Naturupplevelsen: En natt i tjädergömslet

I artikelserien Naturupplevelsen berättar vi om personer som varit med om något intressant i naturen.

Det här är Marie Mattssons berättelse om en natt i ett tjädergömsle, en av Sveriges bästa naturupplevelser enligt oss. Marie anlitade Nordic Safari, men det finns andra arrangörer av tjädergömlen som ni hittar i vår ekoturism-avdelning.

“Det blev en tidig middag innan vi gav oss av till tjäderskogen. Det gällde att fylla på med energi inför de nästan femton timmar som skulle spenderas i gömslet. Tjädrar är väldigt störningskänsliga fåglar, och därför är det viktigt att vår närvaro märks så lite som möjligt i deras spelrevir. Senast 20.00 bör man vara på plats i gömslet, och sedan får man sitta där till klockan 10 på morgonen för att försäkra sig om att ingen tjäder är kvar i närheten.

Mätta och belåtna efter middagen begav vi oss iväg. Vi hade packat ner frukost och lite kvällsfika, samt den obligatoriska kissburken ifall man inte skulle klara av att hålla sig under hela vistelsen i det tältet.

Det var fler som skulle ligga i gömsle på spelplatsen under natten, och vi pratade en stund med dem. Det är lite speciellt med att prata om alla förväntningar de där sista minuterna innan man går in i gömslet. Det får bara plats en person per tält (om man ska ha med kamera och stativ, annars går nog två bra), så man försvinner verkligen in i sin egna lilla värld ute i vildmarken. Där kan man ligga och lyssna på skogens alla ljud, tills man somnar i sin varma sovsäck.

Denna natt var ganska mycket kallare än gårdagen, men det var vindstilla och jag låg spänt och lyssnade efter ugglor. Men natten var ovanligt tyst. Vid 21-tiden hade ännu ingen tjäder hörts flyga upp till sitt sovträd. Vid 22 gav jag upp lyssnandet och somnade en stund. Det dröjde dock inte länge förrän jag vaknade igen. Kissnödig såklart. Det är inte helt lätt som tjej att kissa i en plastlåda i ett tält mitt i natten, men det gick. Snart kunde jag somna ordentligt.

Vid 04:30 vaknade jag av något, men jag vet inte av vad. Det måste ha varit en tupp! Jag satte mig upp och lyssnade. Tranor. Orrar som bubblade från den närliggande myren. Men där! Visst kunde jag höra kluckandet och sisandet en bit bort! Jag krängde mig ur sovsäcken och ställde mig på darrande ben. Träningsvärken från orrsessionen dagen innan hade börjat kicka in ordentligt. Jag drog långsamt upp dragkedjan på min tittlucka, och jag kunde skönja något i mörkret långt bort mellan tallarna. En tjädertupp spatserade fram och tillbaka på en mossig klipphäll. Så stor den var!

Tuppen var framme i någon halvtimme innan den försvann utom synhåll. Inga andra tuppar verkade vara i närheten, men en höna hördes ovanför mig. Det var ovanligt stilla. Snart hördes smällar ner mot myren till. Ett slagsmål helt klart! Dock kunde jag inte se något. Smällarna fortsatte ett tag, men plötsligt drunknade de i ett ihärdigt ljud som kom allt närmre. Det var ljudet av en enorm flock bergfinkar som slog sig ner i tallarna ovanför gömslet. Jag hörde hur tjäderhönan flydde fältet. Det svirrande ljudet av bergfinkarna fyllde hela huvudet, det nästan distade i öronen. Jag tittade ut och såg hur de flög runt högt uppe i trädkronorna. En kvart senare gav de sig av. Det var en surrealistisk upplevelse, lika plötsligt som de dök upp försvann de. Bara trastarna sjöng längre bort i skogen, och orrarna spelade såklart fortfarande. Klockan hade ännu inte blivit 6, men jag började ana att tjädrarna hittat någon annan plats att spela denna morgon. Vi som placerat oss strategiskt där ”stortuppen” regerat de senaste tre åren. Så kan det gå, tjädrar är väldigt oförutsägbara och man kan aldrig veta garanterat att de dyker upp.

Med nästan fyra timmar kvar tills vi fick kliva ur gömslet bestämde jag mig för att lägga mig ner i sovsäcken och bara lyssna på morgonens ljud. Det dröjde inte länge förrän jag somnade. Efter en stund vaknade jag till och fick veta via sms att jag missat en vacker dimma som letat sig upp från myren och kommit in i skogen.

Till slut var det dags att kliva ut ur gömslet. Morgonen hade kanske varit väldigt händelselös de sista timmarna, men vi hade ändå fått se en tupp! Det är inte alltid man ens får se det. Vid mitt besök förra året hade vi turen att se fem-sex tuppar, men det hör sannerligen inte till vanligheterna. Då var det en riktigt häftig upplevelse att höra alla tjädrarna bullrande flyga ner från träden på morgonen. Men jag var mycket nöjd med upplevelsen, och jag måste säga att bergfinksflocken var, för mig i alla fall, en riktigt häftig grej att vara med om.

Vi blev hämtade strax efter 10 och vid pensionatet åt vi en välbehövlig brunch. Sedan var det dags att åka hem till Stockholm igen. Det hade varit ett riktigt lyckat äventyr!”

Läs mer:
• Vår avdelning om ekoturism.
• Företag som anordnar tjädergömslen.
• Se fler av Marie Mattssons bilder.