Stor skillnad mellan kommunernas arbete för blomrika vägkanter

Vägkanter kan vara lika artrika som betesmarker. Med sin årliga skötsel, kan de gynna ängsväxter och därmed en lång rad insekter som i sin tur är beroende av dessa. I Sverige har ungefär 99 procent av ängsmarkerna försvunnit vilket både fått stora konsekvenser för den biologiska mångfalden och gör vägkanternas potential extra viktig. Inte minst med tanke på att det är en sträcka på 600 000 kilometer.

I en ny enkät med 17 frågor till Sveriges kommuner har Naturskyddsföreningen gått igenom hur långt de kommit i arbetet med blomrika vägkanter. Kommunerna bedömdes, förutom i hur mycket de arbetar med att gynna ängsväxter längs med sina vägar, även i hur de bekämpar invasiva arter, hur de kartlagt sina vägkanter, vilka verktyg som används och mycket annat. Resultaten har sedan sammanställts för att ta fram en lista över de kommuner som “arbetar mest och bäst för att öka mängden ängsblommor längs Sveriges vägar”.

Sveriges främsta kommuner när det gäller blomrika vägkanter

1. Linköping (29 poäng)
2. Stockholm (28 p)
3. Malmö (26 p)
4. Karlstads kommun, Lomma kommun och Trollhättans stad (25 p)

På topp 20 (minst 18 poäng) hittas även bland andra Lund, Göteborg, Strömstad, Flen och Höganäs.

Mycket arbete återstår

Enkäten visar också att mycket arbete återstår. Av de 172 svarande kommunerna uppger 66 procent att det saknas beslutade mål eller strategier om att främja blomrika vägkanter. Bara 16 procent har sådana mål i dagsläget.

48 procent av de svarande berättade också att de förvisso slog vägkanterna vid rätt tid, men de samlade inte upp klippet. Det innebär att marken inte magras ur och att det blir svårt för ängsväxterna att klara konkurrensen från andra växter.

Rätt skötsel kan spara både tid och pengar

I sin slutsats från enkäten skriver Naturskyddsföreningen att frågan om att gynna blomrika vägkanter ännu inte har fått något större genomslag bland landets kommuner, men att det finns kommuner som “tagit ett ordentligt grepp om denna fråga”. De betonar också att förutsättningarna för att bedriva ett aktivt arbete för att främja blomrika vägkanter ser olika ut i landets kommuner. Antalet vägar varierar också stort.

– Ett argument för att börja arbeta med blomrika vägkanter som kan intressera kommunledningen är att det är en möjlighet för kommunen att spara både tid och pengar. Till en början kan det krävas investeringar i lämpliga maskiner och kompetensutveckling av personal men på sikt kan kommunen minska på sina skötselkostnader eftersom magra, blomrika vägkanter inte behöver slås lika ofta. Det är
med andra ord en win-win situation för både den biologiska mångfalden och kommunen, skriver Naturskyddsföreningen.

Källa: Naturskyddsföreningen