Recension av Första djur-, fågel-, insekts- och trädboken

Recension av böckerna ”Första fågelboken”, “Första djurboken”, “Första insektsboken” och “Första trädboken” av Lars Klinting.

Lars Klinting är en välkänd tecknare som ligger bakom en lång rad populära barnböcker så som “Leopold”, “Örjan, den höjdrädda örnen” och serien om bävern Castor. De fyra böckerna i “Första”-serien har getts ut sedan 80-90-talet och tre av böckerna har utsetts av Världsnaturfonden till Årets pandabok i barnboksklassen (fåglar, insekter och träd).

• Alla våra bokrecensioner kan läsas här.
• Alla våra barnboksrecensioner kan läsas här.

Det är med andra ord en väletablerad bokserie som nu ges ut igen i “varsamt förnyad form” som det står i pressmaterialet. Alltför stora förändringar vore ologiskt med tanke på att formatet är så väl avvägt. Dels är de lätta för målgruppen, barn i lågstadieåldern, att läsa själva och dels är de tillräckligt små och lätta för att tas med i naturen. Det är inte minst viktigt eftersom böckerna fungerar utmärkt som naturinspiration för barnen.

Första fågelboken 
Lars Klintings första bok i serien beskriver 40 av de vanligaste fåglarna i landet. Det är ett ganska logiskt urval med några arter ur varje familj. Här finns sparvhök, ormvråk, sothöna, bofink, gråsparv, talgoxe, sädesärla och andra arter som man har stor chans att få se i naturen. Texterna är lättsamma och varierade och tar upp saker som kännetecken, föda och om fågeln stannar kvar över vintern. Det berättas också om fågeln är lik någon annan art, som till exempel pilfink och gråsparv.

Lars Klinting är en duktig illustratör, men han har inte samma exakthet i proportionerna som exempelvis Dan Zetterström. Här och var ser det lite konstigt ut och bäst är hans bilder med fåglarna i sin livsmiljö. Dessa håller riktigt hög klass och ger en bra känsla för fågeln.

Boken inleds med en genomgång av allmän fågelkunskap som troligen även en hel del föräldrar kan behöva lära sig. Efter en genomläsning av “Första fågelboken” är nog de flesta familjer redo att gå ut i naturen och försöka känna igen några fågelarter och studera deras beteende. Det är bokens målsättning och det gör den alldeles utmärkt.
Betyg: 4 av 5

Första djurboken 
I djurboken visar Lars Klinting att han inte bara är en skicklig illustratör och en författare med den viktiga känslan för en lagom nivå på språket. Här visar han också kanske tydligare än i någon av de andra böckerna att han är en god pedagog. Det är ett bra urval av arter, genomtänkta förklaringarna till vad ett däggdjur eller ett groddjur är och bilderna använder det sparsmakade utrymmet effektivt.

Däremot hade några av texterna kunnat uppdateras något. Det är exempelvis en myt att djurföräldrarna överger sina ungar om de “luktar människa”, däremot bör man absolut låta dem vara och inte ta med dem hem om man inte är helt säker på att de inte klarar sig själva eller att det inte finns några föräldrar i närheten. Dessutom kan man kanske ifrågasätta tempusvalet i meningen “vargen har varit hatad och förföljd av människan” med tanke på tonläget i dagens vargdebatt. När första utgåvan kom ut 1993 fanns det knappt några vildsvin i landet, idag finns det flera hundra tusen stycken, så nog hade de också kunnat få plats i den här nyutgåvan?

Förutom dessa synpunkter är kanske djurboken den mest kompletta av de fyra “Första”-böckerna eftersom det är lätt att få med Sveriges vanligaste djur i samma bok.
Betyg: 4 av 5

Första insektsboken
Insektsboken måste varit en utmaning att skriva. Sveriges ungefär 30 000 insektsarter från vitt skilda familjer med varierade egenskaper trycks in i en liten bok på strax över 50 sidor. Återigen visar Lars Klinting ett riktigt bra urval med information.

Han tar till exempel upp vilka småkryp som inte är insekter (något entomologer troligen korrigerar ganska ofta), vilka delar en insekt består av, insekternas förvandlingar och hur man kan studera dem.

När det sedan är dags att gå igenom arterna är även här urvalet väl genomtänkt. Vissa karismatiska arter får en egen sida medan de flesta får dela på utrymmet med en hel ordning.

Det är säkert av populäritetsskäl som fjärilarna får överlägset mest utrymme, men nog hade trollsländorna kunnat få mer än en sida om fjärilarna får nio?

Utrymmesbristen gör också att vissa delar blir lite svåröverskådliga. Sidan om halvvingar, skinnbaggar och bärfisar exempelvis. Fjärilar i all ära, men det finns så många andra häftiga insekter att lyfta fram och det är egentligen min huvudsakliga kritik mot den här boken som annars är en utmärkt introduktion till de underskattade insekterna.
Betyg: 3 av 5

Första trädboken
Precis som med djuren passar träden utmärkt i en sådan här bok. De är lagom många i Sverige och det är inga problem att få med de mest kända arterna och några som många av oss nog förbiser i naturen. Inledningen tar upp hur träd åldras, skillnaden mellan barr- och lövträd och hur han-, hon- och tvåkönade blommor fungerar. Sådant som naturvänner borde kunna.

Träden beskrivs med bilder på blad, blommor, frukter, träden i helfigur och till och med en siluettbild på hur hur de ser ut under vintern utan löv. Lite mer hjälp med artbestämningen under vintern hade inte skadat och inte heller mer information om hur man skiljer liknande arter åt.

Som krydda i texterna tar Lars Klinting på sina håll upp en del häftiga och intressanta fakta. Något som jag tror kan behövas för att träden ska locka en bred målgrupp. Det är småsaker som att bok är ett gammalt ord för träd, att linden kan bli över 1000 år gammal och att oxeln kallas för fisbärsträd. För att locka till läsning i målgruppen av 6-9-åringar tror jag dock det hade varit smart att ha med fler “roliga” eller speciella fakta om träden. Det är annars väldigt stor risk att det blir svårt att hålla isär alla träden, som trots allt påminner ganska mycket om varandra.
Betyg: 3 av 5

Sammanfattningsvis är det väldigt lätt att rekommendera de här fyra böckerna till barn i 4-9-årsåldern. Med lite engagemang från personen som läser kan det troligen sås frön till en upptäckarlusta och grundläggande naturkunskap som barnet (och kanske även du som läser detta) kommer ha glädje av länge.

Tro bara inte att det här är en bokserie enbart för barn. Jag vet inte om det säger mest om böckerna eller om mig, men jag lärde mig en hel del av att läsa igenom “Första”-serien.