Juli. Vid ett annat tillfälle, långt ifrån Stockholmsisarna, låg jag och snorklade med soppsköldpaddor (Chelonia mydas) på en sjögräsäng i nordöstra Malaysia. Lite tur kan ofta ge en bild det där lilla extra. Den här dagen hade jag just lite tur, för rätt var det var kom ett stort stim silversidor in på sjögräsängen och jag drog snabbt ett djupt andetag och dök ner till en av sköldpaddorna som stimmet simmade mot. Sköldpaddorna låg på 3-5 meters djup så det var ganska stressigt att få till rätt kombination av lugn (för att andetaget skulle räcka), försiktigt simmande (så man inte vispar upp den mjölaktiga sanden från botten till en veritabel tjockdimma) och högt tempo (så jag skulle hinna ner innan silversidorna simmade förbi). Som tur var kom jag ner på botten i tid, jag hann lägga mig till rätta för ett fåtal exponeringar av sköldpaddan precis när fiskstimmet blev en dramatisk bakgrund. Sen försvann stimmet och luften i lungorna tog slut.
I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2013 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året. Det måste inte vara de mest lyckade bilderna, ibland kan det vara historien bakom dem som är det intressanta, men tillsammans kommer de ge en bra bild av naturåret 2013.
Johan Lind är forskare vid Stockholms universitet och gillar att fotografera och skriva om djur och natur. För tre år sedan kom hans populärvetenskapliga fotobok om natur och kultur kring ekar ut (“Quercus. Ekens mångfald“). Fler bilder och texter finns på Johan Linds blogg Bild och naturhistoria.
– Året 2013 som fotoår har varit fullt av överraskningar. En av årets höjdpunkter var försommarens bredbandad ekbarkbocksbonanza på Norra Djurgården. Innan i år hade jag bara sett en individ, på långt håll dessutom, trots mycket letande under flera år. Men i år slog det till rejält och hundratals av dessa mycket sällsynta skalbaggar svärmade under en varm försommarvecka. Arten finns bara i Stockholms nationalstadspark i hela norra Europa och dess teckning och beteende är getinghärmande för att avskräcka faror.
Januari. Råstasjön är en överraskande rik fågelsjö med fler än 180 observerade arter blotta sex kilometer från Stockholms centralstation. Sjön är en näringsrik slättsjö med Stockholms läns näst största skrattmåskoloni med över 1 000 häckande skrattmåsar. Dessutom fick sjön priset Svensk pärla som Stockholms läns mest skyddsvärda naturområde som inte redan är skyddat. Tyvärr hotas sjön nu av byggplaner. Men mycket av årets fotograferande och föredragshållande har handlat om just Råstasjön då det är ett väldigt speciellt och omtyckt område. Hägrarna är Råstasjöns stora symbolart, då de matats under vintern sedan flera år tillbaka av kommunen. Runt vakarna i sjön en vanlig vinterdag står det mellan 50 och 80 hägrar som ser lite småarga ut.
April. Ytterligare en av årets skönaste överraskningar var en vårdag när jag var ute för att ta bilder på spelande sånglärkor. Sånglärkorna sjöng fint och sprang runt i den gnistrande blötsnön. Men, efter att solen hade värmt på marken under förmiddagen så märkte jag att små prickar rörde sig, överallt, på snön. Nyligen uppvärmda hoppstjärtar, små små insekter, krälade upp från jorden, genom tösnön och promenerade omkring i vårsolen bland den smältande snön. Det här var ett fenomen jag längtat efter och äntligen föll bitarna på plats, av en slump. Så jag gav snabbt upp sånglärkorna och bytte teleobjektivet mot makroprylarna som satt kvar på kameran resten av dagen. Just den här individen är av arten Isotoma riparia.
Jag bor i Stockholm och ett av mina absoluta favoritmotiv är Stockholms måsar och trutar. Övergången mellan senvintern och den tidiga våren är lite av en högtid för då blir isarna väldigt vackra viloplatser. Både Riddarfjärden och Saltsjön kan ge vackra blöta isar som pryds av lite olika måsflockar. Just den här morgonen var en av de sista mornarna innan skrattmåsarna lämnade övervintrandet i innerstan för att ge sig av till sina häckningskolonier. Den här flocken stod på den guppande isen mellan Skeppsbron och Kastellholmen.
Juli. Vid ett annat tillfälle, långt ifrån Stockholmsisarna, låg jag och snorklade med soppsköldpaddor (Chelonia mydas) på en sjögräsäng i nordöstra Malaysia. Lite tur kan ofta ge en bild det där lilla extra. Den här dagen hade jag just lite tur, för rätt var det var kom ett stort stim silversidor in på sjögräsängen och jag drog snabbt ett djupt andetag och dök ner till en av sköldpaddorna som stimmet simmade mot. Sköldpaddorna låg på 3-5 meters djup så det var ganska stressigt att få till rätt kombination av lugn (för att andetaget skulle räcka), försiktigt simmande (så man inte vispar upp den mjölaktiga sanden från botten till en veritabel tjockdimma) och högt tempo (så jag skulle hinna ner innan silversidorna simmade förbi). Som tur var kom jag ner på botten i tid, jag hann lägga mig till rätta för ett fåtal exponeringar av sköldpaddan precis när fiskstimmet blev en dramatisk bakgrund. Sen försvann stimmet och luften i lungorna tog slut.
