Omslaget till "Ölands fåglar" av Pav Johnsson och många andra
Recension av boken ”Ölands fåglar”, utgiven av SOF – BirdLife Sverige med Pav Johnsson som huvudredaktör. Alla våra bokrecensioner kan läsas här.
Jag får erkänna att jag blev lite chockad när jag hämtade ut “Ölands fåglar” hos det lokala postombudet. Jag hade dålig koll på det här projektet och hade fått för mig att det skulle vara en behändig guide till den klassiska fågelskådningsön. Det är bara en väldigt liten del av sanningen.
Omslaget till “Ölands fåglar” av Pav Johnsson och många andra
Här finns förvisso en genomgång av “20 fågellokaler att besöka”, men de avhandlas väldigt kortfattat på åtta sidor. Då återstår över 470 sidor i denna tegelsten till bok. De många skribenterna och redaktörerna bakom den här boken har inte sparat på krutet.
Vi får läsa om 25 karaktäristiska Ölandsfåglar, förstafynd för Sverige som gjorts på ön, en genomgång av miljöerna som finns att uppleva, ett långt kapitel om fågelskådningens historia, texter om hur Öland förändrats genom åren och mycket annat. Sammantaget ger boken en väldigt bra inblick i hur Öland fått den särställning i svensk fågelskådning som nu är fallet.
Kapitlet om de 25 utvalda fåglarna förtjänar ett särskilt omnämnande. Här är det inte fråga om de standardiserade faktaupprepningarna om mått, häckning och utseende, istället berättas det mer utförligt om vad som gör just den arten intressant, självklart med ett visst Ölandsfokus. Vi får exempelvis läsa att tranan gärna äter orkidéer, att det är de äldre näktergalarna som anländer först till ön och att de vitkindade gässen ibland adopterar ungar som kommit ifrån sina biologiska föräldrar.
Den historiska delen är också intressant. Öland har naturligtvis inte alltid varit det välkända och välutforskade fågelparadis som det är idag. När Carl von Linné kom till ön 1741 för att observera fåglar och “kräk” beskrev han bara 24 arter under två veckor på ön, vilket troligen snarare berodde på hans begränsningar som ornitolog än på att Öland skulle vara fågelfattigare på den tiden. Däremot hittade (sköt) han en ny art för vetenskapen på sitt besök – skärfläckan.
Det här är bara några exempel av allt innehåll i “Ölands fåglar”. Boken rymmer det mesta man kan vilja veta om fågel-ön. Det enda jag blir lite förvånad över är att inte fler fina fågellokaler på ön får utförliga beskrivningar. De 20 platser som finns med beskrivs väldigt kortfattat.
Med så här många författare, fotografer och redaktörer vore det konstigt om inte innehållet spretade en del både i stil och kvalitet, men det är förvånansvärt jämnt och lägstanivån är hög. Redaktörerna har med andra ord gjort ett väldigt bra jobb.
Bilderna håller inte riktigt samma jämna nivå och hade kunnat vara lite mer varierade i urvalet, men det är ett så rikt material att det inte gör så mycket. Varenda sida har minst en bild och om det inte är ett fotografi så är det den öländska konstnären Peter Nilssons vackra målningar.
“Ölands fåglar” är ett imponerande verk med så mycket information att det passar både för nybörjare som vill sätta sig in i fågelskådningen och för luttrade skådare som varit med sedan tiden då man ringde till en telefonsvarare för att få tips om rariteter som upptäckts. En genomläsning av “Ölands fåglar” inför ditt nästa besök på ön kommer ge en större insikt och en givande bakgrund till dina upplevelser. Du kommer också ha gott om samtalsämnen inför de smått heliga vår- och höstveckorna när hundratals, om inte tusentals, fågelskådare samlas på ön.
Betyg: 4 av 5
• Transparens: Vi fick ett exemplar av boken av SOF förlag.
