Unga naturvänner: Andris Fågelviskare

Andris Fågelviskare på vargspårning. Foto: Nicolas Jändel

I vår artikelserie om Unga naturvänner är det dags att presentera Andreas “Andris Fågelviskare” Hansen – aktiv som guide och ledare i Fältbiologerna och dessutom fågelexpert, spårare och en mästare på att härma fåglar. 

• Fler artiklar i vår serie om Unga naturvänner.

– Jag kan inte minnas att jag någonsin varit ointresserad av djur och natur, berättar Andris Fågelviskaren.

Det var inte heller någon särskild händelse som triggade igång intresset, men hans föräldrar har berättat att han försökte klappa en råbock som tvååring. Därefter har naturen ständigt varit en viktig del av hans liv.

– Känns som att naturen själv varit min största inspiration genom åren, fick inte så mycket av mina föräldrar, de hade inte ett så starkt naturintresse. I mitt fall kände jag inte att en mänsklig förebild var nödvändig för att driva mitt intresse, jag såg ofta djur som mina förebilder, och hade lätt att knyta kontakt med dem, säger han.

Hur upplever du helst naturen?
– Jag upplever helst naturen till fots, gärna med en kamera i handen. Tidiga försommarmorgnar med full fågelsång, dimslöjor över sjöarna och rikligt med vilda djur ute i rörelse får mig att känna mig levande! Att sitta stilla på en plats under en sommarnatt och bara observera landskapet och djurens olika draman som utspelar sig är också svårslaget!

En varg som Andris mötte den 22 mars i år. Foto: Andris Fågelviskaren

Är man intresserad av naturen brukar det finnas några naturfrågor som engagerar lite extra, som man brinner lite starkare för. I Andris Fågelviskarens fall handlar det dels om den infekterade vargfrågan.

– Jag känner en stark koppling till vargen som art, och det gör mig ont att se hur fruktansvärt illa mänskligheten har behandlat en så intelligent och storslagen varelse som vargen genom historien och än idag gör.

En annan fråga som väcker starka känslor för honom är skogen och det moderna skogsbruket.

– Har fått se många av min barndoms skogar falla för maskinerna, och den smärtan går inte att beskriva här med några ord jag känner till. En del av mig kapas av tillsammans med träden!

Andris gick som ung med i Fältbiologerna och har där engagerat sig på flera sätt. Han har varit med och gjort tidningen Fältbiologen, engagerar sig i deras skogsnätverk och håller också i flera guidningar. Han anordnar exempelvis vargspårning i Sjundareviret väster om Stockholm och är organisationens vårfågelexpert. Dessutom håller han på att starta upp ett nätverk med människor som är intresserade av att engagera sig i ett framtida Rewilding-projekt i Sverige.

Kan du ge några exempel på vad ni gör inom Fältbiologerna?
– Inom Fältbiologerna bedriver vi Naturnörderi och miljökamp i många former! Exempelvis ger vi oss ut och inventerar hotade skogar, sätter oss ivägen för maskiner när så behövs, nördar in på blommor och småkryp, demonstrerar för klimat och hållbar livsstil, gör roliga aktioner mot storföretag, skådar fåglar, njuter av naturen tillsammans och mycket mer! Gemenskapen är det jag ser som vår styrka!

Varför ska man gå med i Fältbiologerna tycker du?
– För att ha kul och uppleva naturen tillsammans med andra! Och att kämpa för en hållbar värld och levande framtid!

Du är med och anordnar kurser i djurspårning – har du några grundläggande tips som man kan tänka på?
– Tips för den som vill lära sig spåra är att börja med någon bra bok, att lära sig detaljer och olika typer av spårtecken. Sedan gäller det helt enkelt att vara ute mycket, erfarenheten från fält är onekligen bäst! Att spåra i snö ger ju många möjligheter att se exakt hur djuren tänker och beter sig, och därigenom veta vad en ska titta efter även när marken är snöfri. Att kolla leriga platser längs skogsvägar och åkerkanter kan ge en bra bild av vilka djur som rör sig i landskapet. Tänk på att även en liten avbruten kvist eller lite uppskrapad jord kan vara ett tecken på ett vilt djurs framfart.

Foto: Andris Fågelviskaren

Du är också vass på att härma fåglar. Hur länge har du övat på det?
– Jag började experimentera med att härma fåglar i 13-års åldern, så cirka 11-12 år har jag hållit på. Lyssnade in de fåglar jag hörde omkring mig och provade olika metoder, tills jag kom på system att applicera på fler arter.

Hur många fåglar kan du härma?
– Jag kan i nuläget härma läten från cirka 120 fågelarter och 75 av dessa riktigt bra. Plus ett mindre antal däggdjur inklusive älg, varg, lo, harskrik, hjortbröl med mera. Har inte rest utomlands så mycket än, så vem vet hur många fler läten som finns att lära sig.

Vilket fågelläte är din favorit?
– Svår, har många favoriter! Exempelvis gök, ringduva, dubbeltrast, storspov, svarthätta, trana är väl några av favoriterna.

Här visar Andris hur en populär fågel låter:
[youtube_sc url=”https://www.youtube.com/watch?v=1aLl57MGKio”]
• Klicka här om du inte kan se filmen. Se även del 2, del 3 och del 4.

Vad hoppas du kunna jobba med i framtiden?
– I framtiden vill jag dels jobba med naturguidningar, att inspirera människor till att se och verkligen få kontakt med djuren och skogen och se detaljerna. Jag fascineras också mycket av Rewilding, att återskapa ekosystem och införa försvunna arter, hjälpa naturen att läka de sår som människan åsamkat.