Att hitta bra talespersoner för ideella föreningar och nätverk är inte så lätt. Med Gigi Sahlstrand och Eva Stenvång Lindqvist har det kvinnliga fågelskådarnätverket Rapphönan dock två utmärkta ansikten utåt. Efter att jag ställt min första, öppna fråga turas duon om att berätta fritt om nätverket en bra stund. Efteråt får jag titta noga i mina anteckningar för att hitta frågor som inte redan besvarats eller som behöver fördjupas. Sådana talespersoner är guld värda för Rapphönan och bokstavligen också för Sverige Ornitologiska Förening (SOF).
– Jag vet att vi ökat med 25 procent sedan 2008. Runt 40 % är kvinnor av de nya medlemmarna som vi får vilket är en enastående förändring om man ser till hur föreningen såg ut för 10 år sedan, berättar Anders Lundquist, föreningsansvarig på SOF.
Så även om det fortfarande är en majoritet män bland föreningens 16 577 medlemmar så börjar det sakta men säkert komma in fler kvinnor. Det kan SOF tacka framför allt två kvinnor, en man och en dansk förening för.
Gigi Sahlstrand och Eva Stenvång Lindqvist. Foto: Erik Hansson
Eva Stenvång Lindqvist inledde sitt naturintresse i Fältbiologerna i början av 70-talet, men gjorde sedan en lång paus när barn och karriär fick vara huvudfokus. När hon tog upp fågelskådandet på allvar igen i början av 2000-talet lärde hon ganska snart känna Gigi Sahlstrand. Gigi hade skådat sedan mitten av 90-talet och upplevde då att hon nästan ständigt var ensam tjej, vilket inte alltid var så roligt på exempelvis resor där deltagarna fick dela rum.
Gigis driv och djupa engagemang i skådningen upptäcktes bland annat av Henrik Waldenström, en av ledarna i Stockholms Ornitologiska Förening.
– Det var Henrik som såg behovet av att dra igång exkursioner för tjejer och pushade mig till att jag skulle börja med det. Sedan ledde jag min första tjejresa till Öland 2005. Det var jätteläskigt, men det var snälla tjejer och kompisar med och efter det började jag även ta mixade resor när jag var lite varmare i kläderna, berättar Gigi Sahlstrand.
Sedan Gigi och Eva lärde känna varandra började så småningom också planerna på att bygga upp ett nätverk för kvinnliga skådare växa fram. I Danmark fanns en förlaga i form av Fuglepigerne som var ett nationellt nätverk av kvinnliga fågelskådare som drevs i stort sett av en ensam eldsjäl – Sanne Busk. Gigi tog kontakt med henne för att få inspiration och tips. Strax därefter, den 28 februari 2009, skapades det nationella nätverket Rapphönan. Först som en mejlinglista med fågelskådande kvinnor, men intresset var större än så.
– När vi grundade Rapphönan var inte tanken att det skulle bli så stort som det blev. Vi skulle samla kvinnliga fågelskådare som redan var aktiva så att det skulle vara lättare att ha kontakt med varann. Det började med en mejlinglista och en dekal att klistra på tubstativet, men efter att vi var med i media och framför allt i “Mitt i naturen”, så började det höra av sig nybörjare. Vi tänkte att det var självklart att de skulle vara med och sedan dess har vi varit en av de främsta rekryteringsbaserna för nya fågelskådare och det var ju inte riktigt tanken från början, berättar Eva Stenvång Lindqvist.
Ett annat viktigt mål med Rapphönan var att det skulle drivas av många personer och inte vara så beroende av två eldsjälar. Fuglepigerne hade nämligen lagt ner sin riksomfattande verksamhet 2010 när inte Sanne Busk orkade driva allting och idag finns det i stort sett bara kvar en lokalförening i Östjylland. Om inte Gigi och Eva längre skulle orka sköta det ideella arbetet med Rapphönan så var målet att andra skulle ta över.
Rapphönans logga och hemsidesadress.
I dagsläget, när Rapphönan har växt till att innehålla tolv lokala föreningar, årliga nationella träffar, en aktiv mejlinglista och facebookgrupp, är det liten risk att Rapphönan kommer försvinna i första taget.
– På något sätt tror jag det blev korken ur flaskan när kvinnor såg att det fanns andra tjejer som skådade och att det fanns kvinnliga ledare. säger Eva.
