Naturguide till Fuerteventura (Kanarieöarna)

Inte ens Fuerteventuras turistbyrå eller resebyråerna som anordnar resor till Kanarieön hävdar att djurlivet på ön är rikt. Det är snarare extremt sparsmakat med några olika ödlor, kaniner, igelkottar och nordafrikanska borstekorrar förutom getter och enstaka åsnor. I vattnet utanför ön kan man med lite tur få syn på delfiner och valar, men det är inte helt enkelt.

Inte heller fågellivet på den vindpinade och torra ön är egentligen speciellt rikt och för att se fler än 40 arter på en vecka behöver du kämpa lite. Men för oss nordbor med fågelintresse finns det trots det en del som kan locka till den sydöstra Kanarieön. Förutom bad med ofta härligt höga vågor och behagliga temperaturer året om så bjuder fågellivet på kvalitet istället för kvantitet med chans att få många fina upplevelser med arter som vi inte är bortskämda med hemifrån.

De kanske vanligaste ornitologiska argumenten för att besöka Fuerteventura brukar heta kanariebuskskvätta (finns enbart på denna ö), kragtrapp, ökenlöpare, smutsgam, svartbukig flyghöna och berberfalk. Alla är fullt möjliga att se utan att behöva kämpa alltför mycket. Några timmars skådande på rätt platser och lite tur är allt som behövs för att de viktigaste arterna ska hängas in. På kartan längst ner på sidan kan du se var några av de viktigaste platserna finns.

Innan min ankomst den 26 december 2013 hade jag läst 10-15 reserapporter från framför allt brittiska fågelskådare. Så gott som alla bodde på öns norra del i städer som Puerto del Rosario eller Corralejo. Jag är väldigt glad över att vårt lägenhetshotell låg långt i söder, i Jandia nära öns södra spets. Norra delen är ett hårt exploaterat turistområde i jämförelse med de södra delarna och även om många “säkra” lokaler för de speciella arterna finns i mitten av ön eller i norr så upptäckte jag att det i stort sett räcker med en dagstur norrut för att få det viktigaste. Resten av tiden kan du spendera i de lite ödsligare områdena i söder.

Glöm inte att hålla koll i skyn när du åker runt på de oftast moderna vägarna. Smutsgamar är förvisso lättast att få syn på strax norr om Tuineje, men de kan ses lite här och var på ön och vuxna individer är lätta att känna igen på sina stora svartvita vingar. Även berberfalk kan ses på olika platser och eftersom det annars i stort sett bara ses tornfalk och någon enstaka ormvråk på ön är rovfåglar ganska enkla att känna igen.

En plats som inte bör missas är Los Molinos rakt västerut från Puertp del Rosario. Denna damm kan nås från väst eller från öst med en liten promenad längs vattnet. Många anser att Los Molinos är öns förnämligaste fågellokal och det är inte svårt att förstå varför. Där man på andra platser sällan ser mer än ett par olika arter samtidigt brukar Los Molinos innehålla gott om olika vadare, änder och en hel del smått och gott även på tättingfronten. När jag var där såg jag under ett kort besök drillsnäppa, styltlöpare, dammsnäppa, mindre strandpipare och gluttsnäppa och strax öster om lokalen sågs två härfåglar och en tornfalk. Området är också säkert för de vackra roständerna.

I närheten av staden Betancuria kan även koboltmesar hittas. Dessa något mörkare släktingar till våra blåmesar är värda en omväg när du ändå är i Los Molinos.

Ett annat måste under ditt Fuerteventura-besök är La Pared. Strax söder om det lilla kustsamhället med de dramatiska vågorna och bergsformationerna finns grusvägar som bör utforskas (till fots, gärna i gryningen) för chans att se kragtrapp, ökenlöpare, svartbukiga flyghönor och exempelvis korttålärka. Området är relativt välbesökt av motionärer och turister så att vara där tidigt på morgonen eller spana en bra bit utanför grusvägarna är att föredra.

Fuerteventura är fullt av så kallad barrancos – uttorkade flodbäddar. Dessa hyser ofta en viss mån av växtlighet och är bra platser för att få syn på kanariebuskskvättan som enbart finns på denna ö. Även ökentrumpetare, kanariepiplärka, den sydliga varianten av varfågel, glasögonsångare, sammetshätta och andra rastande tättingar hittas ibland i dessa dalgångar. Eftersom ön rymmer så få trädansamlingar och större buskage är i stort sett alla som hittas värda att spanas av efter flyttfåglar.

Längs med stränderna finns goda möjligheter att upptäcka silkeshägrar, kohägrar, sandlöpare och andra vadare och med lite tur kan du se gulnäbbad lira eller olika tärnor när du badar. Medelhavstrutar syns överallt och spanska sparvar och turkduvor är väldigt vanliga. Glöm inte att kolla efter palmduvor och turturduvor.

I närheten av Jandia finns kolonier av heliga ibisar och hagedashibisar som enligt uppgift är rymlingar från djurparker på ön. I hamnen Morro Jable finns goda möjligheter att se havsfåglar och vattnet i hamnen bjöd även på grågäss, gråhäger och stora mängder fiskar när jag var där.

Fuerteventura må vara en av de kargaste Kanarieöarna och det kryllar inte direkt av fågelliv, men med lite letande går det att hitta en hel del och man slipper dessutom uppleva alltför exploaterade områden i de södra delarna av ön. Dessutom är vägnätet välutvecklat och det går ganska snabbt att ta sig mellan platserna. Att promenera längs någon barranco eller i de markerade naturreservaten kommer troligen ge dig ett fåtal, men ofta minnesvärda naturupplevelser.

För min del satte en förkylning stopp för min möjlighet att se några av ökenarterna och faktum är att det inte är omöjligt att jag återvänder för den fina kombinationen av bad i härliga vågor och fågelskådning som skiljer sig från hemmamiljön.

Interaktiv karta – zooma in, klicka på de olika platserna och “dra” i kartan för att se andra delar av ön:

d