Fjällgäss med den karaktäristiska vita fläcken som går högt upp i pannan. De är också betydligt mindre än bläsgäss, som också har en vit panna. Foto: Niklas Liljebäck
2016 var ett bra år för den akut hotade fjällgåsen i både Norge och Sverige. I år ser det tyvärr värre ut. I Norge gick det “katastrofalt” med enbart två ungar. Hur ser det då ut i Sverige? Vi har pratat med Niklas Liljebäck, projektledare för Projekt fjällgås.
I Norge var det troligen vädret under vår och sommar som drabbade fjällgåsen hårt. I delar av häckningsområdet rådde vinterförhållanden den 20 juni när gässen skulle ha ungar.
– Det extrema vårvädret drabbade även vårt område, berättar Niklas Liljebäck, projektledare för Projekt fjällgås. Men just i kärnområdet för fjällgås var nog snödjupet lite mindre än i omgivande fjäll och kan ha räddat situationen något, då det ganska tidigt kom fram barfläckar och därmed fanns det i alla fall visst bete, och vissa möjligheter att hitta boplatser, för gässen när de anlände i början av juni.
Läs även: • Framgångsrikt 2016 för de akut hotade fjällgässen
Niklas Liljebäck berättar också att de i dagsläget har ovanligt dålig koll i år jämfört med tidigare år. Fjällgässen har inte flyttat som de brukar och flera av de nyckelrastplatser som de brukar använda har bara besökts av en andel av populationen. En titt i Artportalen avslöjar åtminstone att det setts en flock på 17 fjällgäss (Östergötland 23 september) och flera mindre flockar.
– Normalt brukar våra sammanställningar av reproduktion med mera vila helt på räkningar under flyttning då arten är svårinventerad och skygg under häckning. Men vad vi känner till så sågs två par med varsin unge i häckningsområdet, vilket inte är ett extremt lågt värde för våra sommarinventeringar. Till detta har det tillkommit några observationer av ungfåglar under flyttning där kullstorleken visar att de är andra än de som sågs under häckningen.
Varken bra eller dåligt
Så det verkar inte vara ett bra år i Sverige, men inte heller någon anledning att tro att det gått lika dåligt som i Norge. Under våren 2017 beräknades populationen till minst 60 individer, vilket kanske låter lite, men det var ett klart lyft från bottenåret 2014 då totalpopulationen enbart beräknades till 40-45 fåglar.
Förutom dåligt väder ställs den norska fjällgåspopulationen inför andra problem. Fjällgäss som tidigt avbryter eller helt avstår sin häckning, ruggar (byter fjädrar och mister flygförmågan under en tid) ofta långt österut på ryska tundran. När de sedan ska flytta passerar de genom Ryssland där flockarna utstår extremt jakttryck, berättar Niklas Liljebäck.
LÄS ÄVEN: • Jakt framgångsrik metod för att hjälpa hotade fjällrävar och fjällgäss
– För en art som fjällgås, med lång livslängd och oregelbunden reproduktion, är vuxenöverlevnad den viktigaste faktorn för populationens överlevnad. Dödligheten under vintern för svenska fjällgäss är nära noll då våra övervintrar i Holland. När de norska fjällgässen häckar flyttar de längs en västligare rutt där dödligheten är högre. Jag hoppas verkligen att de norska fåglarna lyckas ta sig fram utan för stora förluster i år.
Även räv och örn påverkar
En tredje faktor som påverkar fjällgässen är att bland annat örnar och rävar tar gässen när de ruggar och tillfälligt förlorar sin flygförmåga. För en så liten och sårbar population som fjällgässen är varje individ viktig. Därför har det bedrivits jakt på rödräv i närheten av häckningsområdena. En åtgärd som ska ha gett bra resultat.
Flygande fjällgäss. Foto: Niklas Liljebäck
Dessutom genomförs insatser för att förbättra fjällnära rastplatser, kartläggning med hjälp av gässens förflyttningar med hjälp av satellitsändare och utplacering av fjällgäss uppfödda i fångenskap.
Ni sätter ut ryska fjällgäss i området för att förbättra chanserna – hur klarar sig dessa i det vilda?
– Framgången, om denna mäts som antal fåglar som rekryterar till den vilda populationen, varierar mycket mellan år. Utsättningsfåglarna verkar klara omställningen till ett liv i det vilda bra och verkar överleva den första tiden i frihet, men även detta med stor variation mellan år. Idag är över 50 procent av den vilda populationen utsättningsfåglar som satts ut efter 2013. Fjällgäss brukar häcka första gången vid 4-6 års ålder så vi hoppas på att vi ser ett stort genomslag av våra utsättningar under kommande år.
Under 2016 var sex lyckade häckningar kända i den vilda populationen. I två av dessa par var honan en utsättningsfågel som parat sig med en vild hane och fått ungar. I år har projektet fortfarande inte någon överblick och vet inte hur det har gått.
– Det som verkar vara den främsta begränsningen för utsättningsfåglarna är hur de flyttar. De år som det är lite vilda fjällgäss i häckningsområdet så är det få utsättningsfåglar som får chansen att ingå i flockar av vilda artfränder. Då kan de istället slå följe med andra gåsarter som de stöter på när de lämnar häckningsområdet. Därmed kan de hamna utanför den tänkta flyttvägen och även dyka upp på väldigt oväntade platser. Vad vi har sett de senaste åren är att utsättningsfåglar från tidigare år kan återkomma till häckningsområdet, trots att de inte flyttat med vilda fjällgäss tidigare. Om detta beror på att de vill ”hem” när de blir könsmogna, vilket de blir vid 3-4 år, kan vi förvänta oss ett ganska stort antal fåglar som tillkommer de närmaste åren och som hittills inte kunnat tillräknas den svenska populationen.