– Det handlade mycket om att peppa varandra också. Att våga sitta med i styrelsen och våga bli volontär. Sådant blev lättare när det fanns ett starkt stöd. Vi pushar varandra och det är inte bara frågan om att kvinnor skådar mer, de tar också för sig mer och blir aktiva i föreningarna. Det är lika viktigt det och där har det skett stora förändringar, fyller Gigi i.
När väl Rapphönan startats gick det fort. De fick en enorm publicitet från början och allt fler kvinnor började fågelskåda och synas i skådarkretsar. Den gängse bilden i media av fågelskådaren som en ensam äldre man som gärna höll sig för sig själv började sakta nyanseras. Dagstidningsläsare och morgon-tv-tittare fick lära sig att fågelskådande även är en gruppaktivitet, något socialt och en rörelse som växer. Inte minst på grund av Rapphönan.
– Det är ju så mycket roligare att skåda ihop. Fler ögon ser ju mer, det går aldrig att komma ifrån. Man upptäcker ju så mycket mer i en grupp och idag har fågelskådning blivit en väldigt social hobby, säger Gigi.
Inställningen till kvinnor i fält har också ändrats under bara de fem år som Rapphönan varit aktivt.
– Förr var det ganska vanligt att män inte tog en på allvar i fält. De kunde ignorera ens artbestämningar eller utrop, säger Eva, som berättar om flera exempel hon själv varit med om.
– Framför allt var det så förr. Jag tycker det har blivit mycket bättre. Det märks att det kommer många nya karlar till fågelskådningen också som har ungefär samma inställning till skådandet som många kvinnor. Det börjar blandas upp mer där ute och bli en annan attityd. Nu ser man oftare män fråga kvinnor om hjälp. Så var det aldrig för bara några år sedan. Det tycker jag är härligt, fortsätter Gigi.
Den inkluderande attityden och välkomnandet av nybörjare har också lett till att även män söker sig till Rapphönan och deras aktiviteter. För att ge alla – även män – möjlighet att uttrycka sitt stöd för det som Rapphönan står för har det på Facebook skapats en grupp som heter Rapphönans vänner och är öppen för alla. I dagsläget har gruppen nästan 1000 medlemmar och stämningen är hjälpsam och uppmuntrande.
Boken “Börja skåda fågel” av Gigi Sahlstrand och Eva Stenvång Lindqvist
Rapphönan har också inneburit möjligheter för Gigi och Eva att ägna sig mer åt sitt stora intresse. Gigi försörjer sig sedan 2012 helt på fåglar och varvar guidningar med föreläsningar och försäljning av kikare. Eva är kommunikationskonsult och journalist, men jobbar allt mer som frilansjournalist för SOF:s medlemstidningar “Vår fågelvärld” och “Fågelvännen”. Dessutom föreläser hon och skriver böcker. Hennes och Gigis gemensamma bok “Börja skåda fågel” (2010) följde Eva upp med “Fåglarnas trädgård” (2013) tillsammans med Niklas Aronsson.
Hur ser ni på Rapphönan i framtiden?
– Visionen är egentligen att Rapphönan inte ska behövas, det kanske räcker att Rapphönans vänner finns kvar, säger Eva och Gigi.
– Det kanske blir så att Rapphönan och Rapphönans vänner i framtiden blir ett första steg in till fågelskådningen. Både jag och Eva jobbar egentligen väldigt mycket med att få in nya fågelskådare och det är ju inte bara tjejer. Boken “Börja skåda fågel” är ju skriven för alla och våra studiecirklar är öppna för alla. Min största kundkrets är ju alla nybörjare. Så vår inställning har gått lite från att få fler tjejer att börja skåda fåglar till att bli att “varför kan vi inte få alla att börja skåda fåglar?”.
Närmast ska Rapphönans femårsdag firas den 28 februari. Det femåriga nätverket har även gett SOF anledning att fira med sitt rekordstora medlemsantal och Sveriges fågelskådare kanske också kan passa på att skänka nätverket en tanke på fredag. Om inte för att klimatet bland fågelskådare blivit något mer socialt, välkomnande och inkluderande så åtminstone för att massmedias bild av fågelskådande ändrats något de senaste åren.
• Mer information om Rapphönan finns på deras hemsida.
