• Läs vår rapport från Vildmarksmässans andra dag här.
Precis som under Vildmarksmässan 2013 är utbudet på årets mässa imponerande varierat. Vildmarksliv på 2010-talet är inte en nischad trend. Det är en bred folkrörelse som kan utövas på en mängd olika sätt.
På Stockholmsmässans pressfrukost är fokus däremot ganska smalt. Efter att fått höra att mässan är rekordstor i år handlar resten av presentationen om äventyrare. Unga män som bestiger berg eller tar sig igenom svårtillgängliga regnskogar och som gått utbildningar där de fått medieträning och lärt sig att hitta sponsorer. Slagkraftiga expeditionsnamn och lättsammanfattade mål verkar viktigt. Exempelvis att bestiga fyra toppar på fyra dagar eller att ta sig igenom Madagaskars regnskog från öst till väst. Den sistnämnda expeditionen är ett samarbete med WWF för att uppmärksamma de stora hoten mot de 10 procent som återstår av Madagaskars regnskog.
Fenomenet med högupplösta små filmkameror (exempelvis GoPro) som äventyrare kan ha med sig ut i fält är ett väldigt tydligt tecken i tiden. Nu kan ett häftigt äventyr, enkelt och smidigt filmat, ge hundratusentals eller miljontals visningar på Youtube och därmed också bli intressant att sponsra. På så sätt kan det skapas fler förutsättningar för att tjäna pengar i naturen.
På mässgolvet blir det tydligt att det går att vara både trendig och pryltokig i vildmarken. Även om Vildmarksmässan har något för alla så är det en mässa med visst fokus på kommers. Här ska affärer göras och det kan inte nog tydligt påpekas att det är en väldigt viktig del av vildmarkslivet. En stark ekonomisk faktor behövs för att chansen att rädda vildmarken ska öka och ju fler sätt som kan locka fler människor ut i naturen, desto bättre. För att det ska lyckas behöver också kommersen vara bred och tilltala allt från de som vill ha den senaste utrustningen till de som vill gå med i en lokal naturfotoförening som Biofoto.
Förutom stora och små affärer som säljer frystorkad mat, personliga knivar, de senaste husbilarna, kikare från uppstickare, klockor med gps, ihopfällbara kajaker och guideböcker till fjällvandring så hålls det också föredrag på Vildmarksmässan. På de tre olika scenerna avlöser ständigt olika företag och föreningar varandra med 20 minuter långa genomgångar av verksamheten. Det är troligen tänkt att vara ett sätt att få många att hinna prata, men det är istället få som hinner hålla tal som engagerar. Manuslåsta uppläsningar eller naturbeskrivningar utan glöd var tyvärr alltför vanligt. Men här finns också lysande undantag.
Alltför få lyssnade tyvärr på Friluftsfrämjandets inspirerande föreläsning om deras barngrupper och hur enkelt det är att göra skogen och naturen fascinerande för våra yngsta. En kotte som rullar ner för en sten eller en gråsugga som hittas under en barkbit kan vara en händelse som väcker ett livslångt intresse till liv. Det är något som 20 år senare kanske kräver en betydligt mer spektakulär upplevelse.
Från Arvidsjaur kom två damer som ville locka folk till en orientering med roddbåt, men det var deras personliga och mysiga bildvisning från trakten, med bland annat en prisbelönt norrskensbild, som fick mig att vilja besöka Arvidsjaur. På en kvart lyckades duon ge en varm och välkomnande bild av sin vackra hemkommun med ett engagemang som inte kan medietränas fram.
Det jag personligen saknade mest var företag som är helt inriktade på ekoturism. Ekoturismföreningen borde verkligen vara på plats och de flesta av landets största ekoturismföretag saknades. Istället hade flera stora områden i landet, så som Nedre Dalälven och Härjedalen, samlingsmontrar med allmän information om aktiviteter. Det kanske är effektivt, men också lite mindre personligt.
Jag saknar också miljöorganisationerna. Det borde vara perfekt för dem att hitta nya medlemmar och sprida viktig information här.
På plats fanns också enstaka utbildningar för friluftsguider och i deras monter berättades det om hur före detta elever nu driver framgångsrika företag med inriktning på vildmarksturism. Vildmarken börjar sakta men säkert bli ett allt viktigare affärsområde och med lite kontroll och miljöhänsyn kan det vara precis vad som behövs. Det visar Vildmarksmässan väldigt tydligt.
Frida Hermanssons intryck från Vildmarksmässans första dag
Det var första gången som jag besökte Vildmarksmässan. Jag såg främst fram emot att lyssna på en del av de föredrag som skulle hållas, många med spännande titlar om äventyrliga resor ifrån jordens alla hörn. Det blev dock lite av en besvikelse då vissa av föredragen framfördes av manusbundna, lite oengagerade föredragshållare, andra föredrag blev mest renodlade, kliniska säljpresentationer och jag saknade mer personliga, engagerande berättelser och hade hoppats på att se fler vackra bilder. Några föredrag stack dock ut, dels en äventyrare som visade bilder och filmer ifrån en resa till Uganda där man vandrat genom regnskog och över glaciärer för att sedan bestiga Rwensori, Ugandas högsta berg.
Ett annat föredrag som verkligen fastnade hos mig var de två charmiga damerna ifrån Arvidsjaur som på ett varmt och personligt sätt, både i ord och bild, visade varför man skulle besöka deras hemkommun. Ett reseföretag presenterade bland annat en resa till Patagonien, ett ställe som verkligen lockade mig med sin fantastiska natur och det rika djurlivet.
Jag uppskattade verkligen de fina fotoutställningarna som Biofoto och Serkan Günes hade, och till kommande år skulle jag önska att fotoutställningarna fick större plats.
• Läs vår rapport från Vildmarksmässans andra dag här.