Lunnefågel. Foto: Johan Siggesson
I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2013 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Johan Siggesson är ursprungligen från Göteborg, men bor numera på Malta och ägnar sig förutom att fotografera bland annat åt att arbeta som guide och reser gärna till olika spännande platser runt om i världen. Fler av Johans bilder kan ses på hans presentationssida här på Natursidan.se och på Johansiggesson.com
– 2013 var ett fantastiskt fotoår för mig. Jag har skaffat mitt första professionella objektiv, jag blev finalist i Wildlife Photographer of the Year, besökte WildPhotos i London, en veckas fotande på Shetlandsöarna, finalist i Travel Photographer of the Year, två topp 10-bilder i SOS Festival (Sydafrika), kört mina första egna kurser och sist men inte minst har jag blivit erbjuden ett jobb som fotoguide för ett amerikanskt företag. Jag behöver absolut inte några julklappar i år.
Även om det är mycket runt omkring fotandet med tävlingar, jobb, utrustning etc. så är ju kärnan givetvis själva fotograferandet och att vara ute i naturen. Höjdpunkten på mitt fotoår var således en intensiv vecka med lunnefåglarna på Fair Isle i Skottland. En fantastisk omgivning, härliga människor, bra väder och ett helt fantastiskt ljus.
Nu i juletider handlar ju mångt och mycket om familj och barn och vad passar inte bättre än några bilder på lunnefågeln – naturens egen romantiker som bildar par för livet och om möjligt återkommer till samma bohål varje år för att lägga ett endaste ägg. Att fågeln också är fruktansvärt vacker gör ju inte saken sämre.
Dessa små krabater är fantastiska att fotografera. När de flyger är de som kanonkulor som kommer farande. Väldigt svåra att fotografera men med lite tur med vinden och mycket tålamod bjuder Fair Isle och dess lunnefåglar på finfina möjligheter för flygbilder.
När de väl har landat är många av fåglarna helt orädda och i vissa kan man krypa så nära som en meter utan att de reagerar. Viktigt är givetvis att krypa tillbaka lika försiktigt som man kröp fram för att inte skrämma dem när man är klar. Allt för ofta ser man fotografer som kryper fram försiktigt för att få sina bilder för att sedan helt sonika ställa sig upp när de är klara.
När man spenderar så mycket tid under en vecka med samma art (12-14 timmar/dag) lär man sig ett och annat om artens beteende, vilket resulterar i att du ibland kan förutse vad som kommer att hända och på så sätt får den där extra sekunden på dig. Som ett exempel så upptäckte jag efter någon dag att fåglarna 9 gånger av 10 sträcker på sig och flaxar med vingarna strax efter att de landat på klipporna. Är man då redo med kameran kan man fånga detta flaxande som kan bli väldigt dramatiskt på bild. Vet man inte om det så är det svårt att hinna med.
Fair Isles nordliga position gör att dagarna blir väldigt långa. Solnedgång kl 23:00 och soluppgång ca 04:00. Men som vi alla vet är den som är morgonpigg väldigt ofta rikligt belönad. Så även på Fair Isle. Fantastiska soluppgångar och möjlighet till fina siluetter.
Som jag tidigare nämnde tycker jag på något sätt att dessa fåglar representerar, om inte julen som helhet, så i alla fall en liten del av julen. En viktig del… Ta hand om varandra i vintermörkret!
