Så fungerar ringmärkning

Ringmärkning är en vetenskaplig metod för att kunna spåra förflyttningar hos individuella fåglar. Med hjälp av data från mängder av ringmärkta fåglar världen över får man en bra bild av hur fåglar flyttar och till viss del även hur de lever. Dessutom är det en viktig del av miljöövervakningen för att upptäcka exempelvis biotopförändringar eller miljöförstöring.

Ringmärkning som metod föddes i Danmark 1899 när Hans Christian Mortensen började ringmärka fåglar. I Sverige inleddes projekt med ringmärkning 1911. Man märkte snabbt att det gick att få “återfynd” (hitta tidigare ringmärkta fåglar) även på det fåtal individer som man försåg med ringar och kunde därmed koppla en fågel till en plats och ett datum. På så sätt kunde man börja kartlägga fåglarnas flyttning.

Det finns i dagsläget ungefär 700 aktiva ringmärkare i Sverige. 250 av dem ringmärker vid 21 fågelstationer runt om i landet så som Ottenby, Falsterbo, Landsort, Ånnsjön och Stora fjäderägg. Övriga 450 ringmärkare har egna projekt.

På Ottenby fågelstation inleddes ringmärkningen 1946 och sedan början av 1970-talet med så kallad standardiserad ringmärkning. Det innebär att fåglar ringmärks på exakt samma sätt året om, år efter år.

– Trädgården ser likadan ut, vi har lika många nät som står på samma ställen och våra rutiner ser likadant ut år efter år mellan 15 mars och 15 november, med ett uppehåll under sommaren. Vi startar strax innan soluppgången och avslutar vid elva. Standardiseringen gör att vi kan jämföra data mellan åren. Vi har jättefina kurvor över populationsförändringar under de senaste 40 åren och kan där se vilka arter som ökar och minskar, berättar Magnus Hellström, stationschef på Ottenby fågelstation.

Olika fällor för olika fågelarter

För att fånga fåglarna används oftast fina slöjnät. Fåglarna ser inte näten och hamnar i fickor på ett sätt som inte skadar dem. För att plocka ut fåglarna ur nätet på ett säkert sätt krävs dock utbildad personal. Det finns även så kallade helgolandsfällor som påminner om fiskets ryssjor där fåglar drivs in i en nät-tratt för att sedan kunna plockas ur en låda. För änder och vadare används speciella burar.

Förutom att ringmärka fåglarna brukar fångade individer mätas, vägas, åldersbestämmas och dessutom bestäms fågelns fetthalt. Datan som samlas in ger ledtrådar och fakta om flyttningsstrategier, övervintrings- och häckningsområden, hur gamla de blir, hur fort de kan flyga och åldersfördelningen. Under hösten ger åldersfördelningen en inblick i häckningsframgångarna och under våren hur fåglarna överlevt vintern.

En tydlig förändring som den standardiserade ringmärkningen hjälpt att spåra är att flyttfåglarna nu anländer betydligt tidigare om våren till Sverige. Sådana förskjutningar är kopplade till klimatförändringar, och viktiga att känna till för att veta vilka svårigheter våra fåglar kan komma att ställas inför.

Fåglarna kan numera följas i detalj

Numera finns det även andra metoder för att följa fåglars flyttning. Lättviktiga ljuslogger som fästs på fåglarna kräver återfångst för att hämta ut data. Då kan man läsa ut ungefär var fågeln befunnit sig vid en given tidpunkt och kan därmed följa deras flyttning ganska exakt. Loggerna kostar dock en del så även om de ger mycket värdefull kunskap kan de inte användas lika brett som ringmärkning.

Vissa fåglar har också försetts med sändare som gör att forskare kan hålla konstant koll på var de befinner sig, men dessa kostar ännu mer och väger dessutom mer. De kan därför bara sättas på lite större fågelarter.

En enklare metod är att förse fåglarna med olika färgringar så att de även kan avläsas i fält. En viss färg kan till exempel ge en ledtråd om var fågeln ringmärkts och en färgkombination eller ett nummer på ringen kan avslöja exakt vilken individ det rör sig om.

Fåglarna verkar inte störas av ringarna. Vikten motsvarar för oss människor ett armbandsur och även om ringmärkare ibland ser fåglar hacka på sina ringar precis efter märkningen så vänjer de sig snart.

De flesta fågelstationer anordnar någon form av guidad tur och förutom att det ger en intressant inblick i arbetet och möjligheten att se fåglar på nära håll så är det också ett bra sätt att gynna fågelstationerna som i många fall har väldigt ansträngd ekonomi.

Ett annat sätt att hjälpa fågelstationerna och samtidigt få en oförglömlig upplevelse är att jobba som volontär med ringmärkningen.

Källor: Naturhistoriska Riksmuseet och Ottenby fågelstation