Intervju med bevarandefotografen Tom Svensson

– Jag är inte en traditionell naturfotograf utan en bevarandefotograf. Det gör att mitt enda syfte med fotograferandet är att försöka göra en skillnad för hotade arter och habitat, säger Tom Svensson.

Stämpeln som bevarandefotograf handlar inte om falsk blygsamhet eller någon sorts marknadsmässig profilering. När man pratar med Tom Svensson blir det tydligt att han verkligen brinner för bevarandet av arter. Att han också är en uppmärksammad och hyllad fotograf är för honom nästan bara ett hjälpmedel för att lättare nå ut med sitt budskap – vi måste agera för att rädda jordens många hotade arter.

Tom Svensson berättar att han är född med sitt naturintresse och spenderade mycket tid i naturen som barn, men hans liv tog en annan riktning efter skolan. Under 15-20 år jobbade han med försäljning och marknadsföring. Men sakta växte en känsla av otillräcklighet fram.

– Jag kände att jag inte gjorde någon skillnad egentligen och insåg att det som händer på jorden med utrotande av arter och hotet mot miljön var något som verkligen behövde tas tag i. Om mitt barnbarn skulle fråga mig “vad gjorde du för att förhindra att det skulle bli så här farfar?” så måste kunna svara att jag gjorde något.

För de flesta leder kanske en sådan insikt till att man skriver under en namninsamling på nätet eller till och med blir medlem i en naturförening. Tom Svensson sa istället upp sig. Han ville göra en skillnad handgripligen, men var osäker på hur han skulle gå till väga. Historien om hur han hittade sin riktning är “helt galen” för att använda hans egna ord.

Tom, som aldrig läser tidningar eftersom han tycker att de tar för mycket resurser från naturen hade fått en hög med tidningar från sin svärmor. I samma veva hade hans son fått en hundvalp. En dag kissade hundvalpen på golvet och Tom la tidningarna över fläcken för att det skulle sugas upp. I tidningen såg han en numera kissindränkt annons från djurparken Nordens Ark. De sökte en förman för den zoologiska delen med ansvar för den dagliga driften för djuren. Eftersom Nordens Ark jobbar mycket med projekt som ska få utrotningshotade djur att överleva, kände Tom att det här var helt rätt. Han ringde chefen för djurparken samma dag och även om det dröjde tre månader så blev jobbet till slut hans 2004.

Tom jobbade nu med bevarande av utrotningshotade djur. Ett “underbart jobb” som han själv uttrycker det. Han hade dock fortfarande inte börjat fotografera. Intresset kom krypande under den första tiden på Nordens Ark. Tom kände att han kunde påverka folk med sina bilder som han tagit med en enkel pocketkamera. Han engagerade sig allt mer i sin nya hobby och i en snöstorm i december 2005 åkte han och köpte sin första systemkamera och sedan gick det fort. Bara ungefär fyra år senare gav han ut sin första bok, “Regnskogens lejon”, blev invald i Naturfotograferna /N och ungefär samtidigt fick han som enda svensk representera IEPA, International Enviroment Photographers Association. 2011 kom bok nummer två, “De vita lejonen” på Brutus Östlings förlag Symposion. Idag är han en flitigt anlitad föreläsare och en väl ansedd naturfotograf som är sponsrad av både Canon och Benro.

Hans jobb på Nordens Ark har han fortfarande kvar, men han har flyttat till marknadssidan och ägnar en del av sin tid åt att till exempel ordna fotokurser hos de vilda djuren på djurparken. Det är också, naturligtvis, Tom som tar alla Nordens Arks alla bilder på djuren.

Varför tror du att det gått så fort för dig att bli en erkänd fotograf?
– Att det gått fort är ju ett understatement, men jag vet faktiskt inte varför. Uppenbarligen måste mina bilder och de historier som de berättar beröra. Det viktigaste för mig är dock inte att fotografera utan att göra skillnad. Jag råkar ha en fallenhet för bilder och det är ett effektivt sätt att nå ut med ett budskap.

Det kanske låter som att det bara är fina ord i text, men som sagt, det här är vad Tom Svensson handlar om. Det är det han helst pratar om, det är temat i hans böcker och det är det han föreläser om. Det är som om allt han jobbar med bara är vägar för att nå ut med sitt budskap.

Har din bakgrund inom försäljning och marknadsföring hjälpt dig med hur du kan påverka människor?
– Till viss del har den säkert det. Har man jobbat med försäljning så blir det kanske lite lättare att sälja in sin idé och sitt budskap. Kombinationen av bild och föreläsning är stark och det kan bli väldigt effektivt, men framför allt tror jag att folk märker att jag är engagerad och om jag kan få en enda människa att bli påverkad så har jag lyckats. Årets naturfotomässa på Vårgårda var ett stort ögonblick för mig. Tidigare har det framför allt varit jag som stått och pratat konkret om bevarande och miljöfrågor. I år var det fyra fotografer som tog upp de här frågorna. Det är väldigt glädjande tycker jag.

Tror du att det finns en risk att det kan tjatas ut? Att folk kan tröttna på att det ständigt pratas om miljöproblemen?
– Nej jag tror faktiskt inte det. Det här är så oerhört viktigt. Om vi inte tjatar kommer ingen göra något. Det ser ju ganska illa ut. Bara titta på de stora kattdjur som minskat med 90% och då pratar vi bara om de senaste 50 åren. Det är ingenting i människans historia. Hur ser det ut om 50 år? Vad lämnar vi kvar till våra barn? Vi ska förvalta den här jorden åt våra barn, men vi förstör den.

Tom Svenssons senaste projekt startade egentligen av en tillfällighet. En vän kontaktade honom om att de borde göra något ihop och att de borde åka till de stora orörda skogarna i British Columbia i Kanada. Området hotas av planer på stora oljeledningar ska dras tvärs igenom den artrika naturen och dessutom ska supertankers gå in i områdets trånga fjordar för att hämta olja.
– Det är en helt fantastisk miljö fylld av magiska urskogar med vackra mossor, vita björnar, vargar, minkar, sälar, uttrar, havsörnar och laxar. Den biologiska mångfalden är helt otrolig och om planerna på oljeledningar och supertankers i fjordarna blir av är det som gjort för naturkatastrofer. Inte ens British Columbia vill ha oljeledningen, men staten bara kör på, berättar Tom Svensson.

Han jobbar nu för att få folk att skriva på en namnlista för att visa att även vi i Europa uppmärksammar detta. Problematiken tas upp på hans föreläsningar samtidigt som han visar sina vackra naturbilder från området. Vår reporter på plats under hans föredrag på naturfotofestivalen Vårgårda tyckte att det var “en gripande berättelse med fantastiska bilder“. Precis den reaktionen Tom hoppas kunna åstadkomma.

– Man ska inte glömma att det också går att påverka politiker.

Hur påverkar man politiker på bästa sätt?
– Man måste skapa opinion och informera – det är jätteviktigt. Politiker är beroende av information och man måste se till att de informeras av alla sidor och dessutom får reda på konsekvenserna av sina planer. Politiker är ju bara människor – de kan fatta fel beslut.

Kan det vara svårt att få ut budskapet om hur viktig naturen är eftersom det kan vara ganska komplicerade frågor och svårt att mäta värdet av orörd natur?
– Ja det tror jag. Ekoturism är ett jättebra exempel på hur man skapar värde i naturen och det ska man inte vara rädd för. Det är bra att kunna påvisa att det finns mycket positivt att hämta i naturen och vi skulle till exempel kunna ha gömslen för varg i Sverige om inte det stora hatet fanns. Det hade kunnat vara en näring som skulle kunna gro och växa. Vi måste värdera fritidsdelen mer och skapa möjligheter för att betala för att till exempel hyra ett gömsle, en guide eller på annat sätt vara kreativ med naturen. Jag tycker också att jakt ska få förekomma om det finns rätt förutsättningar, men man måste också sätta ett värde på naturen som rekreationsområden. För mig är det jätteviktigt att det inte är vår natur. Den är ett lån från våra barn. Våra barn ska ha sin möjlighet att kunna göra något och att få uppleva den.

Är dina bilder på till exempel vita lejon och vita björnar ett sätt att göra bevarandet känslomässigt och tydligt?
– Ja det stämmer. Jag inser att jag inte kan prata om ett habitat om jag inte hänger upp det på något. Därför hängde jag till exempel upp Afrikas miljö och hoten mot den på vita lejon. Det får inte bli för abstrakt.

Ibland blir debattklimatet kring naturfrågor väldigt polariserat. Det är två sidor som argumenterar mot varandra utan att lyssna på den andra parten. Vargfrågan är det tydligaste exemplet, men jag upplever att det återkommer i många andra naturfrågor. Är naturrörelsen för dålig på att lyssna ibland?
– Det är aldrig svart eller vitt och jag tror att vi alltid måste vara mottagliga för argument. Någon extremist kommer jag aldrig bli. Jag tror att det enda sättet att få naturen att överleva är att få folk att inse att naturen är värd mer som orörd, men jag tror till exempel inte på att spärra av områden. Det skapar inte förståelse och förståelse är jätteviktigt. Man måste lyssna på alla sidor.

Tycker du att folks attityd till bevarande av arter har förändrats något under de senaste åren?
– Jag upplever att det finns en större förståelse för att något måste göras – en större medvetenhet. Det är väldigt viktigt att man inte bara fortsätter svartmåla de problem som finns. Folk måste förstå att de kan göra något och att det kan förändras. Det blir farligt om folk inte gör någonting, då har vi misslyckats. För det är ju så att om alla gör lite så kommer en stor förändring att ske.

• Skriv under Toms namninsamling för att stoppa oljeledningen genom British Columbia
• Läs mer om Tom Svensson på hans hemsida