Naturjulkalendern 2013 – Marie Gillander

I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2013 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Marie Gillander från Dalarna köpte sin första kamera 2007 och har sedan dess varit en hängiven naturfotograf som gärna skildrar sin omnejd i Dalarna eller de Yttre Hebriderna i Skottland. Fler av Maries bilder kan ses på hennes presentationssida här på Natursidan.se. och på Mariegillander.weebly.com.

– 2013 har varit ett minst sagt intressant år. Tidvis har jag lagt ner många och långa timmar på mitt fotograferande. Både fritt vandrande i naturen och sittandes i gömsle. Utdelningen har varierat i stort men motiven har det aldrig varit brist på. Under maj månad hade jag planerat att möta upp våren på de Yttre Hebriderna i Skottland och välkomna flyttfåglarna (läs Maries resedagbok här). Nu vet nog de flesta naturfotografer att det inte alltid blir som man tänkt. Inte på över 30 år hade det varit så kallt vilket även innebar att fåglarna uteblev. Stormvindar upp till 45 meter per sekund ledde till snö, hagel och ösregn på tvären. Det kändes ibland rätt tungt att vakna upp i ett tält och inse att dragkedjan frusit fast och man hade 2 mils vandring framför sig. Men vem har påstått att det är lätt att vara naturfotograf?

Under sommaren var mitt fotande i viloläge. Det blev mest ströbilder här och där men det var rätt skönt att ta lite paus utan att behöva prestera något. Hösten kom och dimman med den. För att inte tala om alla granna färger. Det blev åtskilliga tidiga morgonturer och jag var lika lyrisk varje gång. Jag anser att det inte finns något vackrare än när naturen bjuder på förtrollande ljus och effektfulla scener med inslag av magi.

I över tre timmar låg jag skyddad i en sanddyn för att undvika de värsta vindarna och hagelstormen som drev fram över Atlanten. Mäktigt skådespel men riskabelt att befinna sig i. North Uist, Yttre Hebriderna, Skottland

Den kalla och stormiga våren fick konsekvenser även på djurlivet. Isle of Harris, Yttre Hebriderna, Skottland

Tredje veckan tittade solen äntligen fram. Jag fick möjligheten att följa med i en gummibåt tillsammans med lokalbefolkningen ut bland avlägsna småöar. En mycket intressant färd över hårt vatten men det var det värt. Landskapet var helt fantastik och jag hade svårt att tro att jag befann mig i Skottland där små laguner med turkost vatten låg dolda i den annars så karga miljön

Tillbaka på fastlandet hade våren anlänt och det är nu som jag inser varför så många filmer spelas in här. Det här är inte bara en saga, det är the Hobbitland. På riktigt.