Barrvithätta. Foto: Roine Magnusson eller John Hallmén
Recension av boken ”Än lever skogen” av Pelle Svensson, John Hallmén och Roine Magnusson.
“Än lever skogen” av Pelle Svensson, Roine Magnusson och John Hallmén
“Det finns inget så levande som ett dött träd” är ett vedertaget uttryck inom skogsvård eftersom de döda träden snabbt blir fulla av insekter, lavar och växter. I boken “Än lever skogen” är det något av en röd tråd genom bokens texter av Pelle Svensson och bilder av John Hallmén och Roine Magnusson.
Vi får följa med på en vandring in i Sveriges allt mer hotade ur- och gammelskogar. För trots att Sverige på COP10-mötet i Nagoya 2010 yrkade på att alla länder ska skydda 20 procent av sina skogar mot avverkning är det idag mindre än 5 procent av våra skogar som är skyddade och bara 0,5 procent(!) består av urskog (som aldrig påverkats av människan). Ungefär 90 procent av Sveriges skogar är så kallad “kulturskog” – ett finare namn på odlade virkesplantage eller kommersiell skog. De odlade skogarna blir sällan äldre än 60-90 år innan de avverkas.
Pelle Svenssons texter tar inte alltför mycket plats i den fotofokuserade boken och det är bilderna som är den stora behållningen med “Än lever skogen”. När fakta presenteras eller resonemang hålls om skogens betydelse är texterna välgrundade och väsentliga. Ibland görs försök till poetiska skildringar och att mänskliggöra skogen med meningar som “kylan sänder ilningar längs gammelskogens ryggrad” och det är jag personligen inte speciellt förtjust i. När Peller Svensson berättar om skogen i ett litterärt, historiskt och hälsomässigt perspektiv blir texten en utmärkt följeslagare till bilderna.
Desto mer fascinerar de fakta som presenteras till John Hallméns fantastiska närbilder av skogens minsta invånare. Berättelser om hur barkborrar rör sig genom barken och lämnar svampar efter sig som deras larver äter. Eller jättepraktbaggen vars larver tar 3 till 6 år på sig att utvecklas i döda barrträd. Eller det insektsätande rundsileshåret som uppförstorad ser ut som en färggrann del av ett korallrev. John Hallmén utsågs till årets Naturfotograf 2012 och “Än lever skogen” gör det lätt att förstå varför.
Barrvithätta. Foto: John Hallmén
Det framgår märkligt nog inte vilken av de två fotograferna som tagit varje bild i boken, men jag förutsätter att det är Roine Magnusson som ligger bakom miljöbilderna och därmed står för skildrandet av det större perspektivet. Allt från vidsträckta skogsområden till omkullfallna träd som ser ut som plockepinn-högar. Jag hade kunnat önska mig en något större variation eller hårdare urval i bildmaterialet, men många foton är fascinerande i sin dokumentära stil och Roine Magnusson lyckas verkligen skildra gammelskogens många skepnader i sina bilder.
De tre herrarnas gemensamma material bildar en väldigt bra överblick över tillståndet i den svenska skogen 2013. Hotad, mångfacetterad, vacker, spännande och intressant.
Det kanske bästa betyget till “Än lever skogen” är att jag blir väldigt sugen på att ge mig ut i gammelskogen och börja leta efter alla dessa tecken på liv bland träden som tillåts dö i fred.
Betyg: 4 av 5
Transparens: Vi fick boken av Norstedts.
Jättepraktbagge. Foto: John Hallmén
Gammelskog där fallna träd får ligga kvar. Foto: Roine Magnusson
