Naturmorgon-redaktionen: Helena Söderlundh, Lasse Willén, Jenny Berntson Djurvall, Joacim Lindwall, Lisa Henkow. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Den 5 september firar Naturmorgon i P1 att programmet sänts i 25 år. Det blir direktsändningar från åtta platser från Kurravaara i norr till huvudstudion som byggts upp i Falsterbo i söder. Vi har pratat med två av medarbetarna.
Jenny Berntson Djurvall. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Det är i fyrträdgården i Falsterbo, mitt under Falsterbo Bird Show, som jubileumssändningen har sin fasta punkt. Programledarna Jenny Berntson Djurvall och Lasse Willén inleder sändningen 06:10 och gästas bland annat av Susanne Åkesson medan rovfågelsträcket söderut pågår för fullt.
På andra håll i landet är sju fältreportrar redo att berätta om vad som händer i naturen där de befinner sig. Thomas Öberg befinner sig norr om Kiruna och rapporterar om hösten och älvens betydelse, Erik Kohlström sänder från en av få gamla lövskogar i Dalarna, Lena Näslund har vadarskola vid Getterön i Varberg, Therese Forsberg befinner sig längst upp i Bottenviken och Anneli Megner Arn letar spindlar vid Strömsbro/Norrbro i Stockholms innerstad tillsammans med spindelexperten Kajsa Mellbrand.
– Det blir som ett Sportextra, där vi släpper in den fältreporter som just fått mål i sin match. Fast den här gången handlar det om naturen, säger Jenny Berntson Djurvall, programledare.
Jenny gjorde sin praktik på Naturmorgon våren 2002. På hösten fick hon ett vikariet och “sen släppte vi inte taget om varandra – Naturmorgon och jag”, berättar hon.
Naturmorgon har som sitt signum att det sänds live från naturen och sändningsplatserna har varit varierade genom åren. Jenny Berntson Djurvall har svårt för att välja en favorit.
– Att välja finaste sändningsplats är nästan som att bli ombedd säga vilken av dina vänner tycker du bäst om! Men eftersom mina rötter och fötter kommer från västkusten så betyder havet något extra för mig. Så jag säger Väderöarna, det västligaste och kargaste man kan hitta, men också det artrikaste (6000 arter i djupet).
Det gick däremot lättare att komma på en specifik händelse från alla sändningar som hon gjort sedan 2002.
– Ett favoritminne är sändningen Anders Börjeson och jag gjorde från fäboden på Sonfjället. Där lever Alf-Erik och Margareta med sina fjällkor som är mycket kloka – och det måste man vara i landets björntätaste område. Och Anders tappade tråden i sändning när kossan Skimra kom för att stryka sig mot honom.
Helena Söderlundh. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Producent för programmet sedan 1,5 år tillbaka är Helena Söderlundh och hon har också hunnit få några favoritupplevelser med programmet.
– Jag tycker mycket om när våra fantastiska programledare, fältreportrar och andra experter skapar magi tillsammans med lyssnarna. Och när vi tar tillvara direktsändningens unika form. Jag fick rysningar när en svart stork flög förbi en vacker äng i Nohlmarken utanför Skövde förra våren mitt i sändningen, när Anneli Megner Arn och Jenny Berntson Djurvall tillsammans ropade ”svart stork” i etern. Ibland blir det festligt också, som när jag knackade på hos ett holländskt par som bodde i husbil vid Hornborgasjön för att se på tranor. De öppnade i pyjamas och berättade gärna hur de reste efter tranorna i Europa. Men strax efter, när jag rapporterade från utanför husbilen, öppnade en dam dörren på sin husbil bredvid och började ropa att vi störde i den tidiga timmen – men jag tror aldrig att det gick ut i sändning.
Sedan starten 1990 har det sänts över 1300 program, varenda lördagsmorgon och programmet lockar fortfarande ungefär 300 000 lyssnare varje vecka. För att fira jubileumet släpps dessutom boken ”Kråkguld – Röster från Naturmorgon” där de bästa krönikorna (“kråkvinklarna”) från de 25 åren samsas med en skildring av programmets historia, skriven av Mats Ottosson.
