Intervju med Martin Emtenäs om Mitt i Naturen och hans nya projekt

Martin Emtenäs är kanske Sveriges mest kända naturförmedlare. I nio års tid har han varit programledare för “Mitt i Naturen” på SVT och är antagligen det närmaste vi kommer en svensk motsvarighet till den legendariska brittiska programledaren och berättarrösten David Attenborough. I somras tog han en paus från programledarskapet för att förverkliga ett projekt som han planerat i flera år.

Martins naturintresse började tidigt. Det finns enligt honom själv ingen tydlig skiljegräns när intresset kom igång, men han var som barn ute mycket i naturen med sin mamma och pappa, naturkunskapläraren. I femårsåldern började han i Friluftsfrämjandets verksamhet med Mulle, följt av Strövarna och Frilufsarna. Parallellt var han ute mycket på egen hand och “letade efter grodor, fjärilar och vattensalamandrar”.

Så det var ingen specifik händelse som fick naturintresset att vakna till liv?
– Egentligen inte, men jag har ett tydligt, tidigt minne från lekis. Vi var ute och lekte när fröknarna såg en orm i den lilla skogsdungen bakom lekis. De ropade till sig alla barnen för att vi genast skulle samlas och gå in. Jag minns att jag istället gick upp på en sten för att kunna se ormen bättre.

Det påminner om händelsen nyligen när en skola i Ockelbo förbjuder barnen att vara ute eftersom det setts varg i närheten.
– Ja, snacka om att sända starka signaler till barnen.

Efter grundskolan och gymnasiet i Oxelösund i Södermanland gjorde Martin Emtenäs lumpen i Umeå och började sedan plugga i “Björkarnas stad”. Först molekylärbiologi, men när han insåg att det skulle “kräva att jag jobbade i ett labb hela dagarna” tog han ett studieuppehåll och började istället läsa svenska och journalistik.

Det var under den här perioden som Martin började inse vad han egentligen ville göra. Han var under fyra år engagerad i studentradion – först med skämtprogram, men sedan med nöjesprogram och intervjuer med artister.

– Jag insåg vad radioformatet kan användas till och att det är en chans att få möta folk som jag tycker är intressanta. Mitt intresse för att förmedla och för att möta människor formades i studentradion.

2002 fick han ett sommarjobb på P4 och blev sedan kvar i tre år. I samma hus gjordes även SVT:s “Mitt i Naturen” och när dåvarande programledaren Linda Olofsson fick nya uppgifter inom SVT behövde en efterträdare hittas snabbt. En provfilmning senare var det klart att Martin Emtenäs flyttade några meter från P4 till SVT i samma byggnad 2005.

Hur upplevde du övergången från en något mer begränsad publik till att nå ut till en så stor målgrupp?
– Jag var inställd på att det skulle bli ett ramaskri, men det blev en lugn övergång. Jag gjorde fem avsnitt innan säsongsuppehållet, sedan spelade vi in höstens avsnitt. Jag hann komma in i rollen och när det växt år efter år har jag hunnit växa med det. När folk började känna igen mig på stan och kommer fram och pratar så var jag förberedd, men det hade nog varit svårt att hantera i början.

Under nio års tid (inklusive pappaledighet) ledde sedan Martin Emtenäs “Mitt i Naturen” och blev en väldigt populär programledare som även belönades med utmärkelsen Norrlands stora journalistpris. “Mitt i Naturen” kanske inte är det tv-program som får mest uppmärksamhet i media, men faktum är att det ofta ligger på topp tio-listor över veckans mest sedda program och tittarsiffrorna kan närma sig miljonstrecket.

Om man jämför SVT med BBC och tar hänsyn till den stora budgetskillnaden – tycker du SVT satsar mycket på naturfilmer?
– Svensk tv över lag tycker jag inte gör det, men det är ju en väldig skillnad mot BBC. De har ju byggt upp som en egen värld där de sitter på en egen ort och är extremt högt värderade för sitt arbete. Jag vet inte varför det inte görs mer natur-tv i Sverige, naturen är ju väldigt tillgänglig för oss.

Även om inte SVT kan mäta sig med BBC:s produktioner som “Planet Earth” och “Life” så har Martin Emtenäs och hans team hittat ett sätt att nå ut till tittarna som inte kräver en lika stor budget.

– Vi kan inte konkurrera med BBC, så vi har istället satsat på att göra det bästa programmet på svenska med ett svenskt perspektiv på naturen och på andra platser i världen. Vi kan ha närvaron på plats, vilket kan gå lite förlorat i påkostade naturdokumentärer där fotografer sitter i månader på en plats för att få till rätt material för några sekunders film. Att få uppleva samma sak på ett kortvarigt besök är ju näst intill omöjligt.

Det är antagligen den här närvaron och den smittande entusiasmen och nyfikenheten som gjort Martin Emtenäs till en så populär programledare. Ironiskt nog är det hans “misslyckanden” som folk förknippar honom mest med. När han exempelvis inte får se en bäver eller en björn trots många timmars försök – sådant minns folk tydligt.

– Vi gjorde ju 32 halvtimmesprogram om året och vi hade ungefär två dagar på oss att spela in material till varje avsnitt. Då satsade man ju allt på att lyckas med kanske 16-17 timmar per dygn i skogen. Om det inte kom något djur under den här tiden så blev det inte heller något djur i programmet. Alternativet hade varit att fuska och klippa in en sekvens med ett djur för att det skulle bli korrekt dramaturgi, men jag ville hellre visa ett misslyckande än att ljuga. Det dokumentära är en större styrka än dramaturgin. Om vi satt tre dygn i ett björngömsle och det hällregnade hela tiden så att det inte kom några björnar då blev det så. Naturen gör ju som den vill och vi upptäckte att det var uppskattat hos tittarna att visa hur det verkligen gick till.

Martin berättar att han ibland får kommentarer som “där är ju du som aldrig får se djuren” när folk kommer fram till honom på stan. Det blev nästan signifikativt för programmet. Vilket i sin tur är ironiskt med tanke på hur sällan det egentligen hände.

– Vi gick bet på det vi skulle se kanske två gånger per år, i 30 av 32 program såg vi det vi tänkt att vi skulle se, men det är så oväntat att se missarna i tv. I andra naturprogram är dramaturgin nästan alltid den samma, men vi skildrade en tydlig bild av hur det är att vara i skogen. De som vet hur det är i naturen känner igen sig i hur svårt det kan vara. Dessutom ökar det spänningen i varje program om tittarna inte vet vad de kan förvänta sig.

Efter sju år som programledare hade Martin Emtenäs varit runt Sverige i det ena naturäventyret efter det andra och upplevt mycket av landets finaste natur. Någonstans här föddes en idé till ett nästa projekt och efter att ha gjort “Mitt i Naturen Uganda” och sedan “Mitt i Naturen Costa Rica” tog Martin ut all sin semester och kompledighet inför en kommande föräldraledighet. Målet med ledigheten var att skriva sin första bok och upplägget var lika logiskt som titeln “Upplev Sveriges natur” – en genomgång av Sveriges natur utifrån Martins eget perspektiv. Han hade diskuterat idén både med förlaget Bonnier och med fotografen Mikael Gustafsson långt tidigare och alla var överens om upplägget, men medan Mikael redan spenderat ett år med att fotografera till boken väntade Martin in i det sista med att börja skriva.

Från och med maj 2013 stängde han in sig i en lägenhet i tre månader och skrev mellan åtta och fem varenda dag. Han skrev om många av de vackra platser han besökt runt om i Sverige och när han inte stod ut med att sitta inne längre tog han en paus i några veckor och åkte till nya platser. Sedan återvände han till skrivarlyan och skrev vidare. Planen var att hinna helt klart med bokprojektet innan föräldraledigheten, men på vissa resor fick Martins då ettåriga son följa med.

Förutom fotografen Mikael Gustafsson och förlaget Bonnier var även Naturskyddsföreningen involverade i projektet. De gav tips om intressanta naturställen och Martin tyckte att det var viktigt att ha med platser som Naturskyddsföreningen kämpat för att skydda.

– De gör ett så otroligt bra arbete och det känns jättekul att de varit inblandade i projektet. Dessutom går tio kronor per såld bok till deras Projekt vitryggig hackspett. Det är en viktig symbolart för en naturtyp som knappt finns kvar i Sverige.

Boken är skriven lite i samma stil som Martin Emtenäs programleder. Texterna utgår ofta från Martins personliga upplevelse och försöker fånga känslan som han upplevde på plats. Ibland resulterar det i mycket fakta, ibland får upplevelsen vara i centrum. Det skapar en nödvändig variation när det skrivs om 96 platser runt om i landet.

Att få Martin att räkna upp några favoriter bland besöksmålen som han tar upp i boken är inte lätt (“det är orättvis om jag inte tar med alla 96”), men till slut kan han gå med på att välja ut de unika Karlsöarna utanför Gotlands kust, Skuluskogen med sina branta skogsklädda berg och svindlande utsikt, samt urskogarna Tyresta och Tiveden som tidigare var en del av samma stora skogsbälte och som nu påminner om oss hur skogen såg ut förr i tiden och hur tama våra andra skogar är i jämförelse.

Trots den panikartade skrivtiden och det intensiva resandet är Martin varken trött på skrivandet eller naturen och viljan att dela med sig av naturen till svenska folket finns kvar.

– Jag blir inte mätt på det. Det finns en sådan otrolig bredd på biotoper och arter i Sverige. Man kan ägna månader åt att bara åka runt i svensk natur och ständigt hitta något nytt och då har jag ändå varit ute väldigt mycket i svensk natur de senaste tio åren. Naturen har så otroligt mycket att ge.

Läs mer:
• Vår guide till naturställen i Sverige.
• Upplev svensk natur med hjälp av ekoturism.
• En recension av “Upplev Sveriges natur” kommer snart här på Natursidan.se