Tiger i Kanha nationalpark i Indien. Foto: (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL-Bildbyrå
Hur har arbetet med tigern kunnat bli så framgångsrikt de senaste åren och hur kan det inspirera andra som arbetar med bevarande av stora rovdjur i andra länder? Det diskuterade “tigerhjälten” Rohit Singh med WWF:s naturvårdsexperter och en representant från länsstyrelsen i Stockholm nyligen. Natursidan var med.
Rohit Singh arbetar med att hjälpa parkvakter och underlätta bekämpning av tjuvjakt och andra artskyddsbrott i länder med tigrar. Han är en del av Världsnaturfonden WWF:s Tigers Alive Initiative och är också chef för parkvaktsorganisationen Ranger Federation of Asia.
Eller som Ola Jennersten på Världsnaturfonden WWF beskriver honom:
– Vår superentusiastiska ranger-koordinator som gjort hjälteinsatser för att höja villkor och effektivitet hos tigerländernas parkvakter.
Som en del i en rundresa till WWF-kontor runt om i världen spenderade Rohit Singh nyligen ett dygn i Sverige för att berätta mer om tigerarbetet, men också som en del av sitt arbete med att arrangera en stor internationell parkvaktskonferens år 2020. Målet är att samla tusentals parkvakter från hela världen för att utbyta erfarenheter och på så sätt också effektivisera arbetet.
Rohit Singh, Ola Jennersten, Arne Söderberg, Lina Karanikas och Peter Westman vid Venngarn. Foto: Erik Hansson
Under besöken i olika länder passar Rohit Singh på att diskutera lokal rovdjurspolitik och tjuvjakt. I Sverige träffar han förutom Världsnaturfondens naturvårdsexpert Ola Jennersten, naturvårdschef Peter Westman och projektledare Lina Karanikas, även Rebecka Le Moine, som jobbat med Rohit Singh i Kambodja och Arne Söderberg från länsstyrelsen. På en plattform i naturområdet Venngarn nära Arlanda diskuterar sällskapet rovdjur, tjuvjakt och artskydd medan den svenska naturen bjuder Rohit Singh på gröngölingar, havsörnar och fiskgjuse.
LÄS ÄVEN: • Kraftig ökning av antalet tigrar för första gången på årtionden
Tack vare Rohit Singhs och WWF Tigers Alive Initiatives arbete vet man nu betydligt mer om hur naturvårdsarbetet för rovdjur bör utformas. I Nepal har exempelvis det “omöjliga” målet med noll tjuvjakt uppnåtts, mycket tack vare att det tagits fram sex viktiga punkter som det sedan arbetats för att uppnå. Punkterna innefattar kännbara straff för tjuvjägare, utförlig bedömning och genomgång av skyddade områden för att veta vad som finns att jobba med, högteknologi för att skydda djuren, lokalt stöd för insatserna, kapacitet att utföra ett brett arbete och slutligen samarbete mellan olika myndigheter, gränser och organisationer.
– En vändpunkt var när vi började få regeringar i olika länder att inse att tjuvjakten och den illegala handeln med djurdelar är en del av en större kriminell verksamhet och att det ibland finns kopplingar till terrorism. Då började dessa brott tas på större allvar, det gjordes grundligare utredningar och straffen blev hårdare, berättar Rohit Singh.
LÄS ÄVEN: • Intervju med WWF:s globala chef för artprogram
Rohit Singh, WWF:s samordnare för parkvakter. Foto: (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå
Han berättar också om hur de märkt en attitydförändringar hos åklagare som tidigare inte tyckt jaktbrott var värt att ta upp, hur de ibland tvingas använda smarta metoder för att inte inflytelserika tjuvjägare ska kunna använda kontakter och mutor för att undvika åtal och hur de motarbetat krav på “oberoende” vittne vid tjuvjakt – ett nästan omöjligt krav i vildmarken där få personer rör sig. De har också fått vara flexibla och anpassa reglerna efter hand. Ett tag var det till exempel vanligt att boskapsägare skickade ut gamla djur som inte gav några större intäkter i skogen. Där blev de ibland dödade av tigrar och boskapsägaren kunde då släpa tillbaka kadavret till sin mark för att få ersättning för att en tiger tagit boskapen.
Rohit Singh har också genomfört undersökningar bland parkvakter för att försöka ta reda på vad som saknas i deras arbete och har nu ett tydligt underlag om var det saknas exempelvis utbildning, utrustning, kapacitet eller tillräckligt säkerhetstänk. Att jobba som parkvakt kan vara ett väldigt farligt arbete och för att bibehålla ett starkt skydd behöver arbetsmiljön vara så säker som möjlig.
Tigers Alive Initiatives idoga arbetet har lönat sig. Världsnaturfonden kunde nyligen deklarera att det nu finns ungefär 3900 tigrar i världen. Det är en ökning med 700 individer på sju år och utvecklingen går åt rätt håll i flera länder.
Idag är tigern på många håll ett väldigt omtyckt djur hos lokalbefolkningen eftersom tigrar genererar pengar. Inte minst från turister som kommer för att titta på det legendariska kattdjuret. Världsnaturfonden har också lyckats visa att för varje dollar som satsas på naturvård får Indien ungefär 200 dollar tillbaka. Då är det enklare att övertyga politiker och myndigheter om att det ska satsas på naturvård och anti-tjuvjakt, berättar Rohit Singh.
Parkvakterna Chanchai, Jhett och Pratuan i Mae Wong nationalpark, Dawna Tenasserim, Thailand. Foto: (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå
Sällskapet vid Venngarn börjar prata om situationen i Sverige. Om likheterna mellan situationen i andra länder och den i Sverige. Tjuvjakt är exempelvis det största enskilda hotet mot tigrarna och också ett av de största hoten mot de svenska stora rovdjuren. Det jämförs också hur kompensation för rovdjursskador fungerar. I södra och mellersta Sverige arbetas det med kompensation per rovdjursslaget boskap, samt finansiering av rovdjursavvisande stängsel, ungefär som i många andra länder med rovdjur. I renskötselområdena används dock en annan metod med kompensation baserat på antal rovdjur som lever i ett visst område. Renägarna får en summa baserad på antalet vargar, järvar, björnar och lodjur i deras område. En lösning som Rohit Singh finner mycket intressant.
LÄS ÄVEN: • Polisen lovar krafttag mot tjuvjakt på rovdjur
Samtalet glider över till att det även i Sverige finns tjuvjakt och att utländska naturvårdare brukar förvånas över hur få parkvakter vi har i Sverige, trots våra stora naturområden. Här sker tjuvjakten framför allt på grund av att rovdjuren tävlar med jägarna om samma byten, samt eftersom vargar dödar en del jakthundar.
Till skillnad från en del andra länder har Sverige dock en extremt dålig procent uppklarade jaktbrott. Hittills finns det knappt en enda fällande dom och det beror enligt de närvarande på flera saker. Framför allt eftersom det är väldigt svårt att få fram tillräckligt starka bevis för brott som begås i vildmarken. Men det är också en attitydfråga hos polisen som inte alltid ser tjuvjakt som ett brott värt att ta på allvar. Det kan också vara känsligt att utreda jaktbrott i mindre samhällen där poliserna själva bor eller själv jagar.
Samtidigt har länsstyrelsen koll på var det försvinner djur – både rovdjur och hjortdjur. Det finns “svarta hål” i den svenska naturen där spåren efter stora rovdjur ofta upphör. Att bevisa vad som sker och vem som ligger bakom det är dock inte alltid så enkelt.
Kvinnliga mahouterna Rosbiati och Tukmaida Rambe som arbetar med The Flying Squad, tama sumatraelefanter som används vid patrullering och bortmotning av vilda konfliktelefanter. Foto: (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå
Nu är dock en viss förändring på gång. Det har exempelvis nyligen väckts åtal i en stor tjuvjaktshärva i Sverige och polisen har lovat krafttag mot jaktbrott. För att det ska ske en större ändring behöver polismyndigheten se illegal jakt som ett viktig brott att utreda. Samma problem finns i Afrika och Sydostasien enligt Rohit Singh, men han berättar också att det skett stora förbättringar i flera länder. Myndigheterna har börjat inse att tjuvjakt och illegal handel är en del av omfattande kriminell verksamhet och att det därför är en angelägenhet för hela landet att även stoppa exempelvis jakt på tigrar.
Lösningen på tjuvjakten är den samma i hela världen:
– Vi måste göra tjuvjakten olönsam, säger Rohit Singh. Det måste bli hög risk med både böter och fängelse och samtidigt liten lönsamhet så att det inte är värt risken.
Att det nu börjar gå bättre för världens tigrar är goda nyheter på många sätt. Världsnaturfonden WWF må använda tigern som tydlig symbolart, men genom att rädda tigern ges samtidigt skydd åt många andra djur och naturområden. Det karismatiska kattdjuret får kanske betydligt mer uppmärksamhet och insamlade pengar än många andra hotade arter, men tigern gör indirekt en stor insats för naturen i Sydostasien.
