Målning ur “Naturlära”av Lars Lerin.
Recension av boken ”Naturlära” av Lars Lerin. Alla våra bokrecensioner kan läsas här.
Omslaget till “Naturlära”.
Man skulle kunna säga att det gått bra för Lars Lerin på sistone. 2012 skildrades hans liv i den väldigt fina dokumentären “Naken för dig” och samma år var han sommarvärd i “Sommar i P1”. Sedan dess har hans popularitet eskalerat ytterligare. Hans utställningar slår besöksrekord på besöksrekord och hans målningar säljs för hundratusentals kronor. Dessutom har hans senaste bok, den över 50:e i ordningen, nyligen belönats med Augustpriset som Årets fackbok.
Det är ett välförtjänt pris till “Naturlära”. För att få ut maximalt av den bör man dock känna till lite om Lars Lerins liv, gärna genom att se “Naken för dig”, dokumentären “På den yttersta dagen ska älgarna se in i tomma hus” som finns på SVT:s öppet arkiv eller lyssna på hans Sommar i P1-program. Med den bakgrunden är det lättare att njuta av de fragment av hans liv, tankar och vardag som utgör “Naturlära”.
Texterna består nämligen av allt från citerade dikter, inklistrade fakta om djur eller naturområden till Lars Lerins egna dagboksliknande anteckningar och anekdoter. Det är ett upplägg som fått en del kritik och det är förståeligt. Det går inte riktigt att hitta någon mening med det förutom att ge ytterligare en inblick i Lars Lerins tankevärld. Dikterna och de långa citaten från andra författare må säga en hel del, men de blir ibland både för långa och tar fokus från bokens verkliga styrka – Lars Lerins egna texter och målningar.
“Det jag inte kunnat måla har jag försökt skriva ner”, lär han ha sagt och det uttalandet blir talande för urvalet av texter. Insprängt bland målningarna finns också foton för att ytterligare bidra till det eklektiska upplägget.
“Naturlära” rymmer en del något udda motiv.
Om texterna känns som ett nästan slumpmässigt lapptäcke så är hans målningar den röda tråden genom boken. Många av motiven är hämtade från hans närhet i Värmland och vi får följa hans strävan efter att fånga en viss stämning, ett visst ljus eller att helt enkelt lyckas avbilda något till belåtenhet. Eftersom boken rymmer en sådan oerhörd mängd av hans målningar så blir det också en intressant samlad bild av hans arbetssätt. Vissa uppslag rymmer bara en stor målning medan andra samlar tiotals små detaljmålningar. Lars Lerin är minst sagt produktiv.
Han är också en naturvän med ett stort hjärta. Det är naturen som är den tydligaste gemensamma nämnaren i hans målningar, oavsett om han målar interiörer i ett ödehus, ett uppbyggt diorama på ett museum, insektssamlingar eller björkstammar i sin närmiljö. Det finns hela tiden något organiskt i skildringarna.
Det finns också något annat återkommande och som är extra fascinerande just nu, med en novembermånad som bara mäktade med tre soltimmar i Stockholmsområdet, och det är hur vackert Lerin fångar de mörka molnen, gråvädrets nyanser och den tunga himlen över Värmland. Samma känsla får jag av målningarna från tragiska djurparker, kalhyggesskildringar eller andra till synes hopplösa motiv. “Naturlära” gör det tydligt att Lars Lerin är en mästare på att hitta det fascinerande i det mesta och att sedan gestalta det på ett fascinerande och absorberande sätt. Det blir allt tydligare ju fler gånger jag öppnar boken.
Betyg: 4 av 5
Transparens: Vi fick ett recensionsexemplar av boken från Bonnier förlag.
