Gå till innehållet

Myran som amputerar infekterade ben

Ju mer forskning som görs på myrors beteende desto mer fascinerande upptäckter verkar göras. Inte minst om deras "sjukvård".

Den nya studien är gjord av Erik Frans vid Julius-Maximilians-Universität (JMU) Würzburg. Han har tidigare konstaterat att myran Megaponera analis, som lever söder om Sahara, bär hem och vårdar skadade artfränder. De kan även behandla infekterade sår med egenproducerad antibiotika.

Frivillig, 40 minuters amputering

Nu har han forskat på hästmyran Camponotus floridanus, som framför allt lever i Florida, och upptäckt imponerande vård av sjuka individer. Hästmyran, som beskrivs som “stridslysten“, kan avgöra om en annan myra av samma art har en infekterad kroppsdel och om den behöver sårrengöring eller amputation. Det verkar också som att vården är effektiv. Myror som fick behandling hade en mycket högre överlevnadsgrad än de som inte fick någon behandling. Detta gällde även de myror som fick sitt ben avbitet av sin artfrände – en behandling som visade sig ta runt 40 minuter att genomföra.

– Lårbensskador, där de alltid amputerade benet, hade en framgångsgrad på 90-95 procent. Och för skenbenet, där man inte amputerade, var överlevnadsgraden fortfarande omkring 75 procent. Detta står i kontrast till överlevnaden på mindre än 40 procent respektive 15 procent för infekterade lårbens- och skenbenssår som inte behandlades, säger huvudförfattaren Erik Frank, beteendeekolog vid Würzburgs universitet.

Bara mänsklig sjukvård i samma klass

Forskarna tror att den framgångsrika sårbehandlingsmetoden är kopplad till risken för infektion i sårområdet. En infektion i lårområdet är betydligt värre än i skenbenet. De skadade myrorna accepterar vården och var vid fullt medvetande medan en amputation utfördes.

– Det faktum att myrorna kan diagnostisera ett sår, se om det är infekterat eller sterilt, och behandla det därefter under långa tidsperioder av andra individer gör deras medicinska system så avancerat att det bara är det mänskliga systemet som kan konkurrera med det, säger Frank.

Källor: Current Biology och Science Direct

Mer att läsa