Intervju med Brutus Östling om “Bevingat” – Årets pandabok

Lappugglan, barrskogens och de öppna fältens tysta jägare. Foto: Brutus Östling

Det är tio år sedan Brutus Östling släppte sin första naturfotobok. Nu är han aktuell med “Bevingat – magiska möten i fågelmarker”, som precis utsetts till Årets pandabok av Världsnaturfonden. Vi har pratat med naturfotografen, författaren och förläggaren om hans nya bok och hur han utvecklats sedan fotoboksdebuten med “Mellan vingspetsarna”.

“Bevingat – magiska möten i fågelmarker” av Brutus Östling. Efterord av Erik Hansson på Natursidan.se. Provläs boken här.

Transparens: Eftersom efterordet i “Bevingat” är skrivet av Erik Hansson kommer boken inte att recenseras här på Natursidan.se. 

Årets naturfotograf 2006, Nordisk naturfotograf 2007, Augustprisvinnare 2009 och Årets pandabok 2006 och 2008 – det är en lång rad utmärkelser Brutus Östling har samlat på sig genom åren. Den senaste kom idag när “Bevingat – magiska möten i fågelmarker” utsågs till Årets pandabok av Världsnaturfonden.

Motiveringen lyder “Boken “Bevingat” tar med sina spektakulära bilder och inlevelsefulla texter läsaren med till möten med fåglar och andra djur i en föränderlig värld. Med sina oförutsedda kameravinklar och ljussättningar lyckas Brutus Östling fånga djuren i de mest fantastiska situationer – en bok fylld med magi som ger mersmak”.

Själv beskriver Brutus Östling sin senaste bok så här:
– “Bevingat” har undertiteln ”Magiska möten i fågelmarker”, och det är just vad boken handlar om. Det är sex år sedan jag gav ut en större och bredare fågelbok, då var det ”Att överleva dagen” – efter det har det blivit två monografier om albatrosser respektive pelikaner. Och 2013 kom en tegelstenshandbok om att fotografera fåglar och djur.
“Bevingat” bygger till stor del på några av mina fågelmöten i olika marker de senaste sex åren. Den är uppdelad i olika kapitel som behandlar hav och kust, våtmarker, barrskog och lövskog, slätter och berg, men också på några speciella arter.
Boken handlar om fåglars fantastiska anpassningar till olika miljöer, men också om att det är livsmiljöer som tyvärr ligger ”risigt” till.

Brushanarna slår under lekperioden rekord vad gäller variationer på fjäderdräkten. En typisk ”suverän” är ofta mörkare, men färgerna på ”kragen” kan variera stort. Suveränerna är de brushanar som har platser i mitten av lekarna, oftast är det de som får para sig med honorna. Även om brushanens spelplatser tyvärr reducerats i Sverige är världsbeståndet fortfarande stort. Foto: Brutus Östling

Varför ville du göra en sådan här bok nu?
– Det var helt enkelt dags nu. Jag brukar inte tävla i fotografi, det är många år sedan sedan jag skickade bilder till tävlingar. Naturfotografi är ingen tävling, och det är definitivt inte mitt uppdrag. Jag vill däremot gärna förmedla det jag själv lärt mig, både om den fantastiska fågelfauna vi har och om vad vi tyvärr gör med många av dessa marker och miljöer. Finns det någon mening med det jag håller på med så ligger det i vad jag kan dela med mig av det jag fått.

Är det något av de “magiska mötena” som är med i boken som du minns extra starkt?
– I boken berättar jag kort om när jag en tidig morgon vandrar uppe i södra Pyrenéerna, absolut inte på jakt efter fågelmotiv, och så landar en lammgam bara hundratalet meter framför mig, på en klippa. Jag satt där och beundrade den. Till slut tog jag bilder också.

Eller ta ögonblicken när en fågel ”förvandlar” sig, när en natthäger till exempel sträcker halsen medan halsfjädrarna blåser upp av vinden så man knappt känner igen att det är en natthäger. Den blir något annat, inte bara en ”art”.

Natthäger, kanske inte riktigt som vi är vana att se den. Foto: Brutus Östling

I boken beskriver du hur fågelmiljöer i hela världen hotas av många olika faktorer. Hur känner och tänker du själv kring världens fåglars framtid?
– Där finns både hot och löften. Många viktiga fågelmarker hotas av olika skäl, gifter skapar fortfarande problem, på haven sker förmodligen en rejäl överfiskning, den mänskliga befolkningen har tredubblats på femtio år, tyvärr handlar det inte bara om matproduktion. Därtill hotas många fantastiska havsfåglar och även viktiga djur i havet av de fiskemetoder som är i bruk. Klimatförändringar ställer dessutom sakerna på sin spets. Samtidigt så leder ett varmare klimat till att vi i till exempel Sverige tycks få fler fågelarter.
Generellt har många fåglar en fantastisk förmåga att anpassa sig efter ändrade livsvillkor. Vissa arter kan effektivt tillgodogöra sig de nya livsmiljöer som erbjuds, och dessa tillhör vinnarna. Förlorarna är de arter som inte kan anpassa sig.
Samtidigt visar arbetet med att restaurera våtmarker att det går att förändra trender. En del grupper som arbetar nära fiskerinäringen har lyckats få fiskproducenter att ändra på sina fiskerimetoder, det har inneburit lika hög lönsamhet samtidigt som otroligt många fågelliv sparats varje år. Jag tror vi måste titta på möjligheterna.

Det är tio år sedan du släppte din första fotobok “Mellan vingspetsarna”, och under de här åren har det blivit allt mer populärt att fotografera fåglar. Du har säkerligen själv inspirerat många, inte minst med “Konsten att fotografera fåglar och andra djur“. Har det blivit allt svårare att sticka ut från mängden bland fågelfotografer?
– Jag tänker nog inte riktigt så. Låt mig omformulera saken. Jag tror vi har otroligt många och otroligt duktiga fotografer som nu håller på att skapa fantastiska bilder, utveckla egna stilar och som tycker det är fantastiskt roligt och inspirerande. Digitaltekniken har ju gjort det så mycket lättare för så många fler. Könsfördelningen håller dessutom äntligen på att förändras, även om det går sakta inom naturfotografin. Inom andra genrer har det redan skett. Det är roligt att så sker, och det allra roligaste är att det kommer så mycket nytt ut från att så många fler håller på med bilder.

Tänker du själv att dina bilder måste sticka ut i ditt urval till en bok?
– Det gör jag säkert till viss del. Fast det handlar i en bok om att berätta något, och för det syftet kan ofta ”bättre” bilder få stryka på foten för bilder som passar ”berättelsen” mer. En del bilder får förstås gärna sticka ut en aning. Förhoppningsvis blir det någon sådan i alla fall.

I början på 1970-talet fanns det bara 400 vithövdade havsörnar i USA, om man bortser från Alaska. Efter att DDT:n förbjudits och sedan folk hjälpt till med matning på olika håll finns det i dag flera hundra tusen vithövdade havsörnar i Nordamerika. Foto: Brutus Östling

Hur har du själv utvecklats eller förändrats som fotograf under de här åren?
– Handboken jag skrev betydde mycket, jag tvingades reflektera över saker jag bara gjorde. Den som lär sig mest av en handbok är den som skriver den. Jag blev en mer medveten fotograf än tidigare. Jag har slutfört en del uppdrag som jag aldrig hade klarat av på samma sätt om jag inte skrivit den boken, och det har framför allt gällt annat än rena fågelbilder. Vissa reklamjobb, bröllop, hårdrock är saker jag numera också håller på med.

“I starens tid” av Tomas Bannerhed och Brutus Östling

Du är aktuell med en till bok i höst – ”I starens tid” – kan du berätta om den?
– Den är något helt annat än ”Bevingat”. Det är Tomas Bannerhed som skrivit texten, han är en fantastisk stilist och vann augustpriset 2011 med sin skönlitterära debutbok ”Korparna”. Här ser jag texten som det ledande, det är den som är det viktiga, sedan har jag bidragit med några knäpp.

Hur skiljer sig arbetet med bildmaterialet i den boken jämfört med i “Bevingat”?

– Omslagsbilden och flera andra bilder i den boken har jag fått hemma i trädgården, har ju fyra gömslen nära huset. Sedan åkte jag iväg på ”uppdrag”, bilderna från Hjälstaviken till exempel tog jag under tre timmar en kväll och sedan under två timmar på morgonen därpå. Samma med sångsvansbilderna, och med bilderna från Djurgården i Stockholm. Spännande att ta bilderna under så kort tid som några timmar eller en dag. Men jag tror det fungerade.
Ett par teman återkommer i båda böckerna. Till ”I starens tid” tog jag bilder på en resa med brushanar i början av maj, bilderna i ”Bevingat” togs tre veckor senare. Så båda böckerna har ett litet block med lekfåglar, men i ”Bevingat” är det framför allt småtrappen som står i centrum för lekfågelskapitlet.

Vad har du mer för projekt på gång framöver?
– Jag har ju samarbetat med Fredrik Granath när det gäller designen av mina tre senaste böcker, inte ”I starens tid”, och vi har ett projekt på gång kring Arktis, klimatförändring och isbjörnar. Så nästa bok lär handla om litet större djur. Sedan blir det kanske ett snedsprång, någon bok om något helt annat än djur, ja fast människan är ju också ett djur.

Läs mer:
• Provläs “Bevingat – magiska möten i fågelmarker” här
• Vår tidigare intervju med Brutus Östling