Naturupplevelsen: Björnfrossa i Finland

Vi har tidigare visat Niclas Ahlbergs bildreportage från tjäderspel i Dalarna och Gotska Sandön. Nu har han varit i Finland och upplevt brunbjörnar och vacker natur.

• Fler artiklar i serien Naturupplevelsen hittas här.

“Vägen till björnarna går via Helsingfors och vidare till Kajaani med flyg. Där väntar en buss som ska ta oss de sista 15 milen mot gränsen till Ryssland. Vi är 14 personer i sällskapet. 13 gäster och Magnus Fredriksson från Rovdjursland. Det är flera fotografer men också en hel del som bara vill njuta av de vackra djuren och naturupplevelsen. Efter en avstickare på et par kilometer från stora vägen kommer vi fram till Wild Brown Bear som det står på skylten. Det är inte Hilton men väl en funktionell lodge med lite olika storlekar på rum i vandrarhemsklass.

Wild Brown Bear Lodge är ett familjeföretag som drivs av ägaren Ari och hans fru och barn. Det ger en skön familjär känsla.  Foto: Niclas Ahlberg 

Efter lite rumsbestyr och en stadig, tidig middag blir vi fördelade gömslen. Jag har lagt fram ett önskemål att få sitta själv och lyckas få till det. Jag blir tilldelad nummer 9 som är riktad åt väster medan de flesta andra är riktade mot öster. Lite saftiga motljusbilder till att börja med alltså. Nja, motljuset är skymt av ett ihållande regn.

Vi går till björnarna
För att inte störa mer än nödvändigt marscherar vi ut till gömslet i samlad tropp. Det är tystnad som gäller när vi närmar oss området. Det är en promenad på cirka en kilometer från campen till gömslena. Tyst glider vi in i de olika små hytterna och det första vi gör är att montera stativhuvuden och rigga så allt är klart när Ursus arctos är i antågande. Det är lite pirrigt och jag konstaterar att det inte är små hål för stativen i väggen utan helt öppet så även en ganska stor björn kan kliva rakt in om den vill. Spännande…

Gömslena är oftast gjorda för två personer och innehåller en dubbelsäng, två stolar och en campingtoalett. Man har två gluggar var. Jag har ett 500 f/4 och ett 70-200 f/2,8.  Foto: Niclas Ahlberg

Det går nästan tre timmar som jag fördriver ivrigt spanande. Jag fotar lite skrattmås i regn och lyssnar på fåglar och försöker få ihop så många arter som möjligt. En pärluggla ropar ett par gånger. Den känns mer biotopiskt korrekt än alla de gråtrutar, skrattmåsar och fiskmåsar som flyger runt.

Järv
Förutom den fria sikten framåt har jag ett litet fönster åt söder och en liten glugg åt öster. Jag kastar mig mellan de olika fönstren för att inte missa något och plötsligt ser jag i den lilla gluggen åt öster en järv som kommer lufsande med en bit kött i munnen. Den försvinner dock raskt iväg i skogen. Kul att det dök upp en järv så snabbt. En art som jag aldrig sett tidigare. Det visar sig också att det är den enda observationen av järv vi får. Alltså måste jag åka tillbaka.

Första björnkontakten
Bara en kort stund senare när jag tittar åt väster igen går det två björnar cirka 50 meter söder om mig. En lite mindre teddybjörnsliknande hona samt en gänglig troligen yngre hanne som gräver fram lite mat i snön. Häftigt! Första gången jag ser brunbjörn förutom en bakdel av en björn som jag såg på Kolahalvön på en laxfisketur för länge sen. Hanen håller sig på ungefär 50 meter och jag får en del bilder. Eftersom det regnar stiger det en dimma från snön som når 60-80 centimeter upp från marken. Det ger en trevlig effekt men det gör det också svårare att fokusera för kameran. Jag får studera björnen ett tiotal minuter när den kämpar sig fram i den bökiga terrängen men tung blöt snö. Häftig öppning. En järv och två björnar efter tre timmar.

Honan ger ett teddybjörnsliknande intryck. Väldigt näpen och söt liten varelse. Hon får tack vare sin ljusa frisyr namnet Blondie. Foto: Niclas Ahlberg

Den gängliga unga hanen är yvig och valpig i sina rörelser och ger ibland intrycket av en stor hund. Foto: Niclas Ahlberg

De återstående timmarna av ljus ser jag samma björnar på den östra sidan där de håller till under en ganska lång tid av och till. Precis i solnedgången bryter molntäcket upp lite grand så det blir ett fint motljus som silar in mellan myrtallarna. Tyvärr utan björnar i närheten.

Här hade jag gärna sett en stor björn som ställer sig på bakbenen och tittar på mig. Men den bilden får jag vänta på.  Foto: Niclas Ahlberg

Vid 23:00 går jag och lägger mig i sängen och somnar efter en stund och drömmer såklart om blodtörstiga björnar som bryter sig in i gömslet. Det enda som störde nattsömnen var dock en skogsmus som sprang över kudden och hittade min papperspåse med nötter. Prasslet gör att jag vaknar till och tittar ut. Jag ser då en björn som fortfarande äter på östsidan om gömslet. Jag somnar om och vaknar igen när klockan ringer 03:20.

Morgonen gryr
Regnet har upphört och luften är klarare men dimman ligger kvar tung mot marken. Kuttrande orrar ligger som en ljudfond över myren. Snart vaknar taltrastar och mesar. Några tranor flyger förbi på avstånd. Pärlugglan ropar igen. Det är en härlig känsla. Jag äter lite frukost och skogen vaknar till liv alltmer. Vid femtiden ser jag en stor björn komma från andra sidan och passerar precis förbi de första gömslena i söder. Det är Brutus, en riktigt biffig hanne som kommer gående. Tyvärr är det nu för långt avstånd i dimman för att det ska bli några bilder för mig så jag njuter av att iaktta den respektingivande varelsen i dess morgonbestyr. Han är inte så intresserad av maten utan går igenom snåren och revirmarkerar så att alla andra björnar ska veta vem som är kung på myren. Inget mer händer mer än att ett par dvärgmåsar flyger över gömslet och avslöjar sig på sitt karakteristiska läte. Klocka 07:00 går alla samtidigt ur gömslena och vi rör oss under tystnad tillbaks till lodgen där frukost och morgonsauna väntar.

Andra sittningen
Efter middag går vi ut mot gömslena igen. Tyvärr börjar det regna igen och landskapet bäddas åter in i ett grått töcken. De första timmarna är det stilla. Vid halv åtta kommer den lilla honan som nu går under namnet Blondie traskande i rask takt på lite avstånd. Hon är märkbart mer försiktig än de andra björnarna. Hon passerar och man ser henne en stund inne bland träden innan hon är borta. Strax efteråt dyker den yngre gänglige björnen upp. Han går nu under namnet Ursut. Han går en runda och öppnar skickligt de små lådorna som ligger nedgrävda i myren. Ganska listig lösning faktiskt. För att inte marken ska bli för sliten och för att björnarna ska röra sig runt i området så har Ari som är ägare till rörelsen kommit på att man har lådor som är cirka 30×30 cm med lock nedtryckta en bit ner i myren. Det gör att fåglar inte kan äta upp köttet och ökar möjligheterna att björnarna visar upp sig framför alla gömslen.

Blondie är först på scenen av björnarna vid andra sittningen. Hon är skygg av sig och passerar bara hastigt på myren på avstånd.  Foto: Niclas Ahlberg 

Den unga hannen döper vi till Ursut. Inte för att han påminner om den kände rumänske fången som rymde från flera svenska fängelser innan han dog 2012 utan för att Ursus actos är björn på latin. Foto: Niclas Ahlberg

Strax före skymning kommer han. Brutus, kungen i Vartius. Igår såg jag honom bara på avstånd men nu ser jag honom hyfsat nära. Runt 30-40 meter ungefär. Han är riktigt biffig. Han gör betydligt mera väsen av sig när han rör sig än de andra björnarna.

Björnkungen Brutus kommer ut högljutt klafsande över den blöta myren. Regnet går hårt åt snön. Foto: Niclas Ahlberg

Det klafsar rejält när han sätter ned sina stora ramar i den blöta snön. Han ser stel och klumpig ut och gungar fram som en anka. Men plötsligt kastar han sig åt andra hållet och sätter fart. Han har blivit skrämd av trutarna eller möjligen någons hackande autofokus i ett närliggande gömsle. Då ser man att han kan röra sig snabbt och vigt om han behöver. Jag njuter av att titta på den stora nallen som lunkar iväg in i skogen och försvinner. Det mörknar på och jag bestämmer mig för att sova en stund. Jag somnar men vaknar två gånger av att Brutus kommer tillbaka. Då förstår ni vilket ljud han gör när hans fotsteg väcker mig. Det finns knappt något ljus men jag får en del rätt sköna bilder med bara en tiondels sekund slutartid. Ett härligt skumt blått ljus ger en aura kring den okrönte björnkungen.

Ljuset är nästan obefintligt men med 1/10 sekund och lite långsam panorering går det att få något som liknar en bild med ett iskallt blått ljus. Foto: Niclas Ahlberg

Morgonen förflyter utan några dramatiska händelser mer än skrattmåsarnas parbildning som nästan kan liknas vid ett spel faktiskt. Solen bröt igenom som hastigast precis vid gryningen och bjöd på ett fantastiskt ljus. Tyvärr utan några aktörer på scenen. Strax före uppbrott ser jag två kråkor mobba något som kommer flygande. Hjärnan sorterar bland alla rovfågelsiluetter och fastnar till slut vid brun glada. Inte förväntat men inte heller konstigt när man tittar på utbredningskartan. Ari berättar att de häckar i närheten och brukar visa upp sig regelbundet. Jag får några bilder som bekräftar att det är en brun glada med sina sex handpennor på vingen.

Skogsgömslet eller “The close encounter hid”
Varje dag har bjudit på en liten ornitologisk spännande händelse. På väg ned till gömsleområdet ser jag två videsparvar flyga runt spången. En art som jag bara sett en gång och då riktigt dåligt på Furilden, Gotland. De sitter nu helt öppet och visar upp sig i all sin prakt. Den tickar karakteristiskt nästan lite likt en taltrast. Tyvärr hinner jag inte plocka fram kameran innan de flyger vidare. Trots att jag la en del tid efter sittningen så blir det inga bilder. Denna afton fick jag dela gömsle med en trevlig narkosläkare från Oskarshamn. Vi ville båda sitta i ett gömsle som var placerat mitt i skogen. Det lät i mina öron mörkt och svårfotograferat men det är ett så kallad, ”close encounter hide”, vilket gjorde det extra intressant. Hittills har jag suttit en ganska bra bit från björnarna och haft dem på som närmast kanske 30 meter. Nu fanns det möjlighet att de skulle passera betydligt närmare än så. De som suttit där de tidigare kvällarna hade haft god utdelning.

Kärleksparet
De andra kvällarna kom den första björnen runt 19:30 – 20:00 så vi var lite inställde på det, men nu kom först Blondie och sen Ursut i släptåg redan halv sju. Vi spekulerar lite om de är syskon eller om de kanske är tonårsförälskade. Båda ser ut att vara tämligen unga björnar och de verkar gilla att hålla ihop.

Blondie och Ursut kommer tillsammans som ett förälskat tonårspar. Foto: Niclas Ahlberg 

Ursut. Foto: Niclas Ahlberg

De snurrar runt och närmar sig så sakteliga. De stannar och vädrar lite då och då och känner säkert vår vittring som gör dem lite osäkra. De tömmer några av de närliggande boxarna men blir sen rädda för något och springer iväg. Jag fotar bara med 70-200mm objektivet som passar bra på de korta avstånden och med bländare 2,8 gör att man kan få skapliga slutartider. Nu när de kom så tidigt fanns det dock möjlighet att blända ned när de stod bredvid varandra.

Det är inte så vanligt att man ser björnar tillsammans såhär men det är vår och Blondie är på väg in i brunst. Foto: Niclas Ahlberg

Det blir en helt annan karaktär på bilderna här. Mustigare färger då det inte är skarpt solljus utan ett behagligt diffuserat ljus som ger lite härligt skimmer i pälsen. Vi får till och med se dem äta tillsammans och buffa lite vänskapligt på varandra. Det stärker caset att de är trolovade. En riktig kanonsession. Vi gör en liten tyst fistpump mot varandra i gömslet då vi känner att även om det inte skulle hända något mer så skulle vi vara nöjda med de bilder vi fick. Det dröjer inte länge förrän de kommer tillbaka norrifrån och tar en sväng till förbi gömslet. Blondie är dock en reserverad dam och håller sig på lite avstånd medan Ursut visar sig på styva linan och kaxigt tar en matbit ganska nära. Men sen blir han rädd och får eld i baken och båda spurtar ned mot sjön och myren för att glädja de andra gömslebesökarna.

Närkontakt med Brutus
Vi sitter och hoppas på järv men istället kommer Brutus i skymningen. Det är dock fortfarande så att vi har runt 1/100-dels sekund att jobba med utan för högt iso. Det räcker ganska långt när det gäller björnfotografering eftersom de rör sig makligt och är lätta att träffa med fokuspunkten. Han bjuder på en skön visning på ”catwalken” och jag slår på filmläge och filmar en snutt. I det adrenalinfyllda ögonblicket följer jag med Brutus med kameran handhållen i filmläge och vrider mig åt sidan och märker inte att jag kommer åt en matkniv som låg illa placerad bredvid kameran. Pang, som skjuten ur en kanon sticker den 300-400 kilo tunga bjässen så kvistarna yr. Jag blir så paff så jag tyvärr slutar filma.

Brutus är enorm. Ari menar att han väger någonstans mellan 350 och 400 kg i höst. Det betyder att han nu väger 300-350 kg. Foto: Niclas Ahlberg

Björnarna passerar oss åtminstone tre gånger. I skymningen passerar Brutus ännu en gång och avtecknar sig i siluett mot himlen. Mörkret faller snabbt i skuggan bland träden så vi bestämmer oss för att gå och lägga oss. Vi har legat i sängen en kvart när vi hör ett lågt hummande utan för gömslet och går snabbt upp igen. Det är Ursut som sjunger en stilla kvällshymn för oss och vandrar sakta norrut. Resten av natten är tom på björnar förutom att min gömslekamrat kör en björnimitation natten igenom.

I skymningen passerar Brutus ännu en gång och avtecknar sig i siluett mot himlen. Foto: Niclas Ahlberg

Frukost och rökbastu
Morgonen är händelselös och vi traskar hemåt till en väntande rökbastu. En finsk specialitet. De eldar på i en timmerstuga så hela huset rökfylls. Det finns uppmurade delar invändigt och en hel del lösa stenar som absorberar värmen. Värmen finns också i timret i väggarna. Man börjar elda redan kvällen innan och före användning vädras bastun ut ordentligt så rök försvinner men värmen är kvar. Det blev en väldigt skön behaglig värme och lite speciellt att sitta i ett kolsvart rum. Att stugan dessutom låg vid sjön med en isvak gjorde inte saken sämre utan det fanns goda möjligheter att testa kroppen för eventuella försvagningar i de kraniella kärlen.

Sista passet i gömslet
Efter en tupplur och lunch är det dags för den sista dagen. Vi traskar ut i strålande solljus. Skönt att slippa det gråmulna väder som följt oss hela tiden. Jag sitter i gömsle 6 som är ett toppengömsle med goda möjligheter till närkontakt men också bilder på lite längre håll. Idag får jag dela gömsle med Magnus Fredriksson. Det blir en fantastisk natt där vi får följa våra tre stjärnor Brutus, Ursut och kvällens stora stjärna Blondie när de jagar runt varandra. Det är feromoner i luften utan tvekan. Istället för att som vanligt bara koncentrera sig på födosök har de nu börjat uppvaktningen av Blondie för att få trygga artens fortlevnad. Blondie och Ursut har tydligt visat att de gillar varandra. En härlig sekvens är när Ursut är precis vid vårt gömsle men blir rädd och springer i full fart över myren bort från oss tätt följd av Blondie. De stannar se på andra sidan sjön och visar tydliga ömhetstecken. De berör varandras nosar och nosar varvet runt på kroppen.

Blondie och Ursut ses mest tillsammans nu. Brutus lufsar dock också efter Blondie och då har inte Ursut mycket att sätta emot. Foto: Niclas Ahlberg

Tyvärr har jag i den snabba händelseutvecklingen missat några kamerainställningar så jag sätter väldigt få bilder på gatloppet. Jag får några bra tips om en fördefinierad programinställning av Magnus som jag tar till mig. Jag lovar mig själv att blir bättre på att utnyttja alla finesser som den fantastiska kameran har. Strax efter kommer Brutus tydligt följande Blondies doftspår. Ursut sätt av i galopp igen men Blondie väntar på den enormt stora Brutus. Vi ser inte riktigt vad som händer i skogen men tydligt uppvaktas Blondie av Brutus. Vem ska hon välja? En gänglig yngling eller tajgans mäktigaste brunbjörn, Brutus. Enligt Magnus så är det vanligt att honorna parar sig med flera hanar så i bästa fall behöver hon inte välja utan kan båda följa logik och hjärta när hon väljer partner.

Porträtt av Brutus. Raw Power! Foto: Niclas Ahlberg

Brutus fyller upp hela bilden med sin storlek. Foto: Niclas Ahlberg

Snart är ljuset slut men det blir ett härligt varmt svagt ljus på slutet av denna sittning då Blondie kommer riktigt nära gömslet. Foto: Niclas Ahlberg

Alla kommer tillbaka från natten med glada miner. Alla har haft närkontakt med björn. Från det sydligaste till det nordligaste gömslet. Riktigt lyckat. Ornitologiskt bjöd kvällen på både tornfalk och stenfalk. Det är inte omöjligt att det blir stenfalkhäckning kring sjön då vi hörde vad som troligen var två individer hela kvällen och även på morgonen. I backen på väg upp från gömsleområdet hör jag årets första gök. Och en tjäderhöna flyger förbi oss när vi börjar vår promenad hemåt. Det här är verklig genuin vildmark. Jag längtar redan tillbaka. Man vill ju veta hur det gått för Brutus, Ursut och Blondie.”

Se fler av Niclas Ahlbergs bilder på Niclasahlberg.se

• Fler artiklar i serien Naturupplevelsen hittas här.