produkten (“Shewee”) är svår att prata om med kvinnor under 30 år som tycker den är pinsam. Två minuter senare i konversationen undrar hon om jag vill bli återförsäljare för produkten i Sverige.
Den här mångfalden både från företag och besökare säger kanske en del om vilket stort och brett intresse det finns för naturen nu jämfört med hur det var för tio år sedan. För extremsportaren och köparen av den senaste terränggående jeepmodellen har samma grundläggande intresse som svampplockaren, fågelskådaren och rovdjursvännerna – att naturen måste få bevaras och åtminstone delvis vara orörd.