Naturskyddsföreningen ville att de gamla tallskogarna på Brännvinsberget i Ore Skogsrike skulle bli naturreservat. Istället blev stora delar av skogarna kalhuggna.
Brännvinsberget som omfattar 831 hektar tallskogsmark, är utpekat som ett skyddsvärt område i rapporten “Ore Skogsrike”, ett levande skogslandskap i Rättviks kommun, utgiven av Naturskyddsföreningen i Rättvik och författad av skogsbiologen Sebastian Kirppu och inventeraren Bengt Oldhammer. Nu har delar av Brännvinberget avverkats av FSC-certifierade Sveaskog och naturskogen har minskat radikalt, trots att hela området hade höga naturvärden.
Det är inte första gången Brännvinsberget har varit hotat av kalhuggning. Redan hösten 2013 var det ett samrådsmöte med Sveaskog om de mellersta delarna av storområdet, 831 ha, som avverkningsanmälts av bolaget. Vid inventeringar utförd av ideella naturvårdare påträffades i det avverkningsanmälda området 40 olika arter som visade på höga naturvärden. Av dessa var 26 olika arter rödlistade, bland dem den starkt hotade avlånga barksvartbaggen, Corticeus longulus, (hotad) som även omfattas av ett nationellt åtgärdsprogram, ÅGP. Den skalbaggen finns i dag bara på fem lokaler i hela landet, enligt rapporten. I skogen fanns även en tjäderspelplats och spår av tretåig hackspett (nära hotad).
LÄS ÄVEN: • Hedersmedlem i Naturskyddsföreningen: Sveaskogs naturvård fungerar inte
– Området har höga naturvärden och ska bevaras som en naturskog för att de svenska miljömålen ”Levande skog” och ”Ett rikt djur- och växtliv” ska uppnås, skriver Sebastian Kirppu och Bengt Oldhammer i rapporten.
I en artikel i Dalademokraten säger Naturskyddsföreningen att tallskogarna vid Brännvinsberget har klassats ner som icke skyddsvärda av Sveaskog och länsstyrelsen kunde inte skydda området på grund av brist på medel.
LÄS ÄVEN: • Rapport från Dalarna: Det som pågår är skogsmissbruk
Sveaskog fick rapporten och artlistorna men har inte brytt sig om dem och avverkat skogen ändå. I en artikel i Dalademokraten menar Stefan Bleckert, naturvårdschef på Sveaskog, att det var få partier i skogen som hade en tillräckligt hög andel död ved. Dessutom hade skogen gallrats och gödslats tidigare. Han säger:
– I många av dessa skogar är den döda veden på marken en rest från en svunnen tid där trädskiktet för länge sedan förlorat sina höga naturvärden. Skogen har kvar vissa naturvärden som vi tar hänsyn till med hjälp av förstärkt naturhänsyn vid avverkning.
Naturskyddsföreningen har en helt annan bedömning, de skriver:
– Sveaskog hävdar att eftersom skogarna gallrats och gödslats så har de per definition inga höga naturvärden. Naturskyddsföreningen anser att förekomsten av alla rödlistade arter är ett tydligt bevis för motsatsen även om vissa naturskogsstrukturer minskat på grund av skogsbruksåtgärderna. Eftersom det till och med förekommer flera starkt hotade (EN) arter bör naturvärdena inte kunna ifrågasättas.
Sebastian Kirppu berättar att efter ett samråd år 2013 har Sveaskog inte hört av sig något mer till Naturskyddsföreningen. Istället har bolaget huggit utpekade biologiskt värdefulla skogar utan att påtala detta. På så sätt har man struntat i FSC-standardens kriterium 4.4 som handlar om att samråda med berörda parter vid planerade skogsbruksåtgärder. I detta fall var det med Naturskyddsföreningen som Sveaskog borde ha haft samråd som med rapporten “Ore skogsrike” påtalade höga biologiska värden i ett flertal naturskogar på Sveaskogs innehav i området. Vid återbesök som gjorts nu under sensommaren 2017 i Ore skogsrike har det visat sig att flera av de i rapporten utpekade naturskogarna som borde ha skyddats, är avverkade.
Källor: Ore Skogsrike, ett levande skogslandskap i Rättviks kommun, Dalademokraten, Fauna och Flora, Naturskyddsföreningen i Rättvik
