Sveaskogs skogspolitiska chef Olof Johansson har försäkrat att alla skogar ska bedömas innan avverkning sker så att inga höga naturvärden skövlas. Björn Mildh, hedersmedlem i Naturskyddsföreningen och som har följt Sveaskogs FSC-certifierade skogsbruk i fält sedan 2002, är mycket kritisk. Sveaskog fortsätter avverka skog med höga naturvärden och vägrar konsekvent att visa upp sina naturvärdesbedömningar.
I flera brev till Sveaskog har Björn Mildh uppmärksammat att Sveaskog avverkar skog med höga naturvärden. Han har flera gånger begärt att få se bolagets naturvärdesbedömningar som ska garantera att skogar med höga naturvärden inte fälls. Men Sveaskog vill inte visa upp dem. Björn Mildh skriver:
– Sveaskogs Olof Johansson har offentligt försäkrat att bolaget naturvärdesbedömer alla naturskogar innan de avverkas. Detta är en garanti för att inga skogar med höga naturvärden huggs. Men Sveaskog far med osanning både om naturvärdesbedömningar och garantin, menar Björn Mildh.
Det var i Naturmorgon som sändes 20 maj 2017 (1.14 min in i programmet), som Sveaskogs skogspolitiska chef Olof Johansson lovade att alla skogar ska bedömas innan avverkning så att inga höga naturvärden skövlas.
Sveaskog vägrar konsekvent att visa sina naturvärdesbedömningar som de säger sig ha gjort, enligt Björn Mildh. Inte en enda naturvärdesbedömning har han fått se. Han tror att det beror på att bedömningarnas kvalitet är så undermålig att de inte tål någon granskning. Eller att någon bedömning inte ens är gjord innan skogar med höga naturvärden sågas ner.
– I åratal har Sveaskog använt sin försäkran om kompetent naturvärdesbedömning som täckmantel för att avverka naturskogar med höga naturvärden, många av nyckelbiotopsklass. Detta missbruk har pågått under mer än ett decennium och under flera skogschefer i helstatliga och FSC-certifierade Sveaskog, och det pågår alltjämt.
Skogar med höga naturvärden ska skyddas från avverkning enligt Riksdagsbeslut (M2014/593/Nm). Men enligt en artikel i Sveriges Natur är Sveaskog ett pressat bolag som systematiskt omklassar unik naturskog för att kunna avverka den. Minst 25 skyddsvärda skogar huggs eller ska huggas ned i strid med bolagets FSC-certifiering. I sin jakt på avkastning till staten arbetar Sveaskog även i strid mot de miljömål som riksdagen antog 1999 och som kräver att den biologiska mångfalden ska bevaras.
Ett aktuellt exempel är en 200-årig naturskog på Guorpaliden, en mil sydost om Auktsjaur i Arvidsjaurs kommun. Strax intill hygget som Björn Mildh har försökt stoppa växer gammal naturskog skyddad i reservat. Samma naturskog växte även på sluttningen av Guorpaliden där hygget är nu. Sveaskog har naturvärdesinventerat skogen och klassat om den till produktionsskog och därefter sågat ner den. I skogen fanns flera rödlistade arter som rosenticka, garnlav och skogstrappsmossa.
Det samiska ordet ”Guorba” betyder område i naturen som härjats av skogsbrand. På flera av träden fanns brandljud, något som är ovanligt i dag. Björn skriver i ett brev till Sveaskog:
– En kompetent naturvärdesbedömning på Guorpaliden hade snabbt kommit fram till att skogen hade nyckelbiotopskvalitet. I stället klassades den av er avverkningsplanerare som produktionsskog och avverkades. Bolaget räknade nog med att inga certifierare hittar till utmarkerna. Men naturvårdare gör det!
Ett andra exempel på skog med höga naturvärden som Sveaskog redan hade avverkningsplanerat och som var klar att huggas är en gammelskog med grova lågor och flera rödlistade arter på Strandberget i Arvidsjaur kommun. Där finns bland annat lappticka som är en urskogsindikator. Grova gamla barrträdslågor är livsrum för många ovanliga arter och ett bevis på skogens höga naturvärden. En sådan skog ska sparas, inte huggas. Bara tack vare att naturvårdare hann slå larm gav Sveaskog till slut ett skriftligt löfte att spara naturskogen på Strandberget. Men fortfarande ligger bolagets avverkningsanmälan kvar.
Ett tredje exempel är en 200-årig naturskog vid Melakträskliden i Arvidsjaur kommun. Den avverkningsanmälda skogen består delvis av klenvuxen, gammal granskog. “Vad är samhällsnyttan med att avverka en sådan gammelskog som dessutom håller nyckelbiotopsklass”, frågar sig Björn Mildh. Granarna blir ju bara massaved. Naturvårdare fann flera rödlistade arter vid inventering som gräddporing, lunglav och doftskinn. I ett svar till Björn Mildh säger Sveaskog att man inte har hittat de rödlistade arterna.
Ett fjärde exempel är en liten rest av gammal grannaturskog vid Njoka i Arvidsjaur kommun. Den hade lämnats kvar som hänsyn vid en bäck under en tidigare gjord avverkning av föregångaren AssiDomän. Nyligen kom Sveaskog tillbaka och avverkade även den. I skogen fanns flera rödlistade arter som vaddporing, rosenticka, blackticka och violmussling som indikerar skog med lång kontinuitet och höga naturvärden. Blacktickan är en ”urskogsindikator” och signalerar mycket höga naturvärden. Den kräver konstant luftfuktighet som är hög och jämn. Sveaskog har sagt att skogen inte höll de naturvärden som har påvisats och vägrar visa sin naturvärdesinventering över området. Sveaskog har även vägrat uppge om skogen har varit naturvårdsskog som nerklassats till produktionsskog innan den avverkades.
Ett femte exempel är en lövbränna vid Svartberget i Arvidsjaur kommun. Lövbrännor är områden med inslag av lövträd, särskilt sälg, som har kommit upp naturligt efter en brand. De klassas som nyckelbiotoper och ska därför inte avverkas enligt FSC-reglerna. Sveaskog har gång på gång försäkrat att en naturvärdesbedömning gjordes men har vägrat att visa den. Sveaskogs avverkningsplanerare som troligen gjorde naturvärdesbedömningen missade helt att det var en lövbränna och därmed nyckelbiotop och avverkade skogen. Dessa skogar och många fler har Björn Mildh uppmärksammat och skickat in löpande information om till Sveaskog.